Nytt om forskning
Högt blodsocker ökar demensrisken
Högt blodsocker är kopplat till ökad demensrisk vid diabetes. Ny forskning har funnit att sambandet möjligen gäller även personer som inte har diabetes.
Det är Läkartidningen (2013:110) som uppmärksammar nya rön, publicerade i New England Journal of Medicine. Studien omfattar 2 067 äldre personer från USA. Under närmare sju år gjordes regelbundna kontroller av deras blodsocker och kognitiva funktioner.
Under undersökningsperioden kom 524 deltagare att drabbas av alzheimer eller någon annan form av demenssjukdom. Av dem som inte hade diabetes låg de genomsnittliga blodsockervärden på ca 6,4 mmol/l, jämfört med ca 5,5 mmol/l hos deltagarna som varken hade diabetes eller utvecklade demens.
Forskarna betonar att orsakssambanden måste utredas ytterligare.
Glucose Levels and Risk of Dementia,
Crane P, et al. N Engl J Med. 2013;369:540-8.
Det är Läkartidningen (2013:110) som uppmärksammar nya rön, publicerade i New England Journal of Medicine. Studien omfattar 2 067 äldre personer från USA. Under närmare sju år gjordes regelbundna kontroller av deras blodsocker och kognitiva funktioner.
Under undersökningsperioden kom 524 deltagare att drabbas av alzheimer eller någon annan form av demenssjukdom. Av dem som inte hade diabetes låg de genomsnittliga blodsockervärden på ca 6,4 mmol/l, jämfört med ca 5,5 mmol/l hos deltagarna som varken hade diabetes eller utvecklade demens.
Forskarna betonar att orsakssambanden måste utredas ytterligare.
Glucose Levels and Risk of Dementia,
Crane P, et al. N Engl J Med. 2013;369:540-8.
Till artikel i New England Journal
of Medicine » (nytt fönster)
Banbrytande alzheimerforskning prisas
Martin Hallbeck, docent, tilldelas Hälsouniversitetets Fernströmpris 2013 för sin banbrytande upptäckt kring överförande av giftigt protein mellan nervceller vid Alzheimers sjukdom.
Genom försök med färgade nervceller har Martin Hallbeck kunnat avbilda förloppet där nervceller invaderas av sjukliga proteiner som sedan förs vidare till närliggande celler.
– Utbredningen av Alzheimers som man kan studera i döda patienters hjärnor följer alltid samma mönster. Tidigare har man inte förstått hur och varför detta sker, berättar Martin Hallbeck i ett pressmeddelande från Linköpings universitet.
Martin Hallbeck är universitetslektor och överläkare i patologi. Han får motta Eric K. Fernströms pris under en ceremoni i samband med Forskningens Dag i Lund den 6 november. Läs mer i pressmeddelande » (nytt fönster)
Genom försök med färgade nervceller har Martin Hallbeck kunnat avbilda förloppet där nervceller invaderas av sjukliga proteiner som sedan förs vidare till närliggande celler.
– Utbredningen av Alzheimers som man kan studera i döda patienters hjärnor följer alltid samma mönster. Tidigare har man inte förstått hur och varför detta sker, berättar Martin Hallbeck i ett pressmeddelande från Linköpings universitet.
Martin Hallbeck är universitetslektor och överläkare i patologi. Han får motta Eric K. Fernströms pris under en ceremoni i samband med Forskningens Dag i Lund den 6 november. Läs mer i pressmeddelande » (nytt fönster)
Hormon bakom diabetes och demens
Varför har personer med diabetes typ-2 ökad risk att utveckla demenssjukdom? Mikroskopiska klumpar av ett hormon är en förklaring som förs fram av forskare från Kalifornien.
Forskarna har undersökt hjärnvävnad hos både friska personer och personer med diagnoserna Alzheimers sjukdom eller vaskulär demens och diabetes typ-2. Hos de senare fann man stora mängder avlagringar av amylin, ett hormon som påverkar kroppens blodsockernivåer och utsöndras med insulin.
Forskarna bakom studien fann även likheter mellan amylin och beta-amyloid som är ett protein förknippat med den vanligaste demenssjukdomen: Alzheimers sjukdom. Tidigt i sjukdomsprocessen börjar kroppen producera beta-amyloid i onormalt stora mängder. Proteinet klumpar ihop sig och bildar mikroskopiska "plack" i hjärnan. Kring dessa plack förstörs hjärnvävnaden gradvis.
Hos personer med diabetes typ 2 bildar även amylinet plackliknade strukturer. Forskarna tror att dessa i sin tur kan påverka produktionen av beta-amyloid och därmed vara en möjlig förklaring till att risken för att utveckla Alzheimers sjukdom ökar.
Studien är gjord vid Alzheimer’s Disease Center at the University of California och publicerad i Annals of Neurology online. Läs mer på National Institute on Aging » (nytt fönster)
Forskarna har undersökt hjärnvävnad hos både friska personer och personer med diagnoserna Alzheimers sjukdom eller vaskulär demens och diabetes typ-2. Hos de senare fann man stora mängder avlagringar av amylin, ett hormon som påverkar kroppens blodsockernivåer och utsöndras med insulin.
Forskarna bakom studien fann även likheter mellan amylin och beta-amyloid som är ett protein förknippat med den vanligaste demenssjukdomen: Alzheimers sjukdom. Tidigt i sjukdomsprocessen börjar kroppen producera beta-amyloid i onormalt stora mängder. Proteinet klumpar ihop sig och bildar mikroskopiska "plack" i hjärnan. Kring dessa plack förstörs hjärnvävnaden gradvis.
Hos personer med diabetes typ 2 bildar även amylinet plackliknade strukturer. Forskarna tror att dessa i sin tur kan påverka produktionen av beta-amyloid och därmed vara en möjlig förklaring till att risken för att utveckla Alzheimers sjukdom ökar.
Studien är gjord vid Alzheimer’s Disease Center at the University of California och publicerad i Annals of Neurology online. Läs mer på National Institute on Aging » (nytt fönster)
Länk till Annals of Neurology online » (nytt fönster)
Alkoholförgiftning ökar risken för tidig demens
Alkoholförgiftning ger en fem gånger högre risk att drabbas av demenssjukdom före 65 års ålder. Det visar svenska forskare som identifierat ytterligare åtta riskfaktorer för tidig demens.
Resultaten presenteras i den vetenskapliga tidskriften Jama Internal medicine. Den svenska studien visade att efter alkoholförgiftning var stroke och användning av antipsykotiska läkemedel de enskilt största riskfaktorerna för tidig demensjukdom (före 65 år ålder). Därefter följde depression och demenssjukdom hos den drabbades pappa.
Riskfaktorerna förstärkte varandra och gav då upphov till en kraftigt ökad demensrisk. Män med nedsatt kognitiv (mental) funktion och ytterligare minst två av de nio riskfaktorerna hade upp till 20 gånger större risk att drabbas under uppföljningsperioden.
Bakom studien står professor Peter Nordström och hans kollegor vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Umeå universitet. De har följt närmare 490 000 män som kallades till mönstring inför värnpliktstjänstgöring mellan åren 1969 och 1980. Under en uppföljningsperiod på 37 år drabbades 487 män av tidig demens och sjukdomen hos dessa män diagnostiserades när de var i genomsnitt 54 år gamla.
Demenssjukdom är en växande folksjukdom som brukar debutera sent i livet. Man räknar med att av de drygt 150 000 personer i Sverige med en demenssjukdom är mindre än 5 % yngre än 65 år. Demens hos denna åldergrupp förknippas oftast med ärftlighet. Det beror på att de ärftliga former av sjukdomen som finns i vissa släkter nästan uteslutande debuterar i medelåldern. Men de färska rönen från Umeå universitet visar att arvsmassan förklarar långtifrån allt och Peter Nordström menar att studien går att tolka positivt.
För samtidigt som de olika riskfaktorerna som Umeåforskarna identifierat förstärker varandra är många av dem möjliga att påverka. Och eftersom de flesta riskfaktorer kan identifieras redan tidigt i livet finns det goda möjligheter att förebygga sjukdomsutveckling säger Peter Nordström i en kommentar.
Magnus Westlander
Resultaten presenteras i den vetenskapliga tidskriften Jama Internal medicine. Den svenska studien visade att efter alkoholförgiftning var stroke och användning av antipsykotiska läkemedel de enskilt största riskfaktorerna för tidig demensjukdom (före 65 år ålder). Därefter följde depression och demenssjukdom hos den drabbades pappa.
Riskfaktorerna förstärkte varandra och gav då upphov till en kraftigt ökad demensrisk. Män med nedsatt kognitiv (mental) funktion och ytterligare minst två av de nio riskfaktorerna hade upp till 20 gånger större risk att drabbas under uppföljningsperioden.
Bakom studien står professor Peter Nordström och hans kollegor vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Umeå universitet. De har följt närmare 490 000 män som kallades till mönstring inför värnpliktstjänstgöring mellan åren 1969 och 1980. Under en uppföljningsperiod på 37 år drabbades 487 män av tidig demens och sjukdomen hos dessa män diagnostiserades när de var i genomsnitt 54 år gamla.
Demenssjukdom är en växande folksjukdom som brukar debutera sent i livet. Man räknar med att av de drygt 150 000 personer i Sverige med en demenssjukdom är mindre än 5 % yngre än 65 år. Demens hos denna åldergrupp förknippas oftast med ärftlighet. Det beror på att de ärftliga former av sjukdomen som finns i vissa släkter nästan uteslutande debuterar i medelåldern. Men de färska rönen från Umeå universitet visar att arvsmassan förklarar långtifrån allt och Peter Nordström menar att studien går att tolka positivt.
För samtidigt som de olika riskfaktorerna som Umeåforskarna identifierat förstärker varandra är många av dem möjliga att påverka. Och eftersom de flesta riskfaktorer kan identifieras redan tidigt i livet finns det goda möjligheter att förebygga sjukdomsutveckling säger Peter Nordström i en kommentar.
Magnus Westlander
Internationell utmärkelse till svensk professor
Laura Fratiglioni, professor vid Karolinska Institutet, har fått ta emot Winblad Lifetime Achievement Award
Utmärkelsen går årligen till tre framstående forskare som ägnat sig åt att hjälpa människor runt om i världen genom sin forskning.
Årets prisutdelningen ägde rum i juli i Boston i samband med Alzheimer’s Association International Conference. Laura Fratiglioni, som bedriver forskning om bland annat riskfaktorer för demenssjukdom, är chef för Aging Research Center (ARC) och medlem i Swedish Brain Powers nätverk.
Utmärkelsen går årligen till tre framstående forskare som ägnat sig åt att hjälpa människor runt om i världen genom sin forskning.
Årets prisutdelningen ägde rum i juli i Boston i samband med Alzheimer’s Association International Conference. Laura Fratiglioni, som bedriver forskning om bland annat riskfaktorer för demenssjukdom, är chef för Aging Research Center (ARC) och medlem i Swedish Brain Powers nätverk.
Lennart Levi-pris till alzheimerforskare
Miia Kivipelto, professor vid Karolinska Institutet, har tilldelats Skandias Lennart Levi-pris 2013 för hälsofrämjande forskning. Hon får priset för "att i sin forskning om demenssjukdomar påvisat flera behandlingsbara riskfaktorer och därmed gett en mer optimistisk bild av möjligheterna att förebygga och behandla dessa sjukdomar".
– Miia Kivipeltos forskning är oerhört viktigt, framförallt nu när en allt större del av befolkningen uppnår en hög ålder, säger priskommitténs orförande professor Nancy Pedersen i ett pressmeddelande. Demens drabbar inte bara den som insjuknar, utan också anhöriga och samhället i övrigt. Därför är förebyggande arbete inom detta område en stor utmaning för framtidens folkhälsa och samhällsekonomi.
Priset uppgår till 100 000 kronor och delas ut vid Karolinska Institutets installationshögtid den 24 oktober 2013.
Läs pressmeddelandet » (nytt fönster)
– Miia Kivipeltos forskning är oerhört viktigt, framförallt nu när en allt större del av befolkningen uppnår en hög ålder, säger priskommitténs orförande professor Nancy Pedersen i ett pressmeddelande. Demens drabbar inte bara den som insjuknar, utan också anhöriga och samhället i övrigt. Därför är förebyggande arbete inom detta område en stor utmaning för framtidens folkhälsa och samhällsekonomi.
Priset uppgår till 100 000 kronor och delas ut vid Karolinska Institutets installationshögtid den 24 oktober 2013.
Läs pressmeddelandet » (nytt fönster)
Professor Miia Kivipelto
Foto: Stefan Zimmerman
Demenssjuka kvinnor får mindre hjälp än män
Kvinnor med Alzheimers sjukdom får tre timmar mindre hemtjänst i veckan än män med samma demenssjukdom. Det framgår av resultat från den nationella studien SATS.
I studien deltog 332 alzheimersjuka personer med hemtjänst. Av dem var 78 procent kvinnor och 22 procent män. Jämförelsen mellan grupperna visade att männen hade hjälp av hemtjänst åtta timmar per vecka medan kvinnorna bara hade fem timmars hjälp.
Resultatet överraskar Carina Wattmo, medicinsk statistiker och doktor i medicinsk vetenskap vid Minneskliniken på Skånes universitetssjukhus, som inte hade väntat sig så pass tydliga könsskillnader.
– Kvinnorna hade samma sjukdomsgrad och var i samma ålder och borde därför ha ett liknande hjälpbehov som männen. I det sammanhanget är tre timmar en stor skillnad, säger hon i ett pressmeddelande från Region Skåne.
Vad skillnaden beror på är oklart. En möjlig förklaring är att kvinnorna trots sjukdomen har en större förmåga än männen att ta hand om sig själva. Det kan också handla om att kommunens biståndsbedömare överskattar kvinnornas förmåga.
– Det är möjligt att könsföreställningarna hos biståndsbedömarna påverkar deras inställning, säger Carina Wattmo.
För att lösa problemet krävs en större noggrannhet vid utvärderingar av patientens ADL-funktioner och att bedömningen bortser från könet och i stället utgår från patientens verkliga förmåga att klara sin vardag.
Läs pressmeddelandet » (Region Skåne, nytt fönster)
I studien deltog 332 alzheimersjuka personer med hemtjänst. Av dem var 78 procent kvinnor och 22 procent män. Jämförelsen mellan grupperna visade att männen hade hjälp av hemtjänst åtta timmar per vecka medan kvinnorna bara hade fem timmars hjälp.
Resultatet överraskar Carina Wattmo, medicinsk statistiker och doktor i medicinsk vetenskap vid Minneskliniken på Skånes universitetssjukhus, som inte hade väntat sig så pass tydliga könsskillnader.
– Kvinnorna hade samma sjukdomsgrad och var i samma ålder och borde därför ha ett liknande hjälpbehov som männen. I det sammanhanget är tre timmar en stor skillnad, säger hon i ett pressmeddelande från Region Skåne.
Vad skillnaden beror på är oklart. En möjlig förklaring är att kvinnorna trots sjukdomen har en större förmåga än männen att ta hand om sig själva. Det kan också handla om att kommunens biståndsbedömare överskattar kvinnornas förmåga.
– Det är möjligt att könsföreställningarna hos biståndsbedömarna påverkar deras inställning, säger Carina Wattmo.
För att lösa problemet krävs en större noggrannhet vid utvärderingar av patientens ADL-funktioner och att bedömningen bortser från könet och i stället utgår från patientens verkliga förmåga att klara sin vardag.
Läs pressmeddelandet » (Region Skåne, nytt fönster)
Figurtest användbart i demensutredningar
AQT är ett relativt nytt figurtest som är framtaget för att fånga upp misstänkt demenssjukdom. En ny studie visar att det är effektivare än klocktest som Socialstyrelsen rekommenderar vid basala demensutredningar.
Det är Swedish Brain Powers webb som uppmärksammar en svensk studie i tidskriften Scandinavian Journal of Primary Health Care. Studien undersöker AQT (A Quick Test of Cognitive Speed) som går ut på att testpersonen ombeds att så snabbt som möjligt ange färg och form på geometriska figurer
Idag saknas en säker metod för att ställa en demensdiagnos. I stället görs en sammanvägd bedömning, bl a av resultat från olika tester. Den svenska studien visar att i detta sammanhang är AQT lika effektivt som MMSE och betydligt bättre än klocktest som båda rekommenderas av Socialstyrelsen vid basala demensutredningar inom primärvården.
– Våra resultat visar att AQT är ett mycket bra verktyg för test av demenssjukdom inom primärvården. Eftersom AQT dessutom är både användarvänligt och lätt att administrera lämpar det sig mycket väl för primärvården, säger Jan Marcusson, professor i geriatrik vid Linköpings universitet.
AQT är enkelt och snabbt att utföra, tidsåtgången är cirka 5–10 minuter. Enligt forskarna skulle en kombination av AQT och MMSE förbättra testet ytterligare. Bakom studien står bland annat forskarna Anna S Kvitting, Jan Marcusson, och Anders Wimo, samtliga ingår i nätverket Swedish Brain Power.
Till artikeln i Scandinavian Journal of Primary Health Care » (nytt fönster)
Det är Swedish Brain Powers webb som uppmärksammar en svensk studie i tidskriften Scandinavian Journal of Primary Health Care. Studien undersöker AQT (A Quick Test of Cognitive Speed) som går ut på att testpersonen ombeds att så snabbt som möjligt ange färg och form på geometriska figurer
Idag saknas en säker metod för att ställa en demensdiagnos. I stället görs en sammanvägd bedömning, bl a av resultat från olika tester. Den svenska studien visar att i detta sammanhang är AQT lika effektivt som MMSE och betydligt bättre än klocktest som båda rekommenderas av Socialstyrelsen vid basala demensutredningar inom primärvården.
– Våra resultat visar att AQT är ett mycket bra verktyg för test av demenssjukdom inom primärvården. Eftersom AQT dessutom är både användarvänligt och lätt att administrera lämpar det sig mycket väl för primärvården, säger Jan Marcusson, professor i geriatrik vid Linköpings universitet.
AQT är enkelt och snabbt att utföra, tidsåtgången är cirka 5–10 minuter. Enligt forskarna skulle en kombination av AQT och MMSE förbättra testet ytterligare. Bakom studien står bland annat forskarna Anna S Kvitting, Jan Marcusson, och Anders Wimo, samtliga ingår i nätverket Swedish Brain Power.
Till artikeln i Scandinavian Journal of Primary Health Care » (nytt fönster)
Risken att insjukna i demens kan ha minskat
En ny svensk studie, som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Neurology, visar något överraskande att risken att drabbas av demens kan ha minskat de senaste 20 åren. En möjlig orsak är det förebyggande arbetet med hjärt-kärlsjukdom.
– Vi vet att hjärtkärlsjukdom är en viktig riskfaktor för demens. Den här minskade demensrisken som vi tycker oss kunna se sammanfaller med en generell nedgång när det gäller hjärtkärlsjukdom de senaste decennierna. Hälsokontroller och prevention har förbättrats avsevärt inom sjukvården, något som vi alltså även ser resultat av när det gäller risken att drabbas av demens, säger docent Chengxuan Qiu vid Aging Research Center i Stockholm, i ett pressmeddelande från Karolinska Institutet.
De nya forskningsrönen bygger på data från SNAC-K, en befolkningsstudie om åldrande och hälsa på Kungsholmen i Stockholm. Drygt 3000 personer har följts över tiden. Resultatet visar att förekomsten av demens höll sig på samma nivå hos både män och kvinnor efter 75 års ålder under hela studieperioden (1987-1989 och 2001-2004), trots det faktum att livslängden hos personer med demens ökat sedan slutet av 1980-talet. Det här innebär att risken att insjukna i en demenssjukdom totalt sett minskat under perioden.
Laura Fratiglioni, professor och verksamhetschef vid Aging Research Center, ser den minskade demensrisken som positivt. Samtigt påpekar hon att antalet personer med demenssjukdom ändå kommer att fortsätta öka i världen, i takt med att vi lever allt längre och en ökning i absoluta tal av antalet människor över 75 år.
– Det betyder att den samhälleliga bördan av demens och behovet av vård och omsorg kommer fortsatt att öka. Det finns idag inget sätt att bota patienter med demens, utan vi måste fortsätt satsa på vård och prevention inom detta område, säger Laura Fratiglioni.
Twenty year changes in dementia occurrence suggest decreasing incidence
in central Stockholm, Sweden. Chengxuan Qiu, Eva von Strauss,
Lars Bäckman, Bengt Winblad, Laura Fratiglioni.
Neurology online (April 2013) Till artikeln i Neurology »
– Vi vet att hjärtkärlsjukdom är en viktig riskfaktor för demens. Den här minskade demensrisken som vi tycker oss kunna se sammanfaller med en generell nedgång när det gäller hjärtkärlsjukdom de senaste decennierna. Hälsokontroller och prevention har förbättrats avsevärt inom sjukvården, något som vi alltså även ser resultat av när det gäller risken att drabbas av demens, säger docent Chengxuan Qiu vid Aging Research Center i Stockholm, i ett pressmeddelande från Karolinska Institutet.
De nya forskningsrönen bygger på data från SNAC-K, en befolkningsstudie om åldrande och hälsa på Kungsholmen i Stockholm. Drygt 3000 personer har följts över tiden. Resultatet visar att förekomsten av demens höll sig på samma nivå hos både män och kvinnor efter 75 års ålder under hela studieperioden (1987-1989 och 2001-2004), trots det faktum att livslängden hos personer med demens ökat sedan slutet av 1980-talet. Det här innebär att risken att insjukna i en demenssjukdom totalt sett minskat under perioden.
Laura Fratiglioni, professor och verksamhetschef vid Aging Research Center, ser den minskade demensrisken som positivt. Samtigt påpekar hon att antalet personer med demenssjukdom ändå kommer att fortsätta öka i världen, i takt med att vi lever allt längre och en ökning i absoluta tal av antalet människor över 75 år.
– Det betyder att den samhälleliga bördan av demens och behovet av vård och omsorg kommer fortsatt att öka. Det finns idag inget sätt att bota patienter med demens, utan vi måste fortsätt satsa på vård och prevention inom detta område, säger Laura Fratiglioni.
Twenty year changes in dementia occurrence suggest decreasing incidence
in central Stockholm, Sweden. Chengxuan Qiu, Eva von Strauss,
Lars Bäckman, Bengt Winblad, Laura Fratiglioni.
Neurology online (April 2013) Till artikeln i Neurology »
Professor och "oomtvistlig nestor" prisad
Professor Bengt Winblad har fått Silviahemmets forsknings- och utvecklingsstipendium 2013. Priset är på 50 000 kronor och delades ut av Drottningen under Silviahemmets inspirationsdag den 9 april i Stockholm.
Bengt Winblad är professor vid Karolinska Institutet och en världens ledande alzheimerforskare. Han har startat, och är även chef för, Swedish Brain Power, ett nationellt forskningsnätverk som fått flera efterföljare utomlands. Juryns motivering till årets pris lyder:
”Professor Bengt Winblad, Karolinska Institutet, tilldelas detta stipendium för sitt oerhört betydelsefulla och engagerade arbete inom området de senaste 30 åren. Bengt Winblad har startat många befolkningsstudier viktiga för kunskap om demenssjukdomar. Han har byggt upp en stark och kreativ forskningsmiljö vid Karolinska Institutet samt initierat och lett en rad kliniska prövningar för att behandla Alzheimers sjukdom.
Bengt Winblad har startat och leder Swedish Brain Power, ett tvärprofessionellt nätverk med Sveriges främsta forskare inom demensområdet. Bengt Winblad har bidragit till att Alzheimers sjukdom och andra demenssjukdomar blivit kända både för allmänhet och akademi. Han utsågs internationellt år 2011 till den mest produktive demensforskaren i världen. Professor Bengt Winblad är demensområdets oomtvistliga nestor.”
Bengt Winblad är professor vid Karolinska Institutet och en världens ledande alzheimerforskare. Han har startat, och är även chef för, Swedish Brain Power, ett nationellt forskningsnätverk som fått flera efterföljare utomlands. Juryns motivering till årets pris lyder:
”Professor Bengt Winblad, Karolinska Institutet, tilldelas detta stipendium för sitt oerhört betydelsefulla och engagerade arbete inom området de senaste 30 åren. Bengt Winblad har startat många befolkningsstudier viktiga för kunskap om demenssjukdomar. Han har byggt upp en stark och kreativ forskningsmiljö vid Karolinska Institutet samt initierat och lett en rad kliniska prövningar för att behandla Alzheimers sjukdom.
Bengt Winblad har startat och leder Swedish Brain Power, ett tvärprofessionellt nätverk med Sveriges främsta forskare inom demensområdet. Bengt Winblad har bidragit till att Alzheimers sjukdom och andra demenssjukdomar blivit kända både för allmänhet och akademi. Han utsågs internationellt år 2011 till den mest produktive demensforskaren i världen. Professor Bengt Winblad är demensområdets oomtvistliga nestor.”
Professor Bengt Winblad tar emot blommor från Wilhelmina Hoffman,
verksamhetschef för Silviahemmet.
T.v. Drottning Silvia.