Senaste nytt
Första nationella konferensen om demensteam
Förra veckan arrangerade Svenskt Demenscentrum och Socialstyrelsen den första nationella konferensen om demensteam. Entusiasmen var stor bland de närmare 300 teammedlemmar som fyllde konferenssalarna på Scandic crown i Göteborg.
Demensteam är en relativt ny företeelse. För tio år sedan fanns ett fåtal team i landet. På senare år har nya skjutit upp som svampar ur jorden, ofta med hjälp av statliga stimulansmedel. En modefluga? Knappast, demensteamen har säkert kommit för att stanna.
Vikten av "multiprofessionellt baserat teamarbete" är något som Socialstyrelsen lyfter fram i de nationella riktlinjerna för demensvården (preliminär versionen). Att demensteamen utgör en ovärderlig länk i vårdkedjan för personer med demenssjukdomar är också ett bestående intryck av konferensen Demensteam i Sverige – om konsten att lyckas med teamarbete som hölls den 29 september.
Konferensen visade att att demensteam är långtifrån en enhetlig organisationsform. En del har sin hemvist i en kommun eller stadsdel. Andra drivs gemensamt av flera kommuner eller kommun och landsting. Även personalen yrkesbakgrund och arbetsuppgifter kan variera. Ändå var det lätt att hitta gemensama nämnare bland teamen som föreläste: vikten av samarbete mellan olika yrkeskunnande, patienten (brukaren) i centrum, skräddarsydda lösningar och anhöriga som medspelare, inte motspelare.
"Det ska vara lätt att vara demenssjuk och anhörig för det är tillräckligt svårt ändå". Så sade Wilhelmina Hoffman, föreståndare för Svenskt Demenscentrum, i sitt inledningsanförande. I liknande ordalag uttryckte sig flera av de föreläsande teamen, t ex Tuve-Säves representanter som bygger "enkla vägar", för den sjuke och anhöriga, till olika former av vård och stöd.
Teamarbete är dock inte alltid enkelt – "ett plus ett" kan ibland bli mindre än två. Organisationskonsult Ingrid Löjtkvist beskrev förutsättningarna för ett fungerande lagarbete, pekade på fallgropar och vad man själv kan göra för att bidra till ett bättre samarbetsklimat.
I pauserna pågick livliga diskussioner, ofta runt utställningsborden där läkemedelsbolagen denna gång lyste med sin frånvaro. Istället var det ett tiotal demensteam som presenterade sin verksamhet.
I den avslutade paneldebatten tog man upp en del hinder för teamarbetet, t ex sekretessen som gör att den kommunanställde teammedlemmen inte får läsa landstingskollegans journal och vice versa. Diskussionen präglades dock av möjligheter, snarare än problem. "Vi ska vara stolta över det vi gör", sa någon. Och alla i den fullsatta konferenssalen såg verkligen mycket stolta ut.
Magnus Westlander
Demensteam är en relativt ny företeelse. För tio år sedan fanns ett fåtal team i landet. På senare år har nya skjutit upp som svampar ur jorden, ofta med hjälp av statliga stimulansmedel. En modefluga? Knappast, demensteamen har säkert kommit för att stanna.
Vikten av "multiprofessionellt baserat teamarbete" är något som Socialstyrelsen lyfter fram i de nationella riktlinjerna för demensvården (preliminär versionen). Att demensteamen utgör en ovärderlig länk i vårdkedjan för personer med demenssjukdomar är också ett bestående intryck av konferensen Demensteam i Sverige – om konsten att lyckas med teamarbete som hölls den 29 september.
Konferensen visade att att demensteam är långtifrån en enhetlig organisationsform. En del har sin hemvist i en kommun eller stadsdel. Andra drivs gemensamt av flera kommuner eller kommun och landsting. Även personalen yrkesbakgrund och arbetsuppgifter kan variera. Ändå var det lätt att hitta gemensama nämnare bland teamen som föreläste: vikten av samarbete mellan olika yrkeskunnande, patienten (brukaren) i centrum, skräddarsydda lösningar och anhöriga som medspelare, inte motspelare.
"Det ska vara lätt att vara demenssjuk och anhörig för det är tillräckligt svårt ändå". Så sade Wilhelmina Hoffman, föreståndare för Svenskt Demenscentrum, i sitt inledningsanförande. I liknande ordalag uttryckte sig flera av de föreläsande teamen, t ex Tuve-Säves representanter som bygger "enkla vägar", för den sjuke och anhöriga, till olika former av vård och stöd.
Teamarbete är dock inte alltid enkelt – "ett plus ett" kan ibland bli mindre än två. Organisationskonsult Ingrid Löjtkvist beskrev förutsättningarna för ett fungerande lagarbete, pekade på fallgropar och vad man själv kan göra för att bidra till ett bättre samarbetsklimat.
I pauserna pågick livliga diskussioner, ofta runt utställningsborden där läkemedelsbolagen denna gång lyste med sin frånvaro. Istället var det ett tiotal demensteam som presenterade sin verksamhet.
I den avslutade paneldebatten tog man upp en del hinder för teamarbetet, t ex sekretessen som gör att den kommunanställde teammedlemmen inte får läsa landstingskollegans journal och vice versa. Diskussionen präglades dock av möjligheter, snarare än problem. "Vi ska vara stolta över det vi gör", sa någon. Och alla i den fullsatta konferenssalen såg verkligen mycket stolta ut.
Magnus Westlander
På grund av det stora intresset planeras en ny konferens om demensteam under 2010. Håll utkik på vår hemsida!
Äldre i centrum öppnar artikelarkiv
Nu kan man läsa Äldre i Centrum på nätet. Den populärvetenskapliga tidskriften om aktuell äldreforskning håller på att bygga upp ett webbarkiv med artiklar, om bl a demenssjukdomar, från 2002 och framåt.
Arkivet är tillgängligt för alla besökare men endast prenumeranter kan ta del av innehållet från de fyra senaste numren. Webbarkivet nås via tidskriftens nya hemsida, se www.aldreicentrum.se » (nytt fönster).
Arkivet är tillgängligt för alla besökare men endast prenumeranter kan ta del av innehållet från de fyra senaste numren. Webbarkivet nås via tidskriftens nya hemsida, se www.aldreicentrum.se » (nytt fönster).
Ettårsjubileum för demensnätverk
I september förra året bildades det Nationella nätverket för demenssjuksköterskor. Vid ettårsjubileet, 17–18 september, anordnades en konferens i Malmö. Drygt 120 sjuksköterskor från hela landet deltog.
Signe Andrén, initiativtagare till nätverket, och hennes kollegor vid Universitetssjukhuset MAS, geriatriskt utvecklingscentrum hade samlat en rad spännande föreläsare. Nyheter inom demensområdet presenterades av bl a Lars-Olov Wahlund, professor på Karolinska Universitetssjukhuset, som höll ett intressant föredrag om demens och de kommande Nationella riktlinjerna.
Om diagnosen frontotemporal demens berättade Ulla Passant, docent och överläkare vid universitetssjukhuset i Lund. Åhörarna fick ta del av en gripande skildring om hur en patient kan bli bemött samt vilka svårigheter som kan uppstå om inte, diagnostik, vård och behandling fungerar mellan olika huvudmän.
Lennart Minthon, docent och verksamhetschef i Malmö presenterade ett närvårdsprojekt i Malmö. Han menade att kommun, primärvård, landsting och specialistmottagningar måste samarbeta kring vården av de demenssjuka både för deras välbefinnande men också ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. För detta mål har en kvalitetsmatris utarbetats. Lennart Minthon liknande dagens samarbete mellan huvudmännen med en stafett: "någon kastar upp stafettpinnen men vem fångar den?”
P-O Sandman, omvårdnadsprofessor vid Umeå universitet höll ett föredrag om god omvårdnad med utgångspunkt i vetenskap och den bäst beprövade erfarenheten. Några hörnstenar som presenterades var vikten av personcentrerad vård, småskaliga enheter, multiprofessionellt samarbete, utbildning och handledning.
Hur upplever personalen vården av personer med demens? Det var ugångspunkten för professor Anna-Karin Edbergs föredrag. Hon menade att påfrestning främst relaterat till konflikten mellan vad man vill göra och vad man kan faktiskt kan göra kan ge samvetsstress. För att bedriva en god demensvård krävs faktiska resurser i form av tid, men även kunskapsmässigt och känslomässigt stöd till personalen.
Detta var bara ett axplock ur två fullspäckade konferensdagar. Svenskt Demenscentrum mötte många nöjda deltagare. Samtidigt uttryckte många demenssjuksköterskor en oro över att komma att förlora sitt arbete som ju ofta finansieras via statliga stimulansmedel.
Nästa år har Svensk sjuksköterskeförening ett stort 100 års jubileum. Så nästa nätverksträff i Malmö får, enligt planerna, vänta till år 2011.
Läs mer om konferensen på hemsidan för nationellt nätverk för demenssjuksköterskor » (nytt fönster)
Ann-Christin Kärrman
Signe Andrén, initiativtagare till nätverket, och hennes kollegor vid Universitetssjukhuset MAS, geriatriskt utvecklingscentrum hade samlat en rad spännande föreläsare. Nyheter inom demensområdet presenterades av bl a Lars-Olov Wahlund, professor på Karolinska Universitetssjukhuset, som höll ett intressant föredrag om demens och de kommande Nationella riktlinjerna.
Om diagnosen frontotemporal demens berättade Ulla Passant, docent och överläkare vid universitetssjukhuset i Lund. Åhörarna fick ta del av en gripande skildring om hur en patient kan bli bemött samt vilka svårigheter som kan uppstå om inte, diagnostik, vård och behandling fungerar mellan olika huvudmän.
Lennart Minthon, docent och verksamhetschef i Malmö presenterade ett närvårdsprojekt i Malmö. Han menade att kommun, primärvård, landsting och specialistmottagningar måste samarbeta kring vården av de demenssjuka både för deras välbefinnande men också ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. För detta mål har en kvalitetsmatris utarbetats. Lennart Minthon liknande dagens samarbete mellan huvudmännen med en stafett: "någon kastar upp stafettpinnen men vem fångar den?”
P-O Sandman, omvårdnadsprofessor vid Umeå universitet höll ett föredrag om god omvårdnad med utgångspunkt i vetenskap och den bäst beprövade erfarenheten. Några hörnstenar som presenterades var vikten av personcentrerad vård, småskaliga enheter, multiprofessionellt samarbete, utbildning och handledning.
Hur upplever personalen vården av personer med demens? Det var ugångspunkten för professor Anna-Karin Edbergs föredrag. Hon menade att påfrestning främst relaterat till konflikten mellan vad man vill göra och vad man kan faktiskt kan göra kan ge samvetsstress. För att bedriva en god demensvård krävs faktiska resurser i form av tid, men även kunskapsmässigt och känslomässigt stöd till personalen.
Detta var bara ett axplock ur två fullspäckade konferensdagar. Svenskt Demenscentrum mötte många nöjda deltagare. Samtidigt uttryckte många demenssjuksköterskor en oro över att komma att förlora sitt arbete som ju ofta finansieras via statliga stimulansmedel.
Nästa år har Svensk sjuksköterskeförening ett stort 100 års jubileum. Så nästa nätverksträff i Malmö får, enligt planerna, vänta till år 2011.
Läs mer om konferensen på hemsidan för nationellt nätverk för demenssjuksköterskor » (nytt fönster)
Ann-Christin Kärrman
Auktionspengar går till alzheimerforskning
Stärk alzheimerforskningen genom att sälja ditt gamla matbord på auktion. Det är numera möjligt genom Hjärnklubban, ett samarbete mellan Alzheimerfonden och Stockholms auktionsverk. Det senare är Sveriges största auktionsverk med kontor även i Malmö och Göteborg.
När personalen tar emot möbler, konst och bruksföremål görs en sedvanlig värdering. Om inlämnaren uppger "Alzheimerfonden" kommer intäkterna från de auktionerade föremålen att gå dit. Stockholms auktionsverk avstår från sin provision som normalt tillkommer.
När personalen tar emot möbler, konst och bruksföremål görs en sedvanlig värdering. Om inlämnaren uppger "Alzheimerfonden" kommer intäkterna från de auktionerade föremålen att gå dit. Stockholms auktionsverk avstår från sin provision som normalt tillkommer.
Äldre smala personer har större risk för demens
Äldre smala personer löper större risk att drabbas av demens än överviktiga. Det visar en avhandling som läggs fram den 25 september vid Hälsohögskolan i Jönköping.
Det är gerontolog Anna Dahl som undersökt sambandet mellan vikt (BMI), tanke- och minnesförmåga och demens. Hennes forskning visar att överviktiga i medelåldern får en lägre minnes- och tankeförmåga när de åldras. Den försämras också i snabbare takt än hos dem med mer normal vikt.
Efter 65 år blir istället undervikt ett större problem. En delstudie, som bygger på finska data, visade att smala personer (låg BMI) löper högre risk att drabbas av demens än dem som är överviktiga.
En möjlig förklaring kan vara att demenssjukdomar påverkar ämnesomsättningen långt innan personen visar tydliga tecken på demens. Tidigare forskning har visat att snabb viktminskning kan vara tidigt tecken på demens (se högerspalt.
Doktorsavhandlingen heter ”Body Mass Index, Cognitive Ability and Dementia”.
Magnus Westlander
Det är gerontolog Anna Dahl som undersökt sambandet mellan vikt (BMI), tanke- och minnesförmåga och demens. Hennes forskning visar att överviktiga i medelåldern får en lägre minnes- och tankeförmåga när de åldras. Den försämras också i snabbare takt än hos dem med mer normal vikt.
Efter 65 år blir istället undervikt ett större problem. En delstudie, som bygger på finska data, visade att smala personer (låg BMI) löper högre risk att drabbas av demens än dem som är överviktiga.
En möjlig förklaring kan vara att demenssjukdomar påverkar ämnesomsättningen långt innan personen visar tydliga tecken på demens. Tidigare forskning har visat att snabb viktminskning kan vara tidigt tecken på demens (se högerspalt.
Doktorsavhandlingen heter ”Body Mass Index, Cognitive Ability and Dementia”.
Magnus Westlander
Alzheimerfilmer prisade på Emmygalan
Filmen The Memory Loss Tapes hedrades med en Emmystatyett vid 2009 års prisutdelning i Los Angeles.
Den vann klassen Bästa faktaprogram (Exceptional Merit in Nonfiction Filmmaking). Filmen är producerad av Home Box Office, känd för bl a serien Sex and the city, och tar upp sjukdomsförloppet vid alzheimer.
I klassen Bästa faktaprogram för barn (Outstanding Children´s Nonfiction Program) vann Grandpa, Do You Know Who I Am?. Även denna är producerad av HBO och tar upp alzheimers sjukdom.
The Memory Loss Tapes sänds i kväll (21 september) på Canal+. Filmen går även att se på webben, HBO • The Alzheimer project » (nytt fönster). Det gör också Grandpa, Do You Know Who I Am? » (nytt fönster)
Emmy är TV:världens motsvarighet till Hollywoods Oscar och svenska Kristallen.
Magnus Westlander
Den vann klassen Bästa faktaprogram (Exceptional Merit in Nonfiction Filmmaking). Filmen är producerad av Home Box Office, känd för bl a serien Sex and the city, och tar upp sjukdomsförloppet vid alzheimer.
I klassen Bästa faktaprogram för barn (Outstanding Children´s Nonfiction Program) vann Grandpa, Do You Know Who I Am?. Även denna är producerad av HBO och tar upp alzheimers sjukdom.
The Memory Loss Tapes sänds i kväll (21 september) på Canal+. Filmen går även att se på webben, HBO • The Alzheimer project » (nytt fönster). Det gör också Grandpa, Do You Know Who I Am? » (nytt fönster)
Emmy är TV:världens motsvarighet till Hollywoods Oscar och svenska Kristallen.
Magnus Westlander
Drygt 35 miljoner människor har demens
Demens är en global utmaning, det visar färska siffror i en rapport från Alzheimer's Disease International.
På jordklotet finns idag drygt 35 miljoner personer med en demenssjukdom. Om inget botemedel utvecklas beräknas antalet att närmare fördubblas för varje kommande 20-årsperiod. År 2030 uppskattas 66 miljoner vara drabbade av en demenssjukdom, år 2050: 116 miljoner.
Magnus Westlander
Till Alzheimer´s Disease International » (nytt fönster)
På jordklotet finns idag drygt 35 miljoner personer med en demenssjukdom. Om inget botemedel utvecklas beräknas antalet att närmare fördubblas för varje kommande 20-årsperiod. År 2030 uppskattas 66 miljoner vara drabbade av en demenssjukdom, år 2050: 116 miljoner.
Magnus Westlander
Till Alzheimer´s Disease International » (nytt fönster)
Utbredd oro för alzheimer
En ny SIFO-undersökning visar att nästan varannan person över 50 år oroar sig för att få Alzheimers sjukdom.
Mer än var tredje person oroar sig för att någon nära anhörig ska drabbas. Att vara utlämnad till omgivningen – eller att inte känna igen den – är det som oroar mest. Undersökningen är beställd av läkemedelsbolaget Pfizer.
Magnus Westlander
Mer än var tredje person oroar sig för att någon nära anhörig ska drabbas. Att vara utlämnad till omgivningen – eller att inte känna igen den – är det som oroar mest. Undersökningen är beställd av läkemedelsbolaget Pfizer.
Magnus Westlander
Nytt ämne kan upptäcka alzheimer
Prov från ryggmärgsvätska ger oss allt mer insikter om alzheimers sjukdom. Forskare från Göteborg har nu hittat ett nytt ämne som kan bidra till att bl a förbättra diagnostiken.
Ämnet heter Abeta16 och är en variant av proteinet beta-amyloid som lagras i onormalt stora mänger i den alzheimersjuka hjärnan.Två oberoende studier visar att alzheimerpatienter har högre nivåer av Abeta16 i ryggvätskan jämfört med friska personer. Fyndet beskrivs i en avhandling som biokemisten Erik Portelius försvarar den 25 september vid Sahlgrenska akademin.
– Upptäckten av det här nya proteinet skulle kunna användas i vården för att diagnostisera patienter med Alzheimer, och även göra det lättare att avgöra vilka läkemedel som hjälper bäst mot sjukdomen, säger Erik Portelius i ett pressmeddelande.
Ämnet heter Abeta16 och är en variant av proteinet beta-amyloid som lagras i onormalt stora mänger i den alzheimersjuka hjärnan.Två oberoende studier visar att alzheimerpatienter har högre nivåer av Abeta16 i ryggvätskan jämfört med friska personer. Fyndet beskrivs i en avhandling som biokemisten Erik Portelius försvarar den 25 september vid Sahlgrenska akademin.
– Upptäckten av det här nya proteinet skulle kunna användas i vården för att diagnostisera patienter med Alzheimer, och även göra det lättare att avgöra vilka läkemedel som hjälper bäst mot sjukdomen, säger Erik Portelius i ett pressmeddelande.
Läs hela pressmeddelandet » (nytt fönster)
Minnet stimuleras på museum
I veckan möttes fem demenssjuka Östersundsbor på Per Albin-torpet. Det var startskottet för ett tvåårigt samarbete mellan äldreomsorgen och Jamtli museum.
Med pengar från Statens kulturråd erbjuds demenssjuka personer minnesstimulering i museernas miljöer. I ett första steg har kommunens äldreomsorg valt ut fem hemmaboende deltagare som kommer att träffas varje måndag. Jamtli museum ställer upp med personal och låser upp dörrar till delar som normalt är stängda så här års.
– Om man är född på 30- eller 40-talet är Per Albin-torpet en sällsynt lämplig miljö för att väcka minnen till liv. Inredningen har vi nu fått möjlighet att komplettera med textilier, kaffeservis och andra tidstypiska föremål. Och allt är väldigt taktilt, det innebär att det är fritt fram att ta och känna på sakerna, säger Britt-Marie Borgström på Jamtli museum.
I vevgrammofonen spelas gamla schlagers medan dofterna av nybakat bröd sprider sig i stugan. Det bekanta slamret från järnspisen ger upphov till livliga diskussioner bland deltagarna berättar Britt-Marie Borgström.
– För att inte tala om den gamla kaffekvarnen. Särskilt herrarna kände igen och talade roat om det typiskt knakande ljudet när bönorna maldes ned, säger hon.
Senare i höst blir det skogstema i "stora skogskojan" och besök på bensinmacken från 50-talet där man kan beundra gamla veteranbilar.
Efter varje träff får deltagarna med sig ett brev med en kort beskrivning av dagens aktiviteter. Det fungerar som ett minnesstöd i samtal med anhöriga och hemtjänstpersonal.
Förutom Jamtli deltar fyra andra länsmuseer i projektet, bl a de i Umeå och Härnösand. För Britt-Marie Borgström är det ett led i att öppna museivärlden för nya grupper av besökare. Hon ser det också som ett sätt att bryta sektorstänkandet genom gränsöverskridande samarbete med, i detta fall, äldreomsorgen. Museipersonalen har täta kontakter med kommunens demenssjuksköterska. De har även fått basal demenskunskap.
Samarbetsprojektet är på två år och ska sedan utvärderas.
– Givetvis hoppas jag på en fortsättning, om inte annat ska äldreomsorgens personal kunna uttnyttja våra museimiljöer i deras arbete, säger Britt-Marie Borgström.
Magnus Westlander
Med pengar från Statens kulturråd erbjuds demenssjuka personer minnesstimulering i museernas miljöer. I ett första steg har kommunens äldreomsorg valt ut fem hemmaboende deltagare som kommer att träffas varje måndag. Jamtli museum ställer upp med personal och låser upp dörrar till delar som normalt är stängda så här års.
– Om man är född på 30- eller 40-talet är Per Albin-torpet en sällsynt lämplig miljö för att väcka minnen till liv. Inredningen har vi nu fått möjlighet att komplettera med textilier, kaffeservis och andra tidstypiska föremål. Och allt är väldigt taktilt, det innebär att det är fritt fram att ta och känna på sakerna, säger Britt-Marie Borgström på Jamtli museum.
I vevgrammofonen spelas gamla schlagers medan dofterna av nybakat bröd sprider sig i stugan. Det bekanta slamret från järnspisen ger upphov till livliga diskussioner bland deltagarna berättar Britt-Marie Borgström.
– För att inte tala om den gamla kaffekvarnen. Särskilt herrarna kände igen och talade roat om det typiskt knakande ljudet när bönorna maldes ned, säger hon.
Senare i höst blir det skogstema i "stora skogskojan" och besök på bensinmacken från 50-talet där man kan beundra gamla veteranbilar.
Efter varje träff får deltagarna med sig ett brev med en kort beskrivning av dagens aktiviteter. Det fungerar som ett minnesstöd i samtal med anhöriga och hemtjänstpersonal.
Förutom Jamtli deltar fyra andra länsmuseer i projektet, bl a de i Umeå och Härnösand. För Britt-Marie Borgström är det ett led i att öppna museivärlden för nya grupper av besökare. Hon ser det också som ett sätt att bryta sektorstänkandet genom gränsöverskridande samarbete med, i detta fall, äldreomsorgen. Museipersonalen har täta kontakter med kommunens demenssjuksköterska. De har även fått basal demenskunskap.
Samarbetsprojektet är på två år och ska sedan utvärderas.
– Givetvis hoppas jag på en fortsättning, om inte annat ska äldreomsorgens personal kunna uttnyttja våra museimiljöer i deras arbete, säger Britt-Marie Borgström.
Magnus Westlander