Senaste nytt
Instrument kan avläsa problem vid förflyttningar
Varför klarar inte jag att hjälpa Agda att ta sig ur rullstolen när min arbetskamrat gör det? Frågan ställs nog då och då inom demensvården. En avhandling från Örebro universitet kan ha både svaret och lösningen.
Det är fysioterapeut Charlotta Thunborg som i sitt avhandlingsarbete har utvecklat och testat ett bedömningsinstrument för att analysera förflyttningar. Förflyttningar inom demensvården bygger ofta på en relation. Många vårdtagare behöver hjälp med att resa sig, sätta sig eller vända sig i sängen. Sådana situationer kan skapa stress inte bara hos den som tar emot hjälp.
– Det är inte ovanligt att undersköterskor säger att ”det fungerar när någon annan gör det”. De tycker de gör som de har lärt sig och förstår inte varför Agda klarar av att gå på toaletten när fysioterapeuten är med, men inte när de är ensamma med den demenssjuka personen, säger Charlotta Thunborg och fortsätter:
– Men beteendena i de båda situationerna kanske inte ser exakt likadana ut och instrumentet kan hjälpa till att upptäcka det.
Bedömningsinstrumentet innehåller totalt 17 frågor. Åtta av dem berör vårdtagaren och handlar om bland annat rörelsemönster, kroppskontroll och behov av stöd. Resten av frågorna kretsar kring vårdarens beteende; hur information ges, förmågan att hålla kontakt och anpassa sig till vårdtagaren.
I sin forskning har Charlotta Thunborg både intervjuat vårdpersonal och videofilmat olika situationer, till exempel när en vårdtagare vägrar att ta emot hjälp för att kunna förflytta sig. Genom att pröva olika åtgärder och mäta deras effekt kunde Charlotta Thunborg se när motståndet hos vårdtagaren minskade. Ett vanligt problem var till exempel att vårdpersonalen erbjöd för många alternativ samtidigt.
– Genom att låta vårdaren gå ut en stund fick vårdtagaren möjlighet att göra en sak i taget. På så sätt ökade tilltron till den egna förmågan, något som gjorde det lättare att erbjuda hjälp på ett sätt som personen med demenssjukdom kunde ta emot, säger Charlotta Thunborg.
Bedömningsinstrumentet som Charlotta Thunborg testat är framtaget för forskningsändamål men kan även användas i den kliniska vardagen på att demensboende. Behovet av ett sådant instrument finns och hon har förhoppningar om att kunna utveckla en enklare och mer hanterbar version i framtiden.
– Arbetsterapeuter och fysioterapeuter arbetar ju ofta konsultativt i äldreomsorgen och jag tror att ett förenklat bedömningsinstrument skulle vara efterfrågat till exempel när de handleder vårdpersonal, säger Charlotta Thunborg.
Magnus Westlander
Charlotta Thunborgs avhandling heter Exploring dementia care dyads' person transfer situations from a behavioral medicine perspective in physiotherapy: development of an assessment scale, länk till avhandlingen »
Det är fysioterapeut Charlotta Thunborg som i sitt avhandlingsarbete har utvecklat och testat ett bedömningsinstrument för att analysera förflyttningar. Förflyttningar inom demensvården bygger ofta på en relation. Många vårdtagare behöver hjälp med att resa sig, sätta sig eller vända sig i sängen. Sådana situationer kan skapa stress inte bara hos den som tar emot hjälp.
– Det är inte ovanligt att undersköterskor säger att ”det fungerar när någon annan gör det”. De tycker de gör som de har lärt sig och förstår inte varför Agda klarar av att gå på toaletten när fysioterapeuten är med, men inte när de är ensamma med den demenssjuka personen, säger Charlotta Thunborg och fortsätter:
– Men beteendena i de båda situationerna kanske inte ser exakt likadana ut och instrumentet kan hjälpa till att upptäcka det.
Bedömningsinstrumentet innehåller totalt 17 frågor. Åtta av dem berör vårdtagaren och handlar om bland annat rörelsemönster, kroppskontroll och behov av stöd. Resten av frågorna kretsar kring vårdarens beteende; hur information ges, förmågan att hålla kontakt och anpassa sig till vårdtagaren.
I sin forskning har Charlotta Thunborg både intervjuat vårdpersonal och videofilmat olika situationer, till exempel när en vårdtagare vägrar att ta emot hjälp för att kunna förflytta sig. Genom att pröva olika åtgärder och mäta deras effekt kunde Charlotta Thunborg se när motståndet hos vårdtagaren minskade. Ett vanligt problem var till exempel att vårdpersonalen erbjöd för många alternativ samtidigt.
– Genom att låta vårdaren gå ut en stund fick vårdtagaren möjlighet att göra en sak i taget. På så sätt ökade tilltron till den egna förmågan, något som gjorde det lättare att erbjuda hjälp på ett sätt som personen med demenssjukdom kunde ta emot, säger Charlotta Thunborg.
Bedömningsinstrumentet som Charlotta Thunborg testat är framtaget för forskningsändamål men kan även användas i den kliniska vardagen på att demensboende. Behovet av ett sådant instrument finns och hon har förhoppningar om att kunna utveckla en enklare och mer hanterbar version i framtiden.
– Arbetsterapeuter och fysioterapeuter arbetar ju ofta konsultativt i äldreomsorgen och jag tror att ett förenklat bedömningsinstrument skulle vara efterfrågat till exempel när de handleder vårdpersonal, säger Charlotta Thunborg.
Magnus Westlander
Charlotta Thunborgs avhandling heter Exploring dementia care dyads' person transfer situations from a behavioral medicine perspective in physiotherapy: development of an assessment scale, länk till avhandlingen »
Charlotta Thunborg, fysioterapeut, har testat ett bedömningsinstrument för förflyttningar i demensvården.
Ideellt arbete i centrum
...
Volontärer och ideella organisationer har kommit i rampljuset när järnvägsstationerna fyllts av familjer på flykt. Nu h""akar tidskriften Äldre i Centrum på och fördjupar sig i de ideella och frivilliga insatser som ryms inom begreppet civilsamhället. Det senaste numret tar upp aktuell forskning kring äldre som både mottagare och aktiva givare.
Tidskriften innehåller även andra artiklar, bland annat om cirkus i demensvården. Läs mer » (nytt fönster)
Volontärer och ideella organisationer har kommit i rampljuset när järnvägsstationerna fyllts av familjer på flykt. Nu h""akar tidskriften Äldre i Centrum på och fördjupar sig i de ideella och frivilliga insatser som ryms inom begreppet civilsamhället. Det senaste numret tar upp aktuell forskning kring äldre som både mottagare och aktiva givare.
Tidskriften innehåller även andra artiklar, bland annat om cirkus i demensvården. Läs mer » (nytt fönster)
Två framstående alzheimerforskare prisas
Professor Bengt Winblad har fått Hjärnfondens jubileumsanslag för sin insats för forskningen om Alzheimers sjukdom. Anslaget är på tre miljoner kr och delas i år ut för första gången. Bengt Winblad är verksam vid Karolinska Institutet (KI). Läs mer om hans forskning på Hjärnfondens webb » (nytt fönster)
Professor Miia Kivipelto, också verksam på KI, får årets Waijlit och Eric Forsgrens pris till framstående alzheimerforskare. Prissumman är på 100 000 kronor och delas ut årligen under fem år.
– Jag är mycket glad över priset och att den förebyggande forskningen inom demens uppmärksammas, säger hon i en kommentar till priset på KI:s webb.
– För 15 år sedan handlade det mest om bakomliggande sjukdomsfaktorer som ålder och gener. Nu, i och med möjligheten att förebygga, är bilden mycket mer optimistisk. Men vi måste även ta fram bättre läkemedel.
Läs mer på KI:s webb » (nytt fönster)
Professor Miia Kivipelto, också verksam på KI, får årets Waijlit och Eric Forsgrens pris till framstående alzheimerforskare. Prissumman är på 100 000 kronor och delas ut årligen under fem år.
– Jag är mycket glad över priset och att den förebyggande forskningen inom demens uppmärksammas, säger hon i en kommentar till priset på KI:s webb.
– För 15 år sedan handlade det mest om bakomliggande sjukdomsfaktorer som ålder och gener. Nu, i och med möjligheten att förebygga, är bilden mycket mer optimistisk. Men vi måste även ta fram bättre läkemedel.
Läs mer på KI:s webb » (nytt fönster)
Ökad bemanning och höjda avgiftstak
En större satsning på mer vårdpersonal och en mindre på ökad kompetens. Så kan man sammanfatta den del av regeringens budget för 2016 som berör demensområdet.
Budgetpropositionen som lades fram igår innehåller även en del nyheter på avgiftssidan. När det gäller öppenvård, till exempel läkarbesök på vårdcentralen, föreslås slopad avgift för personer som är 85 år och äldre. Avgiftstaket, som är det högsta belopp som kommunerna kan ta ut för hemtjänst i ordinärt och särskilt boende, dagverksamhet samt kommunal hälso- och sjukvård, höjs däremot med 200 kr/mån. Om budgeten går igenom hamnar den högsta avgiften på 2000 kr/mån (2074 kr/mån för bostad i särskilt boende som inte omfattas av hyreslagen).
Det höjda avgiftstaket ökar kommunernas intäkter för äldreomsorg. Detta motverkas dock av en motsvarande sänkning av statsbidragen. Besparingen frigör en mindre del av de medel som bekostar regeringens satsning på ökad bemanning inom äldreomsorgen. Under åren 2016 till 2018 avsätts 2 miljarder kr/år. Tanken är att det ska skapa utrymme för personalen att tillbringa mer tid med den enskilde men också ge utrymme för dem att gemensamt utveckla verksamheten.
Kommunerna väljer själva om och var de vill öka bemanningen men de statliga bidraget får endast användas till personalkategorier som arbetar nära de äldre, exempelvis vårdbiträden, undersköterskor, sjuksköterskor, fysioterapeuter, arbetsterapeuter, dietister samt arbetsledare på verksamhetsnivå.
Regeringen avsätter även 200 miljoner kronor nästa år till en kunskapssatsning för bland annat ökad kvalitet inom äldreomsorgen. Satsningen ska möjliggöra utvecklingsinsatser för att långsiktigt minska kunskapsluckor inom bland annat fallförebyggande arbete och insatser inom demensområdet. Mer information om hur kommunerna kan söka dessa medel väntas i november.
Budgetpropositionen som lades fram igår innehåller även en del nyheter på avgiftssidan. När det gäller öppenvård, till exempel läkarbesök på vårdcentralen, föreslås slopad avgift för personer som är 85 år och äldre. Avgiftstaket, som är det högsta belopp som kommunerna kan ta ut för hemtjänst i ordinärt och särskilt boende, dagverksamhet samt kommunal hälso- och sjukvård, höjs däremot med 200 kr/mån. Om budgeten går igenom hamnar den högsta avgiften på 2000 kr/mån (2074 kr/mån för bostad i särskilt boende som inte omfattas av hyreslagen).
Det höjda avgiftstaket ökar kommunernas intäkter för äldreomsorg. Detta motverkas dock av en motsvarande sänkning av statsbidragen. Besparingen frigör en mindre del av de medel som bekostar regeringens satsning på ökad bemanning inom äldreomsorgen. Under åren 2016 till 2018 avsätts 2 miljarder kr/år. Tanken är att det ska skapa utrymme för personalen att tillbringa mer tid med den enskilde men också ge utrymme för dem att gemensamt utveckla verksamheten.
Kommunerna väljer själva om och var de vill öka bemanningen men de statliga bidraget får endast användas till personalkategorier som arbetar nära de äldre, exempelvis vårdbiträden, undersköterskor, sjuksköterskor, fysioterapeuter, arbetsterapeuter, dietister samt arbetsledare på verksamhetsnivå.
Regeringen avsätter även 200 miljoner kronor nästa år till en kunskapssatsning för bland annat ökad kvalitet inom äldreomsorgen. Satsningen ska möjliggöra utvecklingsinsatser för att långsiktigt minska kunskapsluckor inom bland annat fallförebyggande arbete och insatser inom demensområdet. Mer information om hur kommunerna kan söka dessa medel väntas i november.
Demenssjukdomar ökar mest i utvecklingsländer
Färska siffror vittnar om demenssjukdomarnas globala utbredning och skenande kostnader. Var tredje sekund insjuknar en person i världen och ökningstakten är störst i den fattigaste delen.
Alzheimer´s Disease International beräknar att närmare 47 miljoner människor i världen har en demenssjukdom. Av dem lever en majoritet (58 %) utanför USA, Västeuropa och andra rika utvecklingsländer. Andelen som bor i vad Världsbanken klassificerar som låg- och mellaninkomstländer väntas dessutom öka med 10 procentenheter (68 %) fram till år 2050.
På grund av ökad medellivslängd och åldrande befolkningar drabbas allt fler av demenssjukdom. Det gäller i samtliga världsdelar. Ökningstakten är dock allra snabbast i de fattigaste utvecklingsländerna där 239 procent fler fall av demenssjukdom väntas om 35 år.
De globala kostnaderna för demenssjukdomarna kan närmast beskrivas som astronomiska. På bara fem år – mellan 2010-2015 – har de ökat med 35 procent och uppgår nu till 818 miljarder US dollar. Om man drar ifrån de uppskattade kostnaderna för anhörigas insatser motsvarar de 0,65 % av världens samlade bruttonationalprodukt.
Magnus Westlander
"Våra politiker måste snarast ta fram en nationell demensplan",
läs kommentar av professor Anders Wimo » (nytt fönster)
Alzheimer´s Disease International beräknar att närmare 47 miljoner människor i världen har en demenssjukdom. Av dem lever en majoritet (58 %) utanför USA, Västeuropa och andra rika utvecklingsländer. Andelen som bor i vad Världsbanken klassificerar som låg- och mellaninkomstländer väntas dessutom öka med 10 procentenheter (68 %) fram till år 2050.
På grund av ökad medellivslängd och åldrande befolkningar drabbas allt fler av demenssjukdom. Det gäller i samtliga världsdelar. Ökningstakten är dock allra snabbast i de fattigaste utvecklingsländerna där 239 procent fler fall av demenssjukdom väntas om 35 år.
De globala kostnaderna för demenssjukdomarna kan närmast beskrivas som astronomiska. På bara fem år – mellan 2010-2015 – har de ökat med 35 procent och uppgår nu till 818 miljarder US dollar. Om man drar ifrån de uppskattade kostnaderna för anhörigas insatser motsvarar de 0,65 % av världens samlade bruttonationalprodukt.
Magnus Westlander
"Våra politiker måste snarast ta fram en nationell demensplan",
läs kommentar av professor Anders Wimo » (nytt fönster)
Ladda ned rapport » (nytt fönster)
E-bok om ungas ideer för demensvården
Sedan 2013 har Drottningen delat ut Queen Silvia Nursing Award, ett stipendium och en idetävling för sjuksköterskestuderande i Sverige och Finland. Syftet är att inspirera blivande sjuksköterskor att dela innovationer och idéer för hur man kan förbättra äldre- och demensvård. 17 av de 839 idéer som inkommit under åren presenteras nu i en e-bok. Här kan man läsa om bland andra Emilia Engman, Röda Korsets Högskola, som i fjol vann stipendium med sin idé om en smaksatt produkt som kan öka livskvaliteten för äldre patienter som sondmatas.
Queen Silvia Nursing Award instiftade av Swedish Care International i samband med Drottning Silvias 70-årsdag. Den 31 augusti öppnar ansökningarna till årets tävling.
Läs e-boken » (nytt fönster)
Queen Silvia Nursing Award instiftade av Swedish Care International i samband med Drottning Silvias 70-årsdag. Den 31 augusti öppnar ansökningarna till årets tävling.
Läs e-boken » (nytt fönster)
Drottning Silvia samtalar med
sjuksköterskestuderande.
Demenscentrum i SVT:s morgonsoffa
Torsdagen den 27 augusti talade Wilhelmina Hoffman, chef för Svenskt Demenscentrum, om demenssjukdomar i SVT:s morgonsoffa. Se klippet på SVT play » (nytt fönster)
Grattis till en prestigefull utmärkelse
Yanan Li är fotografen bakom de finstämda bilderna i Demenscentrums ABC-utbildningar och handböcker. Nu har han utsetts till ambassadör för Hasselblad, en utmärkelse han delar med fem andra fotografer i världen.
Hasselblad är kameran som användes för att för eviga människans första steg på månen. Den betraktas som en Rolls-Royce bland fotografer och att bli ambassadör för den omtalade kamertillverkaren är mycket få förunnat. Nu tillhör Yanan Li denna exklusiva skara.
Yanan Li, med rötter i Kina, varvar en deltidstjänst på Svenskt Demenscentrum med olika frilansuppdrag. Nobelstiftelsen och Stiftelsen Silviahemmet tillhör hans regelbundna uppdragsgivare. I Upplands-Bro har han följt konstgrupper för personer med demenssjukdom en längre tid. Hans fantastiska bilder från Stockholms stadshus illustrerar en bok.
Vi som arbetar nära honom kan vittna om en skicklig och noggrann yrkesman som går in med samma engagemang i sina uppdrag, oavsett om det handlar om att dokumentera en konferens eller att föreviga kungaparet.
Magnus Westlander
Hasselblad är kameran som användes för att för eviga människans första steg på månen. Den betraktas som en Rolls-Royce bland fotografer och att bli ambassadör för den omtalade kamertillverkaren är mycket få förunnat. Nu tillhör Yanan Li denna exklusiva skara.
Yanan Li, med rötter i Kina, varvar en deltidstjänst på Svenskt Demenscentrum med olika frilansuppdrag. Nobelstiftelsen och Stiftelsen Silviahemmet tillhör hans regelbundna uppdragsgivare. I Upplands-Bro har han följt konstgrupper för personer med demenssjukdom en längre tid. Hans fantastiska bilder från Stockholms stadshus illustrerar en bok.
Vi som arbetar nära honom kan vittna om en skicklig och noggrann yrkesman som går in med samma engagemang i sina uppdrag, oavsett om det handlar om att dokumentera en konferens eller att föreviga kungaparet.
Magnus Westlander
Yanan Li, Svenskt Demencentrums fotograf, frilans och nybliven ambassadör för Hasselblad.
Läs mer på Hasselblads webb » (nytt fönster)
Nya belägg för minskad risk för demens
Börjar en ökad utbildningsnivå och effektivare behandling av hjärt-kärlsjukdom påverka förekomsten av demens i samhället? Även om orsakerna inte är klarlagda tyder ny forskning på att risken att drabbas av demenssjukdom minskar i Sverige och övriga Västeuropa.
Det är ansedda tidskriften Lancet som publicerar data från fyra stora befolkningsstuder Sverige (H-70), Nederländerna, Storbritannien och Spanien. I den senare (Zaragoza) var förekomsten av demenssjukdom bland män (65 år och äldre) drygt 40 procent lägre 1996 jämfört med 1987. Förändringen var inte lika stor i övriga studier men trenden densamma: risken för demenssjukdom bland äldre minskar i samtliga fyra länder.
Även i andra länder finns forskning som stödjer Lancet-studien. Forskarna pekar på flera möjliga förklaringar till den positiva utvecklingen: högre utbildningsnivå, bättre levnadsvillkor och effektivare behandling av hjärt-kärlsjukdom.
Laura Fratiglioni, professor vid Karolinska institutet, säger till Svenska Dagbladet att den bästa förebyggande effekten på demenssjukdom uppnås om man sätter in flera åtgärder, till exempel bra mat (medelhavskost), fysisk aktivitet, social och intellektuell stimulans, och att behandla högt blodtryck och diabetes.
– Vi ser att det till stor del är samma riskfaktorer för vaskulär demens som för hjärtsjukdomar. Många har redan ändrat sin livsstil med tanke på hjärtat och därför är preventionen av demens redan in action, säger Laura Fratiglioni.
Att förekomsten av demens minskar bland äldre betyder inte att antalet personer med demenssjukdom minskar. Eftersom befolkningen åldras och medellivslängden ökar kommer sannolikt allt fler att insjukna även framöver.
Det är ansedda tidskriften Lancet som publicerar data från fyra stora befolkningsstuder Sverige (H-70), Nederländerna, Storbritannien och Spanien. I den senare (Zaragoza) var förekomsten av demenssjukdom bland män (65 år och äldre) drygt 40 procent lägre 1996 jämfört med 1987. Förändringen var inte lika stor i övriga studier men trenden densamma: risken för demenssjukdom bland äldre minskar i samtliga fyra länder.
Även i andra länder finns forskning som stödjer Lancet-studien. Forskarna pekar på flera möjliga förklaringar till den positiva utvecklingen: högre utbildningsnivå, bättre levnadsvillkor och effektivare behandling av hjärt-kärlsjukdom.
Laura Fratiglioni, professor vid Karolinska institutet, säger till Svenska Dagbladet att den bästa förebyggande effekten på demenssjukdom uppnås om man sätter in flera åtgärder, till exempel bra mat (medelhavskost), fysisk aktivitet, social och intellektuell stimulans, och att behandla högt blodtryck och diabetes.
– Vi ser att det till stor del är samma riskfaktorer för vaskulär demens som för hjärtsjukdomar. Många har redan ändrat sin livsstil med tanke på hjärtat och därför är preventionen av demens redan in action, säger Laura Fratiglioni.
Att förekomsten av demens minskar bland äldre betyder inte att antalet personer med demenssjukdom minskar. Eftersom befolkningen åldras och medellivslängden ökar kommer sannolikt allt fler att insjukna även framöver.
Läs artiklar i:
The Lancet » (nytt fönster)
Svenska Dagbladet »
(nytt fönster)
Nya läkemedel mot alzheimer dröjer
I somras kunde man åter läsa hoppfulla rubriker om nya läkemedel mot Alzheimers sjukdom. Vid en internationell konferens presenterades rön som liknades vid ett genombrott i utländska medier. En del forskare tycker det är att dra för stora växlar på resultaten.
De nya forskningsrönen gällde solanezumab, en antikropp med sikte på de amyloida plack som bildas och sprids i den alzheimersjukes hjärna. Medan dagens läkemedel mot alzheimer i bästa fall kan lindra symptomen en period är syftet med immunterapi (behandling med antikroppar) att bromsa själva sjukdomsförloppet. Mycket tyder på att solanezumab också lyckas med detta. Det hävdar läkemedelsbolaget Eli Lilly som vid sommarens AAIC-konferens i Washington D.C. presenterade ny forskning
Eric Karran, chef för brittiska Alzheimer´s Research UK, kommenterade resultaten i entusiastiska ordalag på sin organisations hemsida.
– Resultaten är lovande indicier på att solanezumab verkligen kan påverka sjukdomsförloppet vid Alzheimers sjukdom.
– Det slutgiltiga testet kommer att vara om dessa lovande effekter åter kan upprepas i en tredje, mer målinriktad, fas 3-studie med alzheimerpatienter i tidig sjukdomsfas.
De senaste åren har flera olika antikroppar mot alzheimer prövats. Men ännu har ingen klarat den sista kontrollstationen, fas 3-studien som är det stora kliniska testet innan ett läkemedel får börja säljas på marknaden.
För snart tre år sedan misslyckades även solanezumab i en fas 3-prövning – antikroppen hade inte mer effekt på patienterna än sockerpiller (placebo). Ett bakslag kan tyckas men när materialet analyserades vidare fann man hoppfulla tecken.
Fas 3-studien bestod av två delstudier där patienter med mild till måttlig demens ingick. Om man istället begränsade studien till deltagare med mild demens, drygt 1300 patienter, framkom signifikanta samband. Patienter som hade fått solanezumab presterade bättre i olika kognitiva tester. I genomsnitt försämrades deras kognitiva funktioner (minne, orienteringsförmåga etc) 30-procent långsammare än placebogruppens. Resultaten tydde på att antikroppen hade avsedd effekt endast om den sattes in tidigt i sjukdomsförloppet.
Eli Lilly beslöt att finansiera en utvidgad studie, nu endast med deltagare i mild sjukdomsfas. De som tidigare hade ingått i placebogruppen fick nu ockå solanezumab. Efter två år jämfördes de med patienterna som fått antikroppen redan i början av fas 3-studen och alltså behandlats under en längre period.
Resultaten visade att delagare som påbörjat behandlingen senare inte hade ”hunnit i fatt”. De som hade fått solanezumab redan när den första studien inleddes presterade fortfarande bättre på kognitiva tester. Detta tyder på att antikroppen lyckas med sitt syfte, att bromsa sjukdomsförloppet, menar forskarna bakom studien. Om det bara hade handlat om symptomlindring skulle de båda grupperna ha presterat ungefär lika bra.
Denna tolkning ifrågasattes dock av statistiker och andra forskare under en paneldebatt i Washington D.C. Agneta Nordberg, professor i klinisk neurovetenskap vid Karolinska Institutet, var på plats och tillhör dem som tycker att Eli Lilly drar för stora växlar på studien.
– Den här skillnaden i kognition mellan grupper med olika behandlingstid kan man se även när det handlar om kolinesterashämmare, ett av det symptomlindrande läkemedel som idag används vid Alzheimers sjukdom, säger hon.
Agneta Nordberg menar att först efter nästa studie, som omfattar 2100 patienter, kan man uttala sig mer säkert om solanezumab och om antikroppens eventuella påverkan på sjukdomsförloppet. Att dess effekt går att avläsa i mild fas men inte i måttlig ligger dock i linje med en etablerad uppfattning; nya läkemedel mot alzheimer måste troligen sättas in tidigt i sjukdomsförloppet för att kunna ha effekt.
Kanske måste behandlingen med antikroppar starta redan innan de första symptomen visar sig. Sådana försök påbörjas snart. A4-studien (The Anti-Amyloid Treatment in Asymptomatic Alzheimer’s study) omfattar äldre friska deltagare med ökad risk att utveckla Alzheimers sjukdom på grund av alzheimertypiska hjärnförändringar eller genetiska faktorer. Även i A4-studien kommer antikroppen solanezumab att testas. Resultat väntas om 4–5 år.
Magnus Westlander
De nya forskningsrönen gällde solanezumab, en antikropp med sikte på de amyloida plack som bildas och sprids i den alzheimersjukes hjärna. Medan dagens läkemedel mot alzheimer i bästa fall kan lindra symptomen en period är syftet med immunterapi (behandling med antikroppar) att bromsa själva sjukdomsförloppet. Mycket tyder på att solanezumab också lyckas med detta. Det hävdar läkemedelsbolaget Eli Lilly som vid sommarens AAIC-konferens i Washington D.C. presenterade ny forskning
Eric Karran, chef för brittiska Alzheimer´s Research UK, kommenterade resultaten i entusiastiska ordalag på sin organisations hemsida.
– Resultaten är lovande indicier på att solanezumab verkligen kan påverka sjukdomsförloppet vid Alzheimers sjukdom.
– Det slutgiltiga testet kommer att vara om dessa lovande effekter åter kan upprepas i en tredje, mer målinriktad, fas 3-studie med alzheimerpatienter i tidig sjukdomsfas.
De senaste åren har flera olika antikroppar mot alzheimer prövats. Men ännu har ingen klarat den sista kontrollstationen, fas 3-studien som är det stora kliniska testet innan ett läkemedel får börja säljas på marknaden.
För snart tre år sedan misslyckades även solanezumab i en fas 3-prövning – antikroppen hade inte mer effekt på patienterna än sockerpiller (placebo). Ett bakslag kan tyckas men när materialet analyserades vidare fann man hoppfulla tecken.
Fas 3-studien bestod av två delstudier där patienter med mild till måttlig demens ingick. Om man istället begränsade studien till deltagare med mild demens, drygt 1300 patienter, framkom signifikanta samband. Patienter som hade fått solanezumab presterade bättre i olika kognitiva tester. I genomsnitt försämrades deras kognitiva funktioner (minne, orienteringsförmåga etc) 30-procent långsammare än placebogruppens. Resultaten tydde på att antikroppen hade avsedd effekt endast om den sattes in tidigt i sjukdomsförloppet.
Eli Lilly beslöt att finansiera en utvidgad studie, nu endast med deltagare i mild sjukdomsfas. De som tidigare hade ingått i placebogruppen fick nu ockå solanezumab. Efter två år jämfördes de med patienterna som fått antikroppen redan i början av fas 3-studen och alltså behandlats under en längre period.
Resultaten visade att delagare som påbörjat behandlingen senare inte hade ”hunnit i fatt”. De som hade fått solanezumab redan när den första studien inleddes presterade fortfarande bättre på kognitiva tester. Detta tyder på att antikroppen lyckas med sitt syfte, att bromsa sjukdomsförloppet, menar forskarna bakom studien. Om det bara hade handlat om symptomlindring skulle de båda grupperna ha presterat ungefär lika bra.
Denna tolkning ifrågasattes dock av statistiker och andra forskare under en paneldebatt i Washington D.C. Agneta Nordberg, professor i klinisk neurovetenskap vid Karolinska Institutet, var på plats och tillhör dem som tycker att Eli Lilly drar för stora växlar på studien.
– Den här skillnaden i kognition mellan grupper med olika behandlingstid kan man se även när det handlar om kolinesterashämmare, ett av det symptomlindrande läkemedel som idag används vid Alzheimers sjukdom, säger hon.
Agneta Nordberg menar att först efter nästa studie, som omfattar 2100 patienter, kan man uttala sig mer säkert om solanezumab och om antikroppens eventuella påverkan på sjukdomsförloppet. Att dess effekt går att avläsa i mild fas men inte i måttlig ligger dock i linje med en etablerad uppfattning; nya läkemedel mot alzheimer måste troligen sättas in tidigt i sjukdomsförloppet för att kunna ha effekt.
Kanske måste behandlingen med antikroppar starta redan innan de första symptomen visar sig. Sådana försök påbörjas snart. A4-studien (The Anti-Amyloid Treatment in Asymptomatic Alzheimer’s study) omfattar äldre friska deltagare med ökad risk att utveckla Alzheimers sjukdom på grund av alzheimertypiska hjärnförändringar eller genetiska faktorer. Även i A4-studien kommer antikroppen solanezumab att testas. Resultat väntas om 4–5 år.
Magnus Westlander
Behandling med antikroppar siktar på de amyloida plack (vita områden) som bildas och sprids i den alzheimersjukes hjärna.