Senaste nytt
Om sista tiden i senaste Äldre i Centrum
...
Liv före döden är temat för det senaste numret av Äldre i Centrum. Tidskriften har bland annat besökt ett äldrehospice, intervjuat Birgit Rasmussen, professor i palliativ omvårdnad, och så går man till botten med den seglivade myten om ättestupan. Till Äldre i Centrum hemsida (nytt fönster)
Liv före döden är temat för det senaste numret av Äldre i Centrum. Tidskriften har bland annat besökt ett äldrehospice, intervjuat Birgit Rasmussen, professor i palliativ omvårdnad, och så går man till botten med den seglivade myten om ättestupan. Till Äldre i Centrum hemsida (nytt fönster)
KI hedrar ansedd alzheimerforskare
Professor Agneta Nordberg tilldelas Stora Silvermedaljen 2016 vid Karolinska Institutet (KI). Medaljen delas ut till personer som har gjort särskilt goda insatser till stöd för Karolinska Institutets verksamhet.
Agneta Nordberg är världsledande inom tidig diagnostik av demenssjukdomar. Hon har publicerat över 450 vetenskapliga artiklar och är internationellt välkänd, bland annat för sin pionjärforskning inom PET-avbildning av hjärnan. KI lyfter även fram hennes arbete som en skicklig kliniker med särskilt fokus på patienter med tidig minnesstörning.
– Jag känner mig mycket hedrad av utmärkelsen och glad över den uppskattning som Karolinska Institutet visat mig med den stora silvermedaljen! Detta sporrar till fortsatt intensiv, spännande och viktig forskning rörande Alzheimers sjukdom vilket är en utmaning då vi inte ännu har något effektivt bot, säger Agneta Nordberg, i ett pressmeddelande från KI.
Läs pressmeddelandet (nytt fönster)
Agneta Nordberg är världsledande inom tidig diagnostik av demenssjukdomar. Hon har publicerat över 450 vetenskapliga artiklar och är internationellt välkänd, bland annat för sin pionjärforskning inom PET-avbildning av hjärnan. KI lyfter även fram hennes arbete som en skicklig kliniker med särskilt fokus på patienter med tidig minnesstörning.
– Jag känner mig mycket hedrad av utmärkelsen och glad över den uppskattning som Karolinska Institutet visat mig med den stora silvermedaljen! Detta sporrar till fortsatt intensiv, spännande och viktig forskning rörande Alzheimers sjukdom vilket är en utmaning då vi inte ännu har något effektivt bot, säger Agneta Nordberg, i ett pressmeddelande från KI.
Läs pressmeddelandet (nytt fönster)
Professor Agneta Nordberg
Foto: Bildmakarna
Anhörigstöd når inte alltid fram
Anhöriga drar ett allt större lass när demenssjukdomarna blir vanligare. Diagnos är en nyckel för att kunna få vård och stöd. Men befintligt stöd används inte i tillräcklig utsträckning. Det framgår av en ny doktorsavhandling från Lunds universitet.
– Anhöriga uppfattar ofta stödet som reaktivt. Vårdpersonalen väntar tills de anhöriga själva efterfrågar hjälp, säger Connie Lethin, doktor i medicinsk vetenskap och sjuksköterska vid Skånes universitetssjukhus, ""i ett pressmeddelande från Lunds universitet.
Connie Lethin har i sitt avhandlingsarbete intervjuat anhöriga som vårdar en närstående med demenssjukdom. Av intervjuerna framgår att det finns flera faktorer som stärker de anhörigas situation, bland annat att det känner att vårdkvaliteten är bra och och att de inte i alltför hög utsträckning behöver övervaka och hjälpa sin sjuka närstående.
Connie Lethin ger exempel på vardagshjälp som kan vara betungande för de anhöriga.
– Det kan handla om hjälp med maten, hjälp med att klä på sig rätt, med att lyfta ergonomiskt rätt. Om en person är stel i ena armen är det inte alla som vet att det är den armen man ska börja med när en tröja, blus eller skjorta ska sättas på.
Om anhörigstödet finns – varför får de anhöriga inte information om det?
– Först och främst måste ju vårdpersonalen berätta att stödet finns. Varför det inte alltid sker är svårt att säga, men det är tydligt att personalen måste vara proaktiv, säger Connie Lethin.
För att anhöriga ska tacka ja till hjälp krävs att de känner sig trygga med vårdpersonalen och att de känner att vårdpersonalen är tillgänglig för dem. Informationen från vårdpersonalen behöver vara tydlig
– De anhöriga måste också förstå att de är i behov av stödet, att det faktiskt kan hjälpa dem – vilket inte alltid är en insikt som kommer omedelbart. Det handlar ju till stor del om integritet också, om att ha nya personer hemma hos sig, säger Connie Lethin.
Länk till avhandling (nytt fönster)
Länk till pressmeddelande (nytt fönster
– Anhöriga uppfattar ofta stödet som reaktivt. Vårdpersonalen väntar tills de anhöriga själva efterfrågar hjälp, säger Connie Lethin, doktor i medicinsk vetenskap och sjuksköterska vid Skånes universitetssjukhus, ""i ett pressmeddelande från Lunds universitet.
Connie Lethin har i sitt avhandlingsarbete intervjuat anhöriga som vårdar en närstående med demenssjukdom. Av intervjuerna framgår att det finns flera faktorer som stärker de anhörigas situation, bland annat att det känner att vårdkvaliteten är bra och och att de inte i alltför hög utsträckning behöver övervaka och hjälpa sin sjuka närstående.
Connie Lethin ger exempel på vardagshjälp som kan vara betungande för de anhöriga.
– Det kan handla om hjälp med maten, hjälp med att klä på sig rätt, med att lyfta ergonomiskt rätt. Om en person är stel i ena armen är det inte alla som vet att det är den armen man ska börja med när en tröja, blus eller skjorta ska sättas på.
Om anhörigstödet finns – varför får de anhöriga inte information om det?
– Först och främst måste ju vårdpersonalen berätta att stödet finns. Varför det inte alltid sker är svårt att säga, men det är tydligt att personalen måste vara proaktiv, säger Connie Lethin.
För att anhöriga ska tacka ja till hjälp krävs att de känner sig trygga med vårdpersonalen och att de känner att vårdpersonalen är tillgänglig för dem. Informationen från vårdpersonalen behöver vara tydlig
– De anhöriga måste också förstå att de är i behov av stödet, att det faktiskt kan hjälpa dem – vilket inte alltid är en insikt som kommer omedelbart. Det handlar ju till stor del om integritet också, om att ha nya personer hemma hos sig, säger Connie Lethin.
Länk till avhandling (nytt fönster)
Länk till pressmeddelande (nytt fönster
Nytt sätt att avbilda alzheimer
Tau-PET är en ny avbildningsmetod vid Alzheimers sjukdom. Forskarna bakom en fallstudie vid Lunds universitet menar att den kan få stor betydelse för att utveckla nya läkemedel.
Proteinet tau har en viktig funktion för transporten av olika ämnen i hjärnans nervceller. Personer med Alzheimers sjukdom har förhöjda nivåer av tau, vilket leder till inlagring av proteinet i hjärnans celler och så småningom till celldöd.
Tau-PET åskådliggör mängden av tau i hjärnan med hjälp av en röntgenkamera och en särskilt utvald radioaktiv molekyl. Fram tills nu har ingen haft exakt kunskap om hur väl denna bildmetod återger de faktiska förändringarna i hjärnan vid Alzheimers sjukdom. Den aktuella fallstudien visar emellertid att bild och verklighet överensstämmer väl.
– Tau-PET kan förbättra diagnostiken, men framför allt kan bildmetoden få stor betydelse vid utveckling av nya läkemedel mot Alzheimers sjukdom, säger Ruben Smith, forskare vid Lunds universitet och läkare vid Skånes universitetssjukhus, i ett pressmeddelande.
Intresset i forskarvärlden för avbildningsmetoder inriktade på tau är stort och ökar. En tillförlitlig bildåtergivning av tau-protein i hjärnan bedöms som en mer relevant markör och ett bättre diagnosverktyg än konkurrerande metoder som redan är i användning.
Läs hela pressmeddelandet (nytt fönster)
Proteinet tau har en viktig funktion för transporten av olika ämnen i hjärnans nervceller. Personer med Alzheimers sjukdom har förhöjda nivåer av tau, vilket leder till inlagring av proteinet i hjärnans celler och så småningom till celldöd.
Tau-PET åskådliggör mängden av tau i hjärnan med hjälp av en röntgenkamera och en särskilt utvald radioaktiv molekyl. Fram tills nu har ingen haft exakt kunskap om hur väl denna bildmetod återger de faktiska förändringarna i hjärnan vid Alzheimers sjukdom. Den aktuella fallstudien visar emellertid att bild och verklighet överensstämmer väl.
– Tau-PET kan förbättra diagnostiken, men framför allt kan bildmetoden få stor betydelse vid utveckling av nya läkemedel mot Alzheimers sjukdom, säger Ruben Smith, forskare vid Lunds universitet och läkare vid Skånes universitetssjukhus, i ett pressmeddelande.
Intresset i forskarvärlden för avbildningsmetoder inriktade på tau är stort och ökar. En tillförlitlig bildåtergivning av tau-protein i hjärnan bedöms som en mer relevant markör och ett bättre diagnosverktyg än konkurrerande metoder som redan är i användning.
Läs hela pressmeddelandet (nytt fönster)
I det röda området i den avbildade hjärnan är koncentrationen av tau-protein störst. Illustr: Michael Schöll, Lunds univ.
Ovanlig alzheimer kräver särskild diagnostik
Glömska är inte alltid ett kännetecken för Alzheimers sjukdom. Tidiga symptom kan i vissa fall vara svårigheter kopplade till språket. Denna ovanliga alzheimervariant kan endast upptäckas med särskild diagnostik.
Alla demenssjukdomar orsakar hjärnskador. Varför skadorna uppstår är långtifrån klarlagt men klart är att det varierar beroende på sjukdom. Vid alzheimer lagras små proteinklumpar, amyloida plack, i hjärnan. Till sjukdomen hör även fibriller – liknar små garnnystan – som bildas inne i nervcellerna.
Andra demenssjukdomar ger andra slags hjärnförändringar, ändå kan de i många fall yttra sig på samma sätt. Demenssymptomen beror nämligen främst på vilka delar av hjärnan som skadas. Att glömska och inlärningssvårigheter ofta är tidiga tecken vid alzheimer beror på att sjukdomen i regel skadar hippocampus först. Denna del av hjärnan spelar en avgörande roll för minnes- och inlärningsförmågan.
I sällsynta fall börjar Alzheimers sjukdom i de främre tinningloberna, delar som särskilt aktiveras när vi talar, läser och skriver. Då kan personen drabbas av försämrad ordförståelse, svårigheter att benämna saker och ett alltmer "upphackat" tal med grammatiska fel. Denna symptombild går under samlingsnamnet primär progressiv afasi (PPA) och orsakas vanligen av en annan demenssjukdom: frontotemporal demens.
Men PPA kan alltså även bero på alzheimer, något som lyfts fram i en ny studie i tidskriften Neurology. Forskare vid Northwestern University i Chicago konstaterar att denna grupp patienter är förbisedda. Eftersom minnesförmågan är intakt och de sällan uppvisar andra typiska tecken på Alzheimers sjukdom får de sällan korrekt diagnos. Det gör att de bland annat saknas i de läkemedelsprövningar som genomförs.
Chicagoforskarna framhåller att den diagnostik som vanligen används är otillräcklig för att upptäcka PPA-patienter md alzheimer. Deras studie visar att s k PET-kameraundersökningar med sikte på beta-amyloid – det protein som bildar alzheimerplacken – krävs för att urskilja PPA orsakad av Alzheimers sjukdom från PPA som beror på frontotemporal demens.
Magnus Westlander
Läs artikel i Neurology (nytt fönster)
Läs referat Northwestern University (nytt fönster)
Alla demenssjukdomar orsakar hjärnskador. Varför skadorna uppstår är långtifrån klarlagt men klart är att det varierar beroende på sjukdom. Vid alzheimer lagras små proteinklumpar, amyloida plack, i hjärnan. Till sjukdomen hör även fibriller – liknar små garnnystan – som bildas inne i nervcellerna.
Andra demenssjukdomar ger andra slags hjärnförändringar, ändå kan de i många fall yttra sig på samma sätt. Demenssymptomen beror nämligen främst på vilka delar av hjärnan som skadas. Att glömska och inlärningssvårigheter ofta är tidiga tecken vid alzheimer beror på att sjukdomen i regel skadar hippocampus först. Denna del av hjärnan spelar en avgörande roll för minnes- och inlärningsförmågan.
I sällsynta fall börjar Alzheimers sjukdom i de främre tinningloberna, delar som särskilt aktiveras när vi talar, läser och skriver. Då kan personen drabbas av försämrad ordförståelse, svårigheter att benämna saker och ett alltmer "upphackat" tal med grammatiska fel. Denna symptombild går under samlingsnamnet primär progressiv afasi (PPA) och orsakas vanligen av en annan demenssjukdom: frontotemporal demens.
Men PPA kan alltså även bero på alzheimer, något som lyfts fram i en ny studie i tidskriften Neurology. Forskare vid Northwestern University i Chicago konstaterar att denna grupp patienter är förbisedda. Eftersom minnesförmågan är intakt och de sällan uppvisar andra typiska tecken på Alzheimers sjukdom får de sällan korrekt diagnos. Det gör att de bland annat saknas i de läkemedelsprövningar som genomförs.
Chicagoforskarna framhåller att den diagnostik som vanligen används är otillräcklig för att upptäcka PPA-patienter md alzheimer. Deras studie visar att s k PET-kameraundersökningar med sikte på beta-amyloid – det protein som bildar alzheimerplacken – krävs för att urskilja PPA orsakad av Alzheimers sjukdom från PPA som beror på frontotemporal demens.
Magnus Westlander
Läs artikel i Neurology (nytt fönster)
Läs referat Northwestern University (nytt fönster)
Värmländsk vårdcentral Bästa primärvårdsenhet
Vårdcentralen i värmländska Likenäs kan titulera sig Bästa primärvårdsenhet 2016. I samarbete med demensteamet i Torsby kommun görs där demensutredningar av hög kvalitet.
Fr.v. Maria Eriksdotter (Svedem), Birgitta Persson och Maria Tillberg (Likenäs vårdcentral), Mark van Geffen, Carina Stenmark, Britt-Marie Jonsson och Mona Skogvang (Demensteamet i Torsby kommun).
Det är Svenska Demensregistret (Svedem) som årligen delar ut priset Bästa primärvårdsenhet. Prissumman är på 10 000 kr och går till den enhet som har minst ”vet ej”-svar i sina registreringar, något som tyder på väl genomförda demensutredningar.
Ann-Katrin Edlund, landskoordinator för Svedem, påpekar att det inte finns något instrument som kan ge ett exakt mått på demensutredningarna kvalitet.
– Men i varje utredning ska olika frågor i Svedem besvaras med ett ”ja”, ”nej” eller ”vet ej” och ju mer man tar reda på desto bättre faktaunderlag har man för att kunna göra en bra demensutredning, säger Ann-Katrin Edlund, landskoordinator för Svedem.
Birgitta Persson, enhetschef för vårdcentralen i Likenäs, gläds åt utmärkelsen och hyllar samarbetet med kommunens demensteam.
– Vi har en väldigt tydlig plan för utredning och uppföljning av demens. Vi skriver remiss till demensteamet som kommer hem till personen och gör själva utredningen. Därefter skickas remiss till röntgen och uppföljningar planeras in. Demensteamet och doktorn har också nära kontakt, säger Birgitta Persson till Nya Wermlandstidningen.
Syftet med kvalitetsregistret Svedem är att förbättra kvaliteten på demensvården genom att samla in data och följa upp förändringar i patientgrupper, diagnoser och behandling. Allt fler vårdcentraler ansluter sig till Svedem. I dag är antalet 898, vilket motsvarar ca 76 procent av landets samtliga vårdcentraler.
Den senaste sammanställningen från Svedem blottar stora brister i demensvården men också gradvisa förbättringar. År 2011 levde 46 % av primärvårdens demensutredningar upp till Socialstyrelsens rekommendationer (nationella demensriktlinjer) om vad en basal utredning bör innehålla. Sedan dess har andelen ökat år från år och uppgick till 72 % i augusti 2016. Under samma tidsperiod har ”Demens UNS – ospecificerad demensdiagnos – minskat från 50 % till 32 %, något som tyder på bättre diagnostik.
– De flesta parametrar går faktiskt åt rätt håll inom primärvården, dock inte behandling med alzheimerläkemedel. Andelen personer med Alzheimers sjukdom som får sådana läkemedel ligger på 64 % vilket är lägre än för fem år sedan, säger Ann-Katrin Edlund.
Svedem delar även ut priset Bästa minnesmottagning som i år gick till Avesta. Läs mer på Svedems hemsida.
Magnus Westlander
Fr.v. Maria Eriksdotter (Svedem), Birgitta Persson och Maria Tillberg (Likenäs vårdcentral), Mark van Geffen, Carina Stenmark, Britt-Marie Jonsson och Mona Skogvang (Demensteamet i Torsby kommun).
Det är Svenska Demensregistret (Svedem) som årligen delar ut priset Bästa primärvårdsenhet. Prissumman är på 10 000 kr och går till den enhet som har minst ”vet ej”-svar i sina registreringar, något som tyder på väl genomförda demensutredningar.
Ann-Katrin Edlund, landskoordinator för Svedem, påpekar att det inte finns något instrument som kan ge ett exakt mått på demensutredningarna kvalitet.
– Men i varje utredning ska olika frågor i Svedem besvaras med ett ”ja”, ”nej” eller ”vet ej” och ju mer man tar reda på desto bättre faktaunderlag har man för att kunna göra en bra demensutredning, säger Ann-Katrin Edlund, landskoordinator för Svedem.
Birgitta Persson, enhetschef för vårdcentralen i Likenäs, gläds åt utmärkelsen och hyllar samarbetet med kommunens demensteam.
– Vi har en väldigt tydlig plan för utredning och uppföljning av demens. Vi skriver remiss till demensteamet som kommer hem till personen och gör själva utredningen. Därefter skickas remiss till röntgen och uppföljningar planeras in. Demensteamet och doktorn har också nära kontakt, säger Birgitta Persson till Nya Wermlandstidningen.
Syftet med kvalitetsregistret Svedem är att förbättra kvaliteten på demensvården genom att samla in data och följa upp förändringar i patientgrupper, diagnoser och behandling. Allt fler vårdcentraler ansluter sig till Svedem. I dag är antalet 898, vilket motsvarar ca 76 procent av landets samtliga vårdcentraler.
Den senaste sammanställningen från Svedem blottar stora brister i demensvården men också gradvisa förbättringar. År 2011 levde 46 % av primärvårdens demensutredningar upp till Socialstyrelsens rekommendationer (nationella demensriktlinjer) om vad en basal utredning bör innehålla. Sedan dess har andelen ökat år från år och uppgick till 72 % i augusti 2016. Under samma tidsperiod har ”Demens UNS – ospecificerad demensdiagnos – minskat från 50 % till 32 %, något som tyder på bättre diagnostik.
– De flesta parametrar går faktiskt åt rätt håll inom primärvården, dock inte behandling med alzheimerläkemedel. Andelen personer med Alzheimers sjukdom som får sådana läkemedel ligger på 64 % vilket är lägre än för fem år sedan, säger Ann-Katrin Edlund.
Svedem delar även ut priset Bästa minnesmottagning som i år gick till Avesta. Läs mer på Svedems hemsida.
Magnus Westlander
Stockholm siktar mot stjärnmärkt äldreomsorg
Stockholms stad testar en ny modell för att öka kunskapen om demenssjukdomar. Den kan liknas vid en utbildningstrappa där hela verksamheter premieras med en stjärna för varje steg som tas. Modellen bygger på ett koncept från Svenskt Demenscentrum.
Clara Lindblom, äldreborgarråd i Stockholms stad, har stora förväntningar på utbildningsmodellen som nu prövas i pilotstudien Kvalitetsmärkning av demenskompetens. I den ingår ett äldreboende och fem hemtjänstområden i stadsdelen Enskede–Årsta–Vantör. Sammanlagt 272 anställda, främst undersköterskor, ska varva webbutbildningar med reflektionsmöten.
– Om utvärderingen av piloten blir positiv rullar vi ut den i alla våra stadsdelar. Min förhoppning är att även biståndshandläggare och andra yrkesgrupper som möter personer med demenssjukdom på sikt ska gå utbildningen, sa Clara Lindblom på ett uppstartsmöte i början av september, inför ett tjugotal verksamhetschefer från Enskede–Årsta–Vantör.
Modellen bygger på ett koncept som tagits fram vid Svenskt Demenscentrum. I det ska personalen inom en verksamhet, t ex ett hemtjänstområde, först gå den avgiftsfria webbutbildningen Demens ABC. Därefter hålls reflektionsmöten i grupper om 25. Inför mötet får varje deltagare en hemuppgift, till exempel föreslå en konkret åtgärd som kan stärka det personcentrerade arbetet på arbetsplatsen.
När minst 90 procent genomfört detta första utbildningssteg får verksamheten en stjärna. Det är en kvalitetsmärkning liknande den som finns för hotell och restauranger. Verksamheten kan få ytterligare en stjärna om relevant webbutbildning i serien Demens ABC plus genomförs, inklusive efterföljande reflektionsmöte. Trestjärniga verksamheter börjar använda Checklista demens och för en fjärde stjärna ska personalen utbilda sig och börja tillämpa arbetssättet i Nollvision – för en demensvård utan tvång och begränsningar. I pilotstudien har Checklista demens utelämnats.
Clara Lindblom ser flera fördelar med modellen, bland annat att den gör verksamheterna mindre sårbara.
– Oftast är det kanske en eller ett par undersköterskor som får möjlighet att fortbilda sig. Om de sedan slutar och byter jobb förlorar arbetsplatsen viktig kompetens. I vår modell engageras all personal och dessutom måste ledningen se till att nyanställda uppfyller kompetenskraven, säger hon.
Stjärnorna är inga engångsutmärkelser. De är kompetensbevis som gäller under ett år. För att få behålla dem måste ledningen för verksamheten årligen visa att minst 90 procent av personalstyrkan uppfyller de utsatta kompetenskraven.
– Vi hoppas givetvis att alla genomför de olika utbildningsstegen men av praktiska skäl, till exempel sjukskrivningar, har vi satt gränsen för en stjärna vid 90 procent av personalstyrkan, säger Tove Ahner, projektledare vid Stockholms stads äldreförvaltning.
Pilotstudien pågår till och med den 22 mars 2017. Därefter ska den utvärderas.
Magnus Westlander
Clara Lindblom, äldreborgarråd i Stockholms stad, har stora förväntningar på utbildningsmodellen som nu prövas i pilotstudien Kvalitetsmärkning av demenskompetens. I den ingår ett äldreboende och fem hemtjänstområden i stadsdelen Enskede–Årsta–Vantör. Sammanlagt 272 anställda, främst undersköterskor, ska varva webbutbildningar med reflektionsmöten.
– Om utvärderingen av piloten blir positiv rullar vi ut den i alla våra stadsdelar. Min förhoppning är att även biståndshandläggare och andra yrkesgrupper som möter personer med demenssjukdom på sikt ska gå utbildningen, sa Clara Lindblom på ett uppstartsmöte i början av september, inför ett tjugotal verksamhetschefer från Enskede–Årsta–Vantör.
Modellen bygger på ett koncept som tagits fram vid Svenskt Demenscentrum. I det ska personalen inom en verksamhet, t ex ett hemtjänstområde, först gå den avgiftsfria webbutbildningen Demens ABC. Därefter hålls reflektionsmöten i grupper om 25. Inför mötet får varje deltagare en hemuppgift, till exempel föreslå en konkret åtgärd som kan stärka det personcentrerade arbetet på arbetsplatsen.
När minst 90 procent genomfört detta första utbildningssteg får verksamheten en stjärna. Det är en kvalitetsmärkning liknande den som finns för hotell och restauranger. Verksamheten kan få ytterligare en stjärna om relevant webbutbildning i serien Demens ABC plus genomförs, inklusive efterföljande reflektionsmöte. Trestjärniga verksamheter börjar använda Checklista demens och för en fjärde stjärna ska personalen utbilda sig och börja tillämpa arbetssättet i Nollvision – för en demensvård utan tvång och begränsningar. I pilotstudien har Checklista demens utelämnats.
Clara Lindblom ser flera fördelar med modellen, bland annat att den gör verksamheterna mindre sårbara.
– Oftast är det kanske en eller ett par undersköterskor som får möjlighet att fortbilda sig. Om de sedan slutar och byter jobb förlorar arbetsplatsen viktig kompetens. I vår modell engageras all personal och dessutom måste ledningen se till att nyanställda uppfyller kompetenskraven, säger hon.
Stjärnorna är inga engångsutmärkelser. De är kompetensbevis som gäller under ett år. För att få behålla dem måste ledningen för verksamheten årligen visa att minst 90 procent av personalstyrkan uppfyller de utsatta kompetenskraven.
– Vi hoppas givetvis att alla genomför de olika utbildningsstegen men av praktiska skäl, till exempel sjukskrivningar, har vi satt gränsen för en stjärna vid 90 procent av personalstyrkan, säger Tove Ahner, projektledare vid Stockholms stads äldreförvaltning.
Pilotstudien pågår till och med den 22 mars 2017. Därefter ska den utvärderas.
Magnus Westlander
Utbildningsdagar för arbetsterapeuter och fysioterapeuter
Silviahemmet utbildar bland annat Silviasystrar men erbjuder även flera kortare kurser.
Den 11–12 oktober arrangeras utbildningsdagarna ”Verktyg för god demensvård”. Kursen vänder sig till arbetsterapeuter och fysioterapeuter. Läs mer om utbildningsdagen och anmäl dig här! (nytt fönster)
Den 11–12 oktober arrangeras utbildningsdagarna ”Verktyg för god demensvård”. Kursen vänder sig till arbetsterapeuter och fysioterapeuter. Läs mer om utbildningsdagen och anmäl dig här! (nytt fönster)
Dina erfarenheter kan bli lärande exempel
Arbetet för en demensvård utan tvång och begränsningar har tagit fart. Drygt 300 Nollvisionsambassadörer, utbildade av Svenskt Demenscentrum m fl, sprider kunskap om god omvårdnad i sina hemkommuner.
Även på många andra håll prövas metoder och arbetssätt som kan förebygga svåra symptom och beteenden. Som nationellt kompetenscentrum vill Svenskt Demenscentrum att de erfarenheter som görs lokalt blir tillgängliga för hela landet.
Vår ambition är att lägga ut korta fallbeskrivningar på hemsidan. Därför ber vi dig om hjälp. Dina erfarenheter, både goda och mindre goda, kan bli lärande exempel för hela landet. Antingen kan du själv skriva en fallbeskrivning eller så kontaktar du oss och berättar, så hjälper vi till med skrivandet, e-post: ann-christin.karrman@demenscentrum.se
Frågor som kan fungera som underlag till fallbeskrivningen är:
- Vilka var symptomen som riskerade att bli till ett större problem?
- Vilka förebyggande åtgärder sattes in?
- Fungerade åtgärderna? Om inte, vad gjorde ni då?
- Användes kartläggningsmallen eller något annat verktyg i utbildningspaketet Nollvision?
Personerna i fallbeskrivningarna måste givetvis avidentifieras, något som vi också kan hjälpa till med.
Även på många andra håll prövas metoder och arbetssätt som kan förebygga svåra symptom och beteenden. Som nationellt kompetenscentrum vill Svenskt Demenscentrum att de erfarenheter som görs lokalt blir tillgängliga för hela landet.
Vår ambition är att lägga ut korta fallbeskrivningar på hemsidan. Därför ber vi dig om hjälp. Dina erfarenheter, både goda och mindre goda, kan bli lärande exempel för hela landet. Antingen kan du själv skriva en fallbeskrivning eller så kontaktar du oss och berättar, så hjälper vi till med skrivandet, e-post: ann-christin.karrman@demenscentrum.se
Frågor som kan fungera som underlag till fallbeskrivningen är:
- Vilka var symptomen som riskerade att bli till ett större problem?
- Vilka förebyggande åtgärder sattes in?
- Fungerade åtgärderna? Om inte, vad gjorde ni då?
- Användes kartläggningsmallen eller något annat verktyg i utbildningspaketet Nollvision?
Personerna i fallbeskrivningarna måste givetvis avidentifieras, något som vi också kan hjälpa till med.
Brist på äldreboende i 4 av 10 kommuner
Närmare fyra av tio kommuner (109 stycken) uppger att de har brist på platser i särskilt boende för äldre. Situationen är värst i högskolekommunerna, nästan hälften av dem säger sig ha för få platser. Det framgår av Bostadsmarknadsenkäten 2016 från Boverket.
– Principen att man ska bo hemma så länge som möjligt har lett till att 40 000 platser på särskilda boenden har försvunnit sedan 1995, säger Anette Rydqvist, analytiker vid Boverket, till tidningen Dagens samhälle (nr 27/16).
Kommunernas oförmåga att bygga bort köerna har öppnat för privata företag att investera och driva äldreboenden i egen regi. Enligt Boverket står de nu för hälften av alla nya platser i äldreboenden i landets större städer.
Regeringen har, tillsammans med Vänsterpartiet, infört ett statligt stöd för att stimulera byggandet av äldreboenden. Stödet uppgår i år till 150 miljoner kr och höjs till 400 miljoner kr år 2018. Den senare summan motsvarar kostnaden för ungefär tre normalstora äldreboenden, enligt Dagens samhälle.
– Principen att man ska bo hemma så länge som möjligt har lett till att 40 000 platser på särskilda boenden har försvunnit sedan 1995, säger Anette Rydqvist, analytiker vid Boverket, till tidningen Dagens samhälle (nr 27/16).
Kommunernas oförmåga att bygga bort köerna har öppnat för privata företag att investera och driva äldreboenden i egen regi. Enligt Boverket står de nu för hälften av alla nya platser i äldreboenden i landets större städer.
Regeringen har, tillsammans med Vänsterpartiet, infört ett statligt stöd för att stimulera byggandet av äldreboenden. Stödet uppgår i år till 150 miljoner kr och höjs till 400 miljoner kr år 2018. Den senare summan motsvarar kostnaden för ungefär tre normalstora äldreboenden, enligt Dagens samhälle.