Senaste nytt
Månd 28 jan: Nationell museisatsning på demenssjuka
Den 28 januari inviger Drottningen projektet Möten med minnen på Nationalmuseum i Stockholm. Samma dag hålls visningar för demenssjuka även på andra museer runt om i landet.
Visningar kommer att hållas på bl a Göteborgs konstmuseum, Dalarnas museum och Jamtli och Murberget. På Malmö Konsthall hålls en pressträff där Möten med minnen och ytterligare ett projekt presenteras.
Möten med minnen ska med hjälp av specialanpassade, interaktiva museiprogram ge stimulans till personer med demenssjukdom. Förebilden kommer från Museum of Modern Art (MOMA) i New York. Projektet ska pågå t o m 2015 och drivs av Alzheimerfonden, med medel från Postkodlotteriet. Svenskt Demenscentrum deltar som samarbetspartner.
Efter invigningen på Nationalmuseum, kl 14.30 – 15.00, håller konstpedagog Jeanette Rangner Jacobsson en visning. Ett begränsat antal platser finns till förfogande för press som vill delta i visningen. Kontakta Towe Wiik, e-post: tove@alzheimerfonden.se
Visningar kommer att hållas på bl a Göteborgs konstmuseum, Dalarnas museum och Jamtli och Murberget. På Malmö Konsthall hålls en pressträff där Möten med minnen och ytterligare ett projekt presenteras.
Möten med minnen ska med hjälp av specialanpassade, interaktiva museiprogram ge stimulans till personer med demenssjukdom. Förebilden kommer från Museum of Modern Art (MOMA) i New York. Projektet ska pågå t o m 2015 och drivs av Alzheimerfonden, med medel från Postkodlotteriet. Svenskt Demenscentrum deltar som samarbetspartner.
Efter invigningen på Nationalmuseum, kl 14.30 – 15.00, håller konstpedagog Jeanette Rangner Jacobsson en visning. Ett begränsat antal platser finns till förfogande för press som vill delta i visningen. Kontakta Towe Wiik, e-post: tove@alzheimerfonden.se
Visning på Nationalmuseum för museipersonal.
Läs relaterade artiklar:
Enklare att hitta demensutbildningar
Vill du förkorvra dig inom demensområdet? Nu har det blivit lättare att hitta relevanta utbildningar på Svenskt Demenscentrums webbsida.
Under fliken Utbildning finns numera en ny sök- och filtreringsfunktion. Den som väljer t ex "undersköterska" får aktuella kurser och utbildningar för just denna yrkeskategori listade. Man kan även välja Utbildningsnivå och Län eller söka på valfritt ord.
Ambitionen är att besökaren ska kunna hitta samtliga kurser och utbildningar inom demensområdet på landets högskolor, yrkeshögskolor och vissa andra större lärosäten. För närvarande innhåller sökmotorn ett 40-tal utbildningar. Från Svenskt Demenscentrums utbildningssida kan man sedan länka sig vidare till kursanmälan och mer information.
Under fliken Utbildning finns numera en ny sök- och filtreringsfunktion. Den som väljer t ex "undersköterska" får aktuella kurser och utbildningar för just denna yrkeskategori listade. Man kan även välja Utbildningsnivå och Län eller söka på valfritt ord.
Ambitionen är att besökaren ska kunna hitta samtliga kurser och utbildningar inom demensområdet på landets högskolor, yrkeshögskolor och vissa andra större lärosäten. För närvarande innhåller sökmotorn ett 40-tal utbildningar. Från Svenskt Demenscentrums utbildningssida kan man sedan länka sig vidare till kursanmälan och mer information.
Alzheimer syns inte i blodprov
I dag går det inte att ställa en Alzheimerdiagnos utifrån ett enkelt blodprov. Det kommer sannolikt inte att vara möjligt inom en överskådlig framtid. Det visar en forskningsgenomgång av Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU).
En demensdiagnos bygger på en rad olika undersökningar och bedömningar. Något enkelt test som avslöjar till exempel Alzheimers sjukdom finns inte. Diagnostiken har ändå gått framåt på senare år. Forskarna har bland annat identifierat vissa ämnen (biomarkörer) i ryggmärgsvätskan som med 80-95 procents säkerhet kan avlöja alzheimer flera år före symptomen upptäder.
Att hitta biomarkörer i blodet skulle förbättra diagnostiken ytterligare - ett enkelt blodtest är ju både billigare och tar mindre tid än ett ryggvätskeprov. En hel del försök har också gjorts men SBU:s genomgång av befintlig forskning visar att det vetenskapliga underlaget är otillräckligt.
SBU har granskat 45 studier som är relevanta i sammanhanget. Endast i två av dem hittades en viss diagnsotisk träffsäkerhet för den undersökta biomarkören.
En demensdiagnos bygger på en rad olika undersökningar och bedömningar. Något enkelt test som avslöjar till exempel Alzheimers sjukdom finns inte. Diagnostiken har ändå gått framåt på senare år. Forskarna har bland annat identifierat vissa ämnen (biomarkörer) i ryggmärgsvätskan som med 80-95 procents säkerhet kan avlöja alzheimer flera år före symptomen upptäder.
Att hitta biomarkörer i blodet skulle förbättra diagnostiken ytterligare - ett enkelt blodtest är ju både billigare och tar mindre tid än ett ryggvätskeprov. En hel del försök har också gjorts men SBU:s genomgång av befintlig forskning visar att det vetenskapliga underlaget är otillräckligt.
SBU har granskat 45 studier som är relevanta i sammanhanget. Endast i två av dem hittades en viss diagnsotisk träffsäkerhet för den undersökta biomarkören.
Blodprov för tidig diagnostik av Alzheimers sjukdom
Ladda ned SBU:s rapport » (nytt fönster)
Halland och Karlstad prisas
Svensk förening för Kognitiva Sjukdomar (SFK) delar ut stipendier till personer eller organisationer som drivit demenssjukvården framåt.
Årets pris går till två modeller som juryn anser vara föredömliga exempel på implementering av god demensvård på grundval av Socialstyrelsens riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom.
Den ena är Annas led – för en trygg och säker demensvård i Halland (Annelie Georgsson, Eva Persson med flera), den andra är Karlstadsmodellen för demensstöd inom äldreomsorgen, handikappomsorg och hälso- och sjukvård (Eva Karlsson, Pia Adenmark med flera). Pristagarna får 10 000 kronor vardera.
Läs mer på SFK:s webb » (nytt fönster)
Årets pris går till två modeller som juryn anser vara föredömliga exempel på implementering av god demensvård på grundval av Socialstyrelsens riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom.
Den ena är Annas led – för en trygg och säker demensvård i Halland (Annelie Georgsson, Eva Persson med flera), den andra är Karlstadsmodellen för demensstöd inom äldreomsorgen, handikappomsorg och hälso- och sjukvård (Eva Karlsson, Pia Adenmark med flera). Pristagarna får 10 000 kronor vardera.
Läs mer på SFK:s webb » (nytt fönster)
Osäkra utredningar av körförmåga
Tillförlitliga metoder saknas för att bedöma körförmågan hos personer med kognitiv svikt eller demens. Det visar en ny avhandling från Hälsohögskolan i Jönköping.
Bakom avhandlingen Driving assessment and driving behaviour står Helena Selander som undersökt bland annat olika bedömningsmetoder som används vid körlämplighetsutredningar.
– Att bestämma när en klient inte längre är säker som bilförare kan vara svårt, speciellt när det inte finns några fastställda riktlinjer gällande lämpliga bedömningsinstrument. På grund av detta görs därför bedömningar i Sverige på olika sätt gällande körlämplighet och körförmåga. Det kan innebära att klienter blir felbedömda, det vill säga att säkra bilförare riskerar att förlora sitt körkort eller att farliga bilförare får fortsätta köra bil, säger Helena Selander i ett pressmeddelande från Hälsohögskolan.
Beslut om att återkalla körkort på grund av sjukdom, till exempel demenssjukdom, ska fattas av läkare. Helena Selanders forskning visar att det ofta är arbetsterapeuter som testar körlämplighet och körförmågan. Tillvägagångssättet varierar. Ibland görs enbart en praktisk aktivitetsbedömning, andra gånger används kognitiva test. Ett vanligt test är NorSDSA (Nordic Stroke Driver Screening Assessment) men Helena Selanders studier visar att det inte kan förutsäga resultat från en körbedömning, varken för personer med stroke, kognitivt svikt eller demens.
Oavsett vilken typ av bedömning och test som används för att bedöma körförmåga är det av stor vikt att veta hur friska förare presterar, något som Helena Selander också studerar i sin avhandling.
Bakom avhandlingen Driving assessment and driving behaviour står Helena Selander som undersökt bland annat olika bedömningsmetoder som används vid körlämplighetsutredningar.
– Att bestämma när en klient inte längre är säker som bilförare kan vara svårt, speciellt när det inte finns några fastställda riktlinjer gällande lämpliga bedömningsinstrument. På grund av detta görs därför bedömningar i Sverige på olika sätt gällande körlämplighet och körförmåga. Det kan innebära att klienter blir felbedömda, det vill säga att säkra bilförare riskerar att förlora sitt körkort eller att farliga bilförare får fortsätta köra bil, säger Helena Selander i ett pressmeddelande från Hälsohögskolan.
Beslut om att återkalla körkort på grund av sjukdom, till exempel demenssjukdom, ska fattas av läkare. Helena Selanders forskning visar att det ofta är arbetsterapeuter som testar körlämplighet och körförmågan. Tillvägagångssättet varierar. Ibland görs enbart en praktisk aktivitetsbedömning, andra gånger används kognitiva test. Ett vanligt test är NorSDSA (Nordic Stroke Driver Screening Assessment) men Helena Selanders studier visar att det inte kan förutsäga resultat från en körbedömning, varken för personer med stroke, kognitivt svikt eller demens.
Oavsett vilken typ av bedömning och test som används för att bedöma körförmåga är det av stor vikt att veta hur friska förare presterar, något som Helena Selander också studerar i sin avhandling.
Driving assessment and driving behaviour, Helena Selander (Hälsohögskolan i Jönköping).
Till avhandlingen » (nytt fönster)
Partier överens om tvingande skyddsåtgärder
Regeringen och Socialdemokraterna är överens om att i undantagsfall tillåta tvingande skyddsåtgärder i demensvården. Ett lagförslag anger vilka åtgärder det handlar om och under vilka förutsättningar de ska få användas.
”Vi ser ett stort värde i att skapa långsiktiga regler på detta område. Frågan om skyddsåtgärder inom demensvården har dragits i långbänk, sannolikt beroende på att man sett en risk för att ett nytt regelverk kan missbrukas”, säger Maria Larsson, äldreminister, och Lena Hallgren (s), vice ordförande i socialutskottet, i en gemensam debattartikel (DN 29 nov 2012).
I det lagförslag som nu granskas av lagrådet anges vad som ska räknas som en tvingande skyddsåtgärd, dit hör bland annat larm, inlåsning och sänggrind. Samtliga används redan i demensvården på många håll, trots att de i regel strider mot individens grundlagsstadgade rättigheter. Socialtjänstlagen bygger på frivillighet och utan samtycke från vårdtagaren är det förbjudet att till exempel lämna en sänggrind uppfälld. Vårdpersonal begår ett lagbrott även om syftet är att förhindra att en vårdtagare, som brukar glömma att hon inte längre kan stå på benen, faller och skadar sig.
Regeringen – och Socialdemokraterna – vill nu alltså tillåta vissa tvingande skyddsåtgärder men bara i undantagsfall. Syftet sägs vara ”att minimera användningen av tvång och begränsningar, skapa större rättssäkerhet och uppnå en bättre och värdigare demensvård”. För att ett brickbord eller annan tvingande skyddsåtgärd ska kunna användas måste kommunen utreda behovet i varje enskilt fall, detta för att undvika godtyckliga beslut.
Av kommunens utredning ska framgå vilka åtgärder som tidigare prövats för att minimera risken att vårdtagaren skadar sig. Det ska också finnas en plan för hur de negativa effekterna av den tvingande skyddsåtgärden ska kunna upphävas. Åtgärdsbeslutet ska omprövas minst en gång per år och vara möjlig att överklaga. Beslutet ska även inrapporteras till Socialstyrelsen.
Frågan om tvångs- och skyddsåtgärder i demensvården har stötts och blötts i många år. En utredning lämnade 2006 ett förslag på hur området kunde regleras. Det möttes av både ris och ros. Farhågorna handlade bland annat om att ett legaliserande av tvingande åtgärder kunde leda till en ökad användning på bekostnad av personal.
Erfarenheter från Norge ger dock inget stöd för att brickbord och låsta dörrar skulle ersätta hjälpande händer. Där är en etablerad uppfattning att tvingande åtgärder snarare används i mindre omfattning sedan området lagreglerades i januari 2009. Det framgår av Svenskt Demenscentrums kartläggning För vems skull? Om tvång och skydd i demensvården (2010).
Wilhelmina Hoffman, föreståndare vid Svenskt Demenscentrum, har inte läst regeringens lagförslag i sin helhet men välkomnar den blocköverskridande överenskommelsen.
– Alla som arbetar inom vården vet att tvingande skyddsåtgärder redan förekommer, därför är det hög tid att en lagreglering kommer till stånd. Det är orimligt att anställda inom vård och omsorg, oskolade i juridik, på egen hand fattar beslut som inskränker människors rörelsefrihet. Genom tydliga regler och möjligheter att överklaga beslut kan vi skapa en mer rättssäker och värdigare demensvård.
Regeringens lagförslag har nu gått på remiss till lagrådet. Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2014. Socialstyrelsen kommer att ta fram en vägledning för tillämpningen.
Magnus Westlander
”Vi ser ett stort värde i att skapa långsiktiga regler på detta område. Frågan om skyddsåtgärder inom demensvården har dragits i långbänk, sannolikt beroende på att man sett en risk för att ett nytt regelverk kan missbrukas”, säger Maria Larsson, äldreminister, och Lena Hallgren (s), vice ordförande i socialutskottet, i en gemensam debattartikel (DN 29 nov 2012).
I det lagförslag som nu granskas av lagrådet anges vad som ska räknas som en tvingande skyddsåtgärd, dit hör bland annat larm, inlåsning och sänggrind. Samtliga används redan i demensvården på många håll, trots att de i regel strider mot individens grundlagsstadgade rättigheter. Socialtjänstlagen bygger på frivillighet och utan samtycke från vårdtagaren är det förbjudet att till exempel lämna en sänggrind uppfälld. Vårdpersonal begår ett lagbrott även om syftet är att förhindra att en vårdtagare, som brukar glömma att hon inte längre kan stå på benen, faller och skadar sig.
Regeringen – och Socialdemokraterna – vill nu alltså tillåta vissa tvingande skyddsåtgärder men bara i undantagsfall. Syftet sägs vara ”att minimera användningen av tvång och begränsningar, skapa större rättssäkerhet och uppnå en bättre och värdigare demensvård”. För att ett brickbord eller annan tvingande skyddsåtgärd ska kunna användas måste kommunen utreda behovet i varje enskilt fall, detta för att undvika godtyckliga beslut.
Av kommunens utredning ska framgå vilka åtgärder som tidigare prövats för att minimera risken att vårdtagaren skadar sig. Det ska också finnas en plan för hur de negativa effekterna av den tvingande skyddsåtgärden ska kunna upphävas. Åtgärdsbeslutet ska omprövas minst en gång per år och vara möjlig att överklaga. Beslutet ska även inrapporteras till Socialstyrelsen.
Frågan om tvångs- och skyddsåtgärder i demensvården har stötts och blötts i många år. En utredning lämnade 2006 ett förslag på hur området kunde regleras. Det möttes av både ris och ros. Farhågorna handlade bland annat om att ett legaliserande av tvingande åtgärder kunde leda till en ökad användning på bekostnad av personal.
Erfarenheter från Norge ger dock inget stöd för att brickbord och låsta dörrar skulle ersätta hjälpande händer. Där är en etablerad uppfattning att tvingande åtgärder snarare används i mindre omfattning sedan området lagreglerades i januari 2009. Det framgår av Svenskt Demenscentrums kartläggning För vems skull? Om tvång och skydd i demensvården (2010).
Wilhelmina Hoffman, föreståndare vid Svenskt Demenscentrum, har inte läst regeringens lagförslag i sin helhet men välkomnar den blocköverskridande överenskommelsen.
– Alla som arbetar inom vården vet att tvingande skyddsåtgärder redan förekommer, därför är det hög tid att en lagreglering kommer till stånd. Det är orimligt att anställda inom vård och omsorg, oskolade i juridik, på egen hand fattar beslut som inskränker människors rörelsefrihet. Genom tydliga regler och möjligheter att överklaga beslut kan vi skapa en mer rättssäker och värdigare demensvård.
Regeringens lagförslag har nu gått på remiss till lagrådet. Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2014. Socialstyrelsen kommer att ta fram en vägledning för tillämpningen.
Magnus Westlander
Hjärnförändringar syns långt före demenssymptom
Vissa förändringar i hjärnan kan spåras tjugo år före de första symptomen på Alzheimers sjukdom. De nya forskningsrönen publiceras i tidskriften Lancet Neurology och bygger på studier av en colombiansk släkt.
I släkten finns en ärftlig mutation (presenelin 1) som orsakar Alzheimers sjukdom. De som drabbas brukar få de första symptomen vid 45–49 års ålder. Alzheimertypiska hjärnförändringar uppträder dock redan i tjugoårsåldern, de konstaterar forskarna som har följt 44 personer i släkten från unga år. De som bar på det skadade anlaget hade bland annat förhöjda koncentrationer av betaamyloid-42, ett giftigt protein som anses ha en avgörande betydelse för uppkomsten av Alzheimers sjukdom.
Fynden går inte att direkt översätta men ligger i linje med tidigare studier gjorda på personer med sporadisk alzheimer – icke-ärftliga former av sjukdomen – som är betydligt vanligare.
I släkten finns en ärftlig mutation (presenelin 1) som orsakar Alzheimers sjukdom. De som drabbas brukar få de första symptomen vid 45–49 års ålder. Alzheimertypiska hjärnförändringar uppträder dock redan i tjugoårsåldern, de konstaterar forskarna som har följt 44 personer i släkten från unga år. De som bar på det skadade anlaget hade bland annat förhöjda koncentrationer av betaamyloid-42, ett giftigt protein som anses ha en avgörande betydelse för uppkomsten av Alzheimers sjukdom.
Fynden går inte att direkt översätta men ligger i linje med tidigare studier gjorda på personer med sporadisk alzheimer – icke-ärftliga former av sjukdomen – som är betydligt vanligare.
Till artikel i Lancet Neurology »
(nytt fönster)
Ny riskgen för alzheimer
Forskarna har upptäckt en ny riskgen för Alzheimers sjukdom. Fyndet tyder på att immunförsvaret kan spela en viss roll i sjukdomsprocessen.
TREM2 är namnet på den riskgen som upptäcktes när forskarna jämförde arvsmassan hos 2261 islänningar. Det är en ganska ovanlig genvariant som bärs av mindre än två procent av befolkningen.
TREM2 ökar risken för att utveckla Alzheimers sjukdom senare i livet med tre till fem gånger. Riskökningen är därmed jämförbar med den för ApoE4-allellen, en sedan tidigare känd riskgen som är betydligt vanligare än TREM2.
TREM2:s roll i sjukdomsprocessen är långtifrån klarlagd men studier på möss tyder på att den påverkar immunförsvarets funktion. De vita blodkropparna tycks arbeta mindre effektivt och får därmed svårare att "avväpna" de giftiga formerna av betaamyloid, proteinet som klumpar ihop sig och bildar de senila plack som är typiska för Alzheimers sjukdom.
TREM2 är namnet på den riskgen som upptäcktes när forskarna jämförde arvsmassan hos 2261 islänningar. Det är en ganska ovanlig genvariant som bärs av mindre än två procent av befolkningen.
TREM2 ökar risken för att utveckla Alzheimers sjukdom senare i livet med tre till fem gånger. Riskökningen är därmed jämförbar med den för ApoE4-allellen, en sedan tidigare känd riskgen som är betydligt vanligare än TREM2.
TREM2:s roll i sjukdomsprocessen är långtifrån klarlagd men studier på möss tyder på att den påverkar immunförsvarets funktion. De vita blodkropparna tycks arbeta mindre effektivt och får därmed svårare att "avväpna" de giftiga formerna av betaamyloid, proteinet som klumpar ihop sig och bildar de senila plack som är typiska för Alzheimers sjukdom.
Alzheimer får stort utrymme i Kunskapskanalen
Idag (6 november) kl 16.00 sänder Kunskapskanalen (SVT) den andra delen av seminariet Ett bra liv med Alzheimers under programvinjetten UR Samtiden. Inspelningen är från den Internationella Alzheimerdagen i Folkets hus då flera av landets ledande hjärnforskare föreläste om läkemedel, riskfaktorer samt vård och omsorg vid demens, med tonvikt på Alzheimers sjukdom.Både den första och andra delen kan i efterhand ses på Internet:
http://urplay.se/172787 » (nytt fönster)
Följ upp riktlinjerna med ny checklista
Nu finns ett nytt verktyg för att arbeta med de nationella demensriktlinjerna på den enskilda arbetsplatsen. Checklista demens är utformad för särskilda boenden.
Checklistanär framtagen av Stiftelsen Äldrecentrum tillsammans med Svenskt Demenscentrum. Utvecklingsarbetet har finansierats av statliga medel till regionala stödstrukturer för evidensbaserad socialtjänst.
– Visst arbetar man redan aktivt med Socialstyrelsens demensriktlinjer runt om i landet. Men vi tror att det har saknats ett lättanvänt och verksamhetsnära verktyg för att följa upp riktlinjerna ute på den enskilda arbetsplatsen, säger Tove Ahner, utvecklingsledare vid Stiftelsen Äldrecentrum.
Tillsammans med Ann-Christin Kärrman, vård och omsorgsansvarig vid Svenskt Demenscentrum, har hon lett arbetet med att utforma checklistan. Till sin hjälp har de haft en referensgrupp med representanter för vårdens olika yrkeskategorier (se högerspalt). Frågorna i checklistan har ändrats under arbetet gång efter att checklistan i flera omgångar testats på äldreboenden i bland annat Arvidsjaur, Stockholm och Ystad.
Checklistan demens innehåller tio områden med frågor. Uppdelningen följer Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom. Frågorna behandlar bland annat personcentrerad omvårdnad, BPSD läkemedel och fysisk och psykosocial miljö.
En checklista fylls i för varje vårdtagare. Uppföljning rekommenderas efter sex månader.
– Svaren kan föras in i den befintliga dokumentationen. Sedan är det upp till varje verksamhet vad man vill göra med checklistan, säger Tove Ahner.
Tove Ahner tror att arbetet med checklistan kan ha flera positiva effekter. Genom att analysera och diskutera svaren kan teamarbetet stärkas på arbetsplatsen. Hon får medhåll av Ann-Christin Kärrman.
– Jag tror också att checklistan handlar mer än om att följa upp riktlinjerna – den kan säkert stimulera ett lärande ute på arbetsplatserna, säger Ann-Christin Kärrman.
Magnus Westlander
Till nedladdningssida för Checklista demens
(nytt fönster)
Checklistanär framtagen av Stiftelsen Äldrecentrum tillsammans med Svenskt Demenscentrum. Utvecklingsarbetet har finansierats av statliga medel till regionala stödstrukturer för evidensbaserad socialtjänst.
– Visst arbetar man redan aktivt med Socialstyrelsens demensriktlinjer runt om i landet. Men vi tror att det har saknats ett lättanvänt och verksamhetsnära verktyg för att följa upp riktlinjerna ute på den enskilda arbetsplatsen, säger Tove Ahner, utvecklingsledare vid Stiftelsen Äldrecentrum.
Tillsammans med Ann-Christin Kärrman, vård och omsorgsansvarig vid Svenskt Demenscentrum, har hon lett arbetet med att utforma checklistan. Till sin hjälp har de haft en referensgrupp med representanter för vårdens olika yrkeskategorier (se högerspalt). Frågorna i checklistan har ändrats under arbetet gång efter att checklistan i flera omgångar testats på äldreboenden i bland annat Arvidsjaur, Stockholm och Ystad.
Checklistan demens innehåller tio områden med frågor. Uppdelningen följer Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom. Frågorna behandlar bland annat personcentrerad omvårdnad, BPSD läkemedel och fysisk och psykosocial miljö.
En checklista fylls i för varje vårdtagare. Uppföljning rekommenderas efter sex månader.
– Svaren kan föras in i den befintliga dokumentationen. Sedan är det upp till varje verksamhet vad man vill göra med checklistan, säger Tove Ahner.
Tove Ahner tror att arbetet med checklistan kan ha flera positiva effekter. Genom att analysera och diskutera svaren kan teamarbetet stärkas på arbetsplatsen. Hon får medhåll av Ann-Christin Kärrman.
– Jag tror också att checklistan handlar mer än om att följa upp riktlinjerna – den kan säkert stimulera ett lärande ute på arbetsplatserna, säger Ann-Christin Kärrman.
Magnus Westlander
Till nedladdningssida för Checklista demens
(nytt fönster)
