Senaste nytt

Jämfört med Socialstyrelsens förra utvärdering, som kom 2014, går det att utläsa både förbättringar och försämringar av demensvården i landet. Få tvärsäkra slutsatser kan dras eftersom heltäckande nationell statistik ofta saknas. Det gäller till exempel den som rör diagnostik.

Svenska Demensregistret (SveDem) visar att andelen personer som får en fullständig demensutredning ökat från 48 till 70 procent från 2014 till 2017. Bättre utredningar kan vara en förklaring till att andelen med en ospecificerad demensdiagnos (UNS) minskat markant. Men bortsett från att det finns stora regionala skillnader är det osäkert hur väl dessa positiva trender speglar riket i stort. Många demensutredningar som görs registreras inte i SveDem.

Av Socialstyrelsens utvärdering framgår också att andelen kommuner med multiprofessionella demensteam har minskat sedan 2014. Dessutom har det blivit ovanligare att personal från landsting och kommun ingår i samma team.

– Det innebär att samverkan mellan landstingen och kommunerna kring vården av personer med demenssjukdom försämras vilket är oroväckande, säger Vera Gustafsson, utredare på Socialstyrelsen, i ett pressmeddelande.

En positiv trend som har brutits är den minskade förskrivningen av antipsykotiska läkemedel till personer med demenssjukdom. Nu ökar den igen, trots att en del satsningar gjorts för att minska användningen vid demenssjukdom. De regionala skillnaderna är stora med störst förskrivning i Norrbotten.

– Personer i särskilda boenden som inte är födda i Sverige får mer anti-
psykosmedel än andra och den skillnaden har också ökat något, säger Vera Gustafsson.

Hemtjänsten är ett annat område som Socialstyrelsen lyfter fram. Mer än hälften av de som har en demenssjukdom bor hemma och är alltså  hänvisade till hemtjänstens omsorg.

– Tyvärr saknas ofta såväl kompetens som praktiska förutsättningar inom hemtjänsten, vilket innebär att de med demenssjukdomar som bor kvar hemma inte får de insatser de skulle behöva, säger Vera Gustafsson.

Länk Socialstyrelsen utvärdering:
Vård och omsorg vid demenssjukdom (Nytt fönster)

Fler behöver anpassad dagverksamhet – här är tretton andra förbättringsområden som Socialstyrelsen lyfter fram  (ny sida) 

– Att det finns ett samband mellan skallskador och demens visste vi men att den förhöjda risken finns kvar ännu 30 år efter skadan var överraskande, säger Peter Nordström, professor vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Umeå universitet, i ett pressmeddelande.

Under det första året efter skallskadan var riskökningen som störst – fyra till sex gånger så stor som för personer utan skallskada. Därefter sjönk den betydligt men fortfarande efter 30 år kunde forskarna se se en signifikant högre risk för demenssjukdom hos dem som drabbats av skallskada.

Risken för demenssjukdom ökade både efter en allvarlig och efter flera lindriga traumatisk skallskador. En enstaka lindrig skallskada gav bara en mindre riskökning.

Det som skiljer denna studie från tidigare studier är att man har kunnat följa personerna under en betydligt längre tidsrymd samt att underlaget är så omfattande. Studien omfattade 164 000 personer med diagnostiserad traumatisk skallskada.

– En reservation dock för att detta är en observationsstudie. Det innebär  att det inte är säkert att alla samband vi har funnit är direkta orsakssamband. Man kan inte helt utesluta att det kan finnas andra skillnader mellan grupperna än själva skadan som kan bidra till att personer med skallskada också löper högre risk att drabbas av demens, säger Peter Nordström.

Läs pressmeddelan från Umeå universitet (nytt fönster)

Studien är publicerad i PLOS Medicine (nytt fönster)