Nytt om forskning
Nya läkemedel mot alzheimer dröjer
I somras kunde man åter läsa hoppfulla rubriker om nya läkemedel mot Alzheimers sjukdom. Vid en internationell konferens presenterades rön som liknades vid ett genombrott i utländska medier. En del forskare tycker det är att dra för stora växlar på resultaten.
De nya forskningsrönen gällde solanezumab, en antikropp med sikte på de amyloida plack som bildas och sprids i den alzheimersjukes hjärna. Medan dagens läkemedel mot alzheimer i bästa fall kan lindra symptomen en period är syftet med immunterapi (behandling med antikroppar) att bromsa själva sjukdomsförloppet. Mycket tyder på att solanezumab också lyckas med detta. Det hävdar läkemedelsbolaget Eli Lilly som vid sommarens AAIC-konferens i Washington D.C. presenterade ny forskning
Eric Karran, chef för brittiska Alzheimer´s Research UK, kommenterade resultaten i entusiastiska ordalag på sin organisations hemsida.
– Resultaten är lovande indicier på att solanezumab verkligen kan påverka sjukdomsförloppet vid Alzheimers sjukdom.
– Det slutgiltiga testet kommer att vara om dessa lovande effekter åter kan upprepas i en tredje, mer målinriktad, fas 3-studie med alzheimerpatienter i tidig sjukdomsfas.
De senaste åren har flera olika antikroppar mot alzheimer prövats. Men ännu har ingen klarat den sista kontrollstationen, fas 3-studien som är det stora kliniska testet innan ett läkemedel får börja säljas på marknaden.
För snart tre år sedan misslyckades även solanezumab i en fas 3-prövning – antikroppen hade inte mer effekt på patienterna än sockerpiller (placebo). Ett bakslag kan tyckas men när materialet analyserades vidare fann man hoppfulla tecken.
Fas 3-studien bestod av två delstudier där patienter med mild till måttlig demens ingick. Om man istället begränsade studien till deltagare med mild demens, drygt 1300 patienter, framkom signifikanta samband. Patienter som hade fått solanezumab presterade bättre i olika kognitiva tester. I genomsnitt försämrades deras kognitiva funktioner (minne, orienteringsförmåga etc) 30-procent långsammare än placebogruppens. Resultaten tydde på att antikroppen hade avsedd effekt endast om den sattes in tidigt i sjukdomsförloppet.
Eli Lilly beslöt att finansiera en utvidgad studie, nu endast med deltagare i mild sjukdomsfas. De som tidigare hade ingått i placebogruppen fick nu ockå solanezumab. Efter två år jämfördes de med patienterna som fått antikroppen redan i början av fas 3-studen och alltså behandlats under en längre period.
Resultaten visade att delagare som påbörjat behandlingen senare inte hade ”hunnit i fatt”. De som hade fått solanezumab redan när den första studien inleddes presterade fortfarande bättre på kognitiva tester. Detta tyder på att antikroppen lyckas med sitt syfte, att bromsa sjukdomsförloppet, menar forskarna bakom studien. Om det bara hade handlat om symptomlindring skulle de båda grupperna ha presterat ungefär lika bra.
Denna tolkning ifrågasattes dock av statistiker och andra forskare under en paneldebatt i Washington D.C. Agneta Nordberg, professor i klinisk neurovetenskap vid Karolinska Institutet, var på plats och tillhör dem som tycker att Eli Lilly drar för stora växlar på studien.
– Den här skillnaden i kognition mellan grupper med olika behandlingstid kan man se även när det handlar om kolinesterashämmare, ett av det symptomlindrande läkemedel som idag används vid Alzheimers sjukdom, säger hon.
Agneta Nordberg menar att först efter nästa studie, som omfattar 2100 patienter, kan man uttala sig mer säkert om solanezumab och om antikroppens eventuella påverkan på sjukdomsförloppet. Att dess effekt går att avläsa i mild fas men inte i måttlig ligger dock i linje med en etablerad uppfattning; nya läkemedel mot alzheimer måste troligen sättas in tidigt i sjukdomsförloppet för att kunna ha effekt.
Kanske måste behandlingen med antikroppar starta redan innan de första symptomen visar sig. Sådana försök påbörjas snart. A4-studien (The Anti-Amyloid Treatment in Asymptomatic Alzheimer’s study) omfattar äldre friska deltagare med ökad risk att utveckla Alzheimers sjukdom på grund av alzheimertypiska hjärnförändringar eller genetiska faktorer. Även i A4-studien kommer antikroppen solanezumab att testas. Resultat väntas om 4–5 år.
Magnus Westlander
De nya forskningsrönen gällde solanezumab, en antikropp med sikte på de amyloida plack som bildas och sprids i den alzheimersjukes hjärna. Medan dagens läkemedel mot alzheimer i bästa fall kan lindra symptomen en period är syftet med immunterapi (behandling med antikroppar) att bromsa själva sjukdomsförloppet. Mycket tyder på att solanezumab också lyckas med detta. Det hävdar läkemedelsbolaget Eli Lilly som vid sommarens AAIC-konferens i Washington D.C. presenterade ny forskning
Eric Karran, chef för brittiska Alzheimer´s Research UK, kommenterade resultaten i entusiastiska ordalag på sin organisations hemsida.
– Resultaten är lovande indicier på att solanezumab verkligen kan påverka sjukdomsförloppet vid Alzheimers sjukdom.
– Det slutgiltiga testet kommer att vara om dessa lovande effekter åter kan upprepas i en tredje, mer målinriktad, fas 3-studie med alzheimerpatienter i tidig sjukdomsfas.
De senaste åren har flera olika antikroppar mot alzheimer prövats. Men ännu har ingen klarat den sista kontrollstationen, fas 3-studien som är det stora kliniska testet innan ett läkemedel får börja säljas på marknaden.
För snart tre år sedan misslyckades även solanezumab i en fas 3-prövning – antikroppen hade inte mer effekt på patienterna än sockerpiller (placebo). Ett bakslag kan tyckas men när materialet analyserades vidare fann man hoppfulla tecken.
Fas 3-studien bestod av två delstudier där patienter med mild till måttlig demens ingick. Om man istället begränsade studien till deltagare med mild demens, drygt 1300 patienter, framkom signifikanta samband. Patienter som hade fått solanezumab presterade bättre i olika kognitiva tester. I genomsnitt försämrades deras kognitiva funktioner (minne, orienteringsförmåga etc) 30-procent långsammare än placebogruppens. Resultaten tydde på att antikroppen hade avsedd effekt endast om den sattes in tidigt i sjukdomsförloppet.
Eli Lilly beslöt att finansiera en utvidgad studie, nu endast med deltagare i mild sjukdomsfas. De som tidigare hade ingått i placebogruppen fick nu ockå solanezumab. Efter två år jämfördes de med patienterna som fått antikroppen redan i början av fas 3-studen och alltså behandlats under en längre period.
Resultaten visade att delagare som påbörjat behandlingen senare inte hade ”hunnit i fatt”. De som hade fått solanezumab redan när den första studien inleddes presterade fortfarande bättre på kognitiva tester. Detta tyder på att antikroppen lyckas med sitt syfte, att bromsa sjukdomsförloppet, menar forskarna bakom studien. Om det bara hade handlat om symptomlindring skulle de båda grupperna ha presterat ungefär lika bra.
Denna tolkning ifrågasattes dock av statistiker och andra forskare under en paneldebatt i Washington D.C. Agneta Nordberg, professor i klinisk neurovetenskap vid Karolinska Institutet, var på plats och tillhör dem som tycker att Eli Lilly drar för stora växlar på studien.
– Den här skillnaden i kognition mellan grupper med olika behandlingstid kan man se även när det handlar om kolinesterashämmare, ett av det symptomlindrande läkemedel som idag används vid Alzheimers sjukdom, säger hon.
Agneta Nordberg menar att först efter nästa studie, som omfattar 2100 patienter, kan man uttala sig mer säkert om solanezumab och om antikroppens eventuella påverkan på sjukdomsförloppet. Att dess effekt går att avläsa i mild fas men inte i måttlig ligger dock i linje med en etablerad uppfattning; nya läkemedel mot alzheimer måste troligen sättas in tidigt i sjukdomsförloppet för att kunna ha effekt.
Kanske måste behandlingen med antikroppar starta redan innan de första symptomen visar sig. Sådana försök påbörjas snart. A4-studien (The Anti-Amyloid Treatment in Asymptomatic Alzheimer’s study) omfattar äldre friska deltagare med ökad risk att utveckla Alzheimers sjukdom på grund av alzheimertypiska hjärnförändringar eller genetiska faktorer. Även i A4-studien kommer antikroppen solanezumab att testas. Resultat väntas om 4–5 år.
Magnus Westlander
Behandling med antikroppar siktar på de amyloida plack (vita områden) som bildas och sprids i den alzheimersjukes hjärna.
Bilavgaser kopplas till demenssjukdomar
Svenska forskare har hittat en direkt koppling mellan luftföroreningar och demenssjukdomar. "Vi har kunnat se oväntat starka samband", säger Bertil Forsberg, professor i miljömedicin, till Dagens Nyheter.
Bertil Forsberg har lett en forskargrupp vid Umeå universitet som under 15 år följt närmare 2000 Umeåbor. Vart femte år fick deltagarna genomföra en minnesundersökning. Samtidigt registrerade forskarna luftkvaliteten genom att beräkna förekomsten av avgaser utanför deltagarnas bostäder.
Resultaten visade att den fjärdedel av deltagarna som utsattes för de högsta avgashalterna hade cirka 40 procent högre risk att utveckla alzheimer eller vaskulär demens jämfört med den fjärdedelen som exponeras för minst luftföroreningar. Totalt kunde 16 procent av samtliga demensfall i studien bero på avgasexponering. Forskarna har tagit hänsyn till andra faktorer som kan påverka resultatet, till exempel ålder, utbildningsnivå och olika livsstilsfaktorer.
Hur luftföroreningarna skulle kunna leda till demenssjukdom är inte klarlagt.
– Vi vet att mycket små partiklar kan ta sig via luktnerven till i hjärnan och orsaka en direkt skada. Avgaser har också visat sig orsaka inflammationer som drabbar både luftvägarna och andra organ, vilket bland annat påverkar blodcirkulationen i hjärnan, säger Bertil Forsberg till Dagens Nyheter.
Umeåforskarna menar att mer forskning på samma tema behövs. De poängterar att även buller och andra faktorer som är kopplade till trafik kan vara kopplade till demenssjukdomar. Studien ingår i befolkningsstudien Betula och är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Environmental Health Perspectives.
Läs mer i Dagens Nyheter » (nytt fönster)
Bertil Forsberg har lett en forskargrupp vid Umeå universitet som under 15 år följt närmare 2000 Umeåbor. Vart femte år fick deltagarna genomföra en minnesundersökning. Samtidigt registrerade forskarna luftkvaliteten genom att beräkna förekomsten av avgaser utanför deltagarnas bostäder.
Resultaten visade att den fjärdedel av deltagarna som utsattes för de högsta avgashalterna hade cirka 40 procent högre risk att utveckla alzheimer eller vaskulär demens jämfört med den fjärdedelen som exponeras för minst luftföroreningar. Totalt kunde 16 procent av samtliga demensfall i studien bero på avgasexponering. Forskarna har tagit hänsyn till andra faktorer som kan påverka resultatet, till exempel ålder, utbildningsnivå och olika livsstilsfaktorer.
Hur luftföroreningarna skulle kunna leda till demenssjukdom är inte klarlagt.
– Vi vet att mycket små partiklar kan ta sig via luktnerven till i hjärnan och orsaka en direkt skada. Avgaser har också visat sig orsaka inflammationer som drabbar både luftvägarna och andra organ, vilket bland annat påverkar blodcirkulationen i hjärnan, säger Bertil Forsberg till Dagens Nyheter.
Umeåforskarna menar att mer forskning på samma tema behövs. De poängterar att även buller och andra faktorer som är kopplade till trafik kan vara kopplade till demenssjukdomar. Studien ingår i befolkningsstudien Betula och är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Environmental Health Perspectives.
Läs mer i Dagens Nyheter » (nytt fönster)
Gångtest utvärderas för tidig demensdiagnos
Försämrad gång kan vara ett tecken på begynnande demens. Nu ska svenska forskare undersöka om ett nytt gångtest kan bidra till att ställa tidig diagnos.
Den aktuella studien omfattar 280 patienter som sökt vård för minnesutredning på Akademiska sjukhuset eller Falu lasarett. Deltagarna kommer att få göra ett gångtest, samtidigt som de löser en muntlig uppgift. Momenten under gångtestet kommer att filmas så att forskarna också kan studera förändringar i gångmönster. Efter testet jämföras resultaten för dem som får en demensdiagnos med dem som inte utvecklar demens.
– Tidig upptäckt av demens är viktigt av flera skäl. Förutom att läkemedelsbehandling kan inledas ökar möjligheterna att sätta in rätt stöd till patienter och anhöriga, både träning och hjälpmedel som minskar risken för fallskador och underlättar vardagen, säger Ylva Cedervall, sjukgymnast på minnes- och geriatrikmottagningen, Akademiska sjukhuset, och forskare vid Uppsala universitet, i ett pressmeddelande.
I dag finns inget blodprov eller annat enkelt sätt att avslöja demenssjukdom i ett tidigt skede. En demensutredning innehåller en rad olika delar, bland annat bör Minimentaltest (MMSE) och Klocktest ingå enligt Socialstyreslsens nationella riktlinjer. Yla Cedervall betonar att det gångtest som nu utvärderas först och främst ska komplettera dessa.
– En fördel med ett gångtest är att det kan upplevas mindre pressande än ett minnestest och kan utföras av fysioterapeuter i olika vårdsammanhang. Därför tror vi att det kan bli ett bra komplement i vården som ökar möjligheterna att fånga in fler patienter med begynnande demens tidigt, säger hon.
Den aktuella studien omfattar 280 patienter som sökt vård för minnesutredning på Akademiska sjukhuset eller Falu lasarett. Deltagarna kommer att få göra ett gångtest, samtidigt som de löser en muntlig uppgift. Momenten under gångtestet kommer att filmas så att forskarna också kan studera förändringar i gångmönster. Efter testet jämföras resultaten för dem som får en demensdiagnos med dem som inte utvecklar demens.
– Tidig upptäckt av demens är viktigt av flera skäl. Förutom att läkemedelsbehandling kan inledas ökar möjligheterna att sätta in rätt stöd till patienter och anhöriga, både träning och hjälpmedel som minskar risken för fallskador och underlättar vardagen, säger Ylva Cedervall, sjukgymnast på minnes- och geriatrikmottagningen, Akademiska sjukhuset, och forskare vid Uppsala universitet, i ett pressmeddelande.
I dag finns inget blodprov eller annat enkelt sätt att avslöja demenssjukdom i ett tidigt skede. En demensutredning innehåller en rad olika delar, bland annat bör Minimentaltest (MMSE) och Klocktest ingå enligt Socialstyreslsens nationella riktlinjer. Yla Cedervall betonar att det gångtest som nu utvärderas först och främst ska komplettera dessa.
– En fördel med ett gångtest är att det kan upplevas mindre pressande än ett minnestest och kan utföras av fysioterapeuter i olika vårdsammanhang. Därför tror vi att det kan bli ett bra komplement i vården som ökar möjligheterna att fånga in fler patienter med begynnande demens tidigt, säger hon.
Träning kan förebygga minnesproblem
Ny forskning visar att äldre personer som tränar och äter "rätt" kost i mindre utsträckning får minnesproblem. Om de även löper mindre risk att drabbas av demenssjukdom ska nu undersökas.
Det är forskare från Sverige och Finland som undersökt 1 260 personer i åldern 60-77 år. Deltagarna delades slumpmässigt in i två grupper. I den ena fick deltagarna genomgå ett interventionsprogram som innehöll fysiska aktivteter, minnesträning, aktiv kostrådgivning och kontroll av blodtryck och -socker. Övriga deltagare bildade en kontrollgrupp och fick endast allmänna kost- och livsstilsråd.
Efter två år testades minnet och andra mentala funktioner i de båda grupperna. Resultaten visade på en rad signifikanta skillnader. Deltagarna i interventionsgruppen presterade totalt sett 25 procent bättre på testerna. Ännu större skillnad uppmättes på olika delmoment. När det gällde till exempel exekutiva funktioner (planera och genomföra aktiviteter) låg interventionsgruppens resultat hela 85 procent högre än kontrollgruppens.
Studien, som ingår i den stora befolkningsstudien FINGER, är unik i sitt slag. Tidigare forskning har visat att hjärnans funktioner påverkas av bland annat motion, social stimulans och hjärt-kärlsjukdom. Den svensk-finska studien visar på konkreta åtgärder som har en direkt positiv effekt på hjärnans funktioner hos äldre och som kan minska risken för minnesrelaterade problem.
Fler spännande fynd från FINGER är att vänta och om fem år får vi svar på om motion, "hjärngympa" och goda kostvanor även kan påverka risken för demenssjukdom. Miia Kivipelto, professor vid Karolinska Institutet och en av forskarna bakom studien, är optimistisk.
– Träning och kost kanske inte helt kan förhindra uppkomsten av dessa sjukdomar, men om det bara går att försena dem med fem eller tio år så skulle det få otroligt stor påverkan på samhället, säger hon till TT.
Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Lancet. FINGER står för Finnish Geriatric Intervention Study to Prevent Cognitive Impairment and Disability och är en studie som Institutet för hälsa och välfärd samordnar. Den utförs i samarbete mellan Östra Finlands universitet, Helsingfors universitet, Uleåborgs universitet och Karolinska Institutet i Sverige.
Det är forskare från Sverige och Finland som undersökt 1 260 personer i åldern 60-77 år. Deltagarna delades slumpmässigt in i två grupper. I den ena fick deltagarna genomgå ett interventionsprogram som innehöll fysiska aktivteter, minnesträning, aktiv kostrådgivning och kontroll av blodtryck och -socker. Övriga deltagare bildade en kontrollgrupp och fick endast allmänna kost- och livsstilsråd.
Efter två år testades minnet och andra mentala funktioner i de båda grupperna. Resultaten visade på en rad signifikanta skillnader. Deltagarna i interventionsgruppen presterade totalt sett 25 procent bättre på testerna. Ännu större skillnad uppmättes på olika delmoment. När det gällde till exempel exekutiva funktioner (planera och genomföra aktiviteter) låg interventionsgruppens resultat hela 85 procent högre än kontrollgruppens.
Studien, som ingår i den stora befolkningsstudien FINGER, är unik i sitt slag. Tidigare forskning har visat att hjärnans funktioner påverkas av bland annat motion, social stimulans och hjärt-kärlsjukdom. Den svensk-finska studien visar på konkreta åtgärder som har en direkt positiv effekt på hjärnans funktioner hos äldre och som kan minska risken för minnesrelaterade problem.
Fler spännande fynd från FINGER är att vänta och om fem år får vi svar på om motion, "hjärngympa" och goda kostvanor även kan påverka risken för demenssjukdom. Miia Kivipelto, professor vid Karolinska Institutet och en av forskarna bakom studien, är optimistisk.
– Träning och kost kanske inte helt kan förhindra uppkomsten av dessa sjukdomar, men om det bara går att försena dem med fem eller tio år så skulle det få otroligt stor påverkan på samhället, säger hon till TT.
Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Lancet. FINGER står för Finnish Geriatric Intervention Study to Prevent Cognitive Impairment and Disability och är en studie som Institutet för hälsa och välfärd samordnar. Den utförs i samarbete mellan Östra Finlands universitet, Helsingfors universitet, Uleåborgs universitet och Karolinska Institutet i Sverige.
Till artikeln i The Lancet »
(nytt fönster)
Professor Miia Kivipelto är hoppfull om möjligheterna att kunna fördröja demenssjukdom.
Lovande resultat för ny alzheimerbehandling
Forskare vid Karolinska Institutet har utvärderat en ny behandlingsmetod mot Alzheimers sjukdom. Patienterna har fått implantat som stimulerar tillväxten av en viss typ av nervceller. Resultaten är lovande.
Hos patienter med Alzheimers sjukdom sker nedbrytning av så kallade kolinerga nervceller. För att fungera är denna typ av celler beroende av en nervtillväxtfaktor (små proteiner), förkortad NGF. De kolinerga nervcellerna bryts ned i takt med att tillförseln av NGF sinar och sjukdomen fortskrider långsamt.
För att stoppa denna process opererade forskare in cellkapslar som tillförde NGF hos sex alzheimerpatienter. Cellkapslarna placerade i främre delen av hjärnan där de kolinerga nervcellerna finns. Genom att mäta nivåerna av ett särskilt enzym (ChAT) fick forskarna indikationer på att de kolinerga nervcellerna förbättrades hos de alzheimerpatienter som hade genomgått NGF-behandling. De hade även en långsammare minnesförsämring över tid gick jämfört med obehandlade patienter.
Samtidigt är forskarna försiktiga med att dra alltför långtgående slutsatser av resultaten.
– Resultatet är positivt men måste betraktas med försiktighet då endast få patienter deltog i studien. Våra fynd måste därför bekräftas i en större kontrollerad studie med flera patienter, säger Maria Eriksdotter, professor och forskningsledare, i ett pressmeddelande från Karolinska Institutet.
Studien är gjord vid Karolinska Institutets Centrum för Alzheimerforskning, i samarbete med Neurokirurgiska kliniken vid Karolinska Universitetssjukhuset och det danska bioteknikföretaget NsGene. Den är publicerad i tidskriften Alzheimer’s & Dementia.
Hos patienter med Alzheimers sjukdom sker nedbrytning av så kallade kolinerga nervceller. För att fungera är denna typ av celler beroende av en nervtillväxtfaktor (små proteiner), förkortad NGF. De kolinerga nervcellerna bryts ned i takt med att tillförseln av NGF sinar och sjukdomen fortskrider långsamt.
För att stoppa denna process opererade forskare in cellkapslar som tillförde NGF hos sex alzheimerpatienter. Cellkapslarna placerade i främre delen av hjärnan där de kolinerga nervcellerna finns. Genom att mäta nivåerna av ett särskilt enzym (ChAT) fick forskarna indikationer på att de kolinerga nervcellerna förbättrades hos de alzheimerpatienter som hade genomgått NGF-behandling. De hade även en långsammare minnesförsämring över tid gick jämfört med obehandlade patienter.
Samtidigt är forskarna försiktiga med att dra alltför långtgående slutsatser av resultaten.
– Resultatet är positivt men måste betraktas med försiktighet då endast få patienter deltog i studien. Våra fynd måste därför bekräftas i en större kontrollerad studie med flera patienter, säger Maria Eriksdotter, professor och forskningsledare, i ett pressmeddelande från Karolinska Institutet.
Studien är gjord vid Karolinska Institutets Centrum för Alzheimerforskning, i samarbete med Neurokirurgiska kliniken vid Karolinska Universitetssjukhuset och det danska bioteknikföretaget NsGene. Den är publicerad i tidskriften Alzheimer’s & Dementia.
Blodtrycksfall vanligare vid demens
Högt blodtryck i medelåldern ökar risken för demenssjukdom. Ny svensk forskning tyder på att även blodtrycksfall kan vara en riskfaktor för demens.
Det är forskare vid Lunds universitet som följt 1480 äldre personer under sex år. Resultaten visade knappast överraskande att blodtrycksfall, till exempel efter att en person reser sig upp, blir vanligare med åren. Särskilt vanligt var det bland äldre med minnesrelaterade problem eller sjukdomar.
24 procent av dem som utvecklade mild kognitiv svikt (lindrigare minnesstörningar) drabbades av blodtrycksfall. Motsvarande andel för äldre med en demenssjukdom var 31 procent.
– Detta ska jämföras med att förekomsten av blodtrycksfall hos dem över 60 år, som inte har en mild kognitiv svikt eller symtom på demens, ligger på 16 procent, säger Sölve Elmståhl, professor i geriatrik vid Lunds universitet, i ett pressmeddelande. Han har gjort studien tillsammans med Elisabet Widerström, läkare vid Skånes universitetssjukhus.
Sambandet tyder på att blodtrycksfall kan vara en riskfaktor för att utlösa sviktande kognitiv förmåga och demenssjukdomar, något som bör beaktas vid läkemedelsbehandling menar Lundaforskarna. Högt blodtryck är en riskfaktor för demens som brukar behandlas med blodtryckssänkande läkemedel. Men den nya studien pekar på att viss varsamhet krävs så att inte kraftiga blodtrycksfall blir följden av en alltför intensiv behandling.
Studien har möjliggjorts genom den nationella studien SNAC som i ett av delprojekten samlar in data från äldre i Skåne, Gott Åldrande i Skåne (GÅS). Den är publicerad i den engelska tidskriften Journal of Clinical Interventions in Aning.
Det är forskare vid Lunds universitet som följt 1480 äldre personer under sex år. Resultaten visade knappast överraskande att blodtrycksfall, till exempel efter att en person reser sig upp, blir vanligare med åren. Särskilt vanligt var det bland äldre med minnesrelaterade problem eller sjukdomar.
24 procent av dem som utvecklade mild kognitiv svikt (lindrigare minnesstörningar) drabbades av blodtrycksfall. Motsvarande andel för äldre med en demenssjukdom var 31 procent.
– Detta ska jämföras med att förekomsten av blodtrycksfall hos dem över 60 år, som inte har en mild kognitiv svikt eller symtom på demens, ligger på 16 procent, säger Sölve Elmståhl, professor i geriatrik vid Lunds universitet, i ett pressmeddelande. Han har gjort studien tillsammans med Elisabet Widerström, läkare vid Skånes universitetssjukhus.
Sambandet tyder på att blodtrycksfall kan vara en riskfaktor för att utlösa sviktande kognitiv förmåga och demenssjukdomar, något som bör beaktas vid läkemedelsbehandling menar Lundaforskarna. Högt blodtryck är en riskfaktor för demens som brukar behandlas med blodtryckssänkande läkemedel. Men den nya studien pekar på att viss varsamhet krävs så att inte kraftiga blodtrycksfall blir följden av en alltför intensiv behandling.
Studien har möjliggjorts genom den nationella studien SNAC som i ett av delprojekten samlar in data från äldre i Skåne, Gott Åldrande i Skåne (GÅS). Den är publicerad i den engelska tidskriften Journal of Clinical Interventions in Aning.
Demenssjukdom kan ligga bakom brott
Kriminellt beteende hos äldre kan vara ett tidigt tecken på demenssjukdom. Det visar en studie som forskare vid Lunds universitet gjort tillsammans med kollegor från Australien och USA.
Studien omfattar närmare 2 400 patienter vid en demensklinik i San Francisco, USA. Samtliga hade en diagnosticerad demenssjukdom. Vanligast förekommande var Alzheimers sjukdom (23 procent). Sju procent hade frontotemporal demenssjukdom med personlighetsförändringar och fyra procent hade samma diagnos men kopplad till språkstörningar.
Drygt 200 av deltagarna hade begått någon kriminell handling efter att de fått sin diagnos. Minst brottsbenägna (7 procent) var patienterna med alzheimer medan de med demenssjukdom kopplad till personlighetsförändringar var mest brottsbenägna (37 procent). Brottshandlingarna bestod bland annat av stöld, sexuella närmanden, trafikförseelser eller offentlig urinering.
Doktorand Madeleine Liljegren och hennes handledare Elisabet Englund konstaterar i ett pressmeddelande från Lunds universitet att kriminella handlingar kan begås av individer med demenssjukdom, speciellt frontotemporal demens. De menar att sjukvården, rättsväsendet och samhället i stort måste vara uppmärksamma på när i vanliga fall skötsamma personer börjar avvika från sitt normala beteende och hjälpa dem till kontakt med läkare.
Forskarna understryker att studien har sina begränsningar, då resultaten endast är baserade på de patienter som själva besökt en speciell klinik och att den inte visar hur mycket brott som begicks på grund av demenssjukdom i allmänhet. Studien är publicerad i JAMA Neurology online » (nytt fönster).
Studien omfattar närmare 2 400 patienter vid en demensklinik i San Francisco, USA. Samtliga hade en diagnosticerad demenssjukdom. Vanligast förekommande var Alzheimers sjukdom (23 procent). Sju procent hade frontotemporal demenssjukdom med personlighetsförändringar och fyra procent hade samma diagnos men kopplad till språkstörningar.
Drygt 200 av deltagarna hade begått någon kriminell handling efter att de fått sin diagnos. Minst brottsbenägna (7 procent) var patienterna med alzheimer medan de med demenssjukdom kopplad till personlighetsförändringar var mest brottsbenägna (37 procent). Brottshandlingarna bestod bland annat av stöld, sexuella närmanden, trafikförseelser eller offentlig urinering.
Doktorand Madeleine Liljegren och hennes handledare Elisabet Englund konstaterar i ett pressmeddelande från Lunds universitet att kriminella handlingar kan begås av individer med demenssjukdom, speciellt frontotemporal demens. De menar att sjukvården, rättsväsendet och samhället i stort måste vara uppmärksamma på när i vanliga fall skötsamma personer börjar avvika från sitt normala beteende och hjälpa dem till kontakt med läkare.
Forskarna understryker att studien har sina begränsningar, då resultaten endast är baserade på de patienter som själva besökt en speciell klinik och att den inte visar hur mycket brott som begicks på grund av demenssjukdom i allmänhet. Studien är publicerad i JAMA Neurology online » (nytt fönster).
Prestigefylld professur till prisad professor
Alzheimerforskaren Kaj Blennow har tilldelats Torsten Söderbergs akademiprofessur i medicin 2014. Professuren ska främja internationellt ledande forskning inom medicin och uppgår till 10 miljoner kronor.
Kaj Blennow är professor och forskningsledare vid Institutionen för neurovetenskap och fysiologi, Sahlgrenska akademien, Göteborgs universitet. Hans forskning har prisats och fått ett stort internationellt genomslag. Den fokuserar på analysmetoder av Alzheimers sjukdom, främst genom biomarkörer som kan visa att det har skett en sammanklumpning av skadliga proteiner i hjärnan. Biomarkörerna kan användas bland annat för att utvärdera effekten av nya läkemedel.
– Det är fantastiskt kul att bli utvald att få denna prestigefyllda professur. Min ambition med professuren är att utveckla en komplett panel av biokemiska tester som kan användas både för tidig diagnostik och för att få en fördjupad förståelse för de molekylära sjukdomsmekanismerna vid Alzheimer och därigenom möjlighet att utveckla optimala terapier, säger Kaj Blennow i ett pressmeddelande från Kungliga Vetenskapsakademien.
Torsten Söderbergs Stiftelse ger anslag till vetenskaplig forskning och vetenskaplig undervisnings- eller studieverksamhet företrädesvis inom de ekonomiska, medicinska och rättsvetenskapliga områdena. Akademiprofessuren i medicin delas ut av Kungliga Vetenskapsakademien.
Läs pressmeddelande » (nytt fönster)
Kaj Blennow är professor och forskningsledare vid Institutionen för neurovetenskap och fysiologi, Sahlgrenska akademien, Göteborgs universitet. Hans forskning har prisats och fått ett stort internationellt genomslag. Den fokuserar på analysmetoder av Alzheimers sjukdom, främst genom biomarkörer som kan visa att det har skett en sammanklumpning av skadliga proteiner i hjärnan. Biomarkörerna kan användas bland annat för att utvärdera effekten av nya läkemedel.
– Det är fantastiskt kul att bli utvald att få denna prestigefyllda professur. Min ambition med professuren är att utveckla en komplett panel av biokemiska tester som kan användas både för tidig diagnostik och för att få en fördjupad förståelse för de molekylära sjukdomsmekanismerna vid Alzheimer och därigenom möjlighet att utveckla optimala terapier, säger Kaj Blennow i ett pressmeddelande från Kungliga Vetenskapsakademien.
Torsten Söderbergs Stiftelse ger anslag till vetenskaplig forskning och vetenskaplig undervisnings- eller studieverksamhet företrädesvis inom de ekonomiska, medicinska och rättsvetenskapliga områdena. Akademiprofessuren i medicin delas ut av Kungliga Vetenskapsakademien.
Läs pressmeddelande » (nytt fönster)
Sömnstörningar kan öka demensrisken
Män som upplever sömnstörningar löper en ökad risk att utveckla Alzheimers sjukdom. Det visar ny forskning från Uppsala universitet.
Forskarna har följt över 1000 män under 40 år. När studien började var de 50 år gamla. Män som angav att de hade sömnstörningar löpte 50 procent högre risk att utveckla alzheimer jämfört med dem utan sömnstörningar.
– Ju senare sömnstörningarna dykte upp desto högre blev risken att drabbas av Alzheimers sjukdom. Dessa fynd tyder på att behandlingsstrategier som inriktas på att försöka förbättra sömnen och dess kvalitet sent i livet kan bidra till att minska risken för att senare utveckla Alzheimers sjukdom, säger sömnforskaren Christian Benedict i ett pressmeddelande.
Resultaten publiceras i den vetenskapliga tidskriften Alzheimer’s Dementia » (nytt fönster)
Läs pressmeddelandet från Uppsala
universitet » (nytt fönster)
Forskarna har följt över 1000 män under 40 år. När studien började var de 50 år gamla. Män som angav att de hade sömnstörningar löpte 50 procent högre risk att utveckla alzheimer jämfört med dem utan sömnstörningar.
– Ju senare sömnstörningarna dykte upp desto högre blev risken att drabbas av Alzheimers sjukdom. Dessa fynd tyder på att behandlingsstrategier som inriktas på att försöka förbättra sömnen och dess kvalitet sent i livet kan bidra till att minska risken för att senare utveckla Alzheimers sjukdom, säger sömnforskaren Christian Benedict i ett pressmeddelande.
Resultaten publiceras i den vetenskapliga tidskriften Alzheimer’s Dementia » (nytt fönster)
Läs pressmeddelandet från Uppsala
universitet » (nytt fönster)
Ny kamerateknik kan tidigt spåra pannlobsdemens
Med ny magnetkamerateknik kan pannlobsdemens spåras i ett tidigt skede av sjukdomen. Det visar en studie från Skånes universitetssjukhus.
Undersökning med magnetkamera görs redan idag på många håll när pannlobsdemens utreds. På så sätt kan man se om den grå substansen i hjärnbarken, i patientens pann- och tinninglober, tunnats ut, något som är ett typiskt drag för denna demenssjukdom. Nackdelen är att förändringarna i hjärnbarken inte syns i början av sjukdomsförloppet.
Alexander Santillo, läkare och forskare vid Verksamhetsområde Minnessjukdomar, Skånes universitetssjukhus, har därför testat en relativt ny teknik för magnetkamera som heter MR-DTI. Den kan ge detaljerade bilder av den vita substansen, som finns under hjärnbarken, och fånga förändringar som uppträder i ett tidigt skede av sjukdomen.
– Vi vet att om den grå substansen påverkas, så sker det också något med den vita substansen. Det är särskilt tydligt vid pannlobsdemens, säger Alexander Santillo i ett pressmeddelande.
Den aktuella studien som omfattade 14 patienter visade att MR-DTI var en bättre metod för att ställa rätt diagnos. Många sjukhus i landet är utrustade med magnetkamera och att införa den nya tekniken kan, enligt pressmeddelandet, göras utan större kostnader.
– Min förhoppning är att detta kan komma att bli en rutinundersökning då man misstänker pannlobsdemens, säger Alexander Santillo.
Pannlobedemens, även kallat frontotemporal demens, debuterar i regel före 65 års ålder. Den förväxlas ofta med depression eller annan psykisk ohälsa eftersom den drabbade sällan har minnesproblem eller andra typiska demenssymptom. Ofta dröjer det flera år innan personen i fråga får rätt diagnos vilket innebär ett stort lidande, även för anhöriga.
– Att få en tidig diagnos ökar tryggheten både hos patienten och dess anhöriga och gör det också möjligt för samhället att snabbt ge ett rätt omhändertagande. En tidig diagnos också kan få stor betydelse när det gäller att utveckla nya läkemedel, säger Alexander Santillo.
Till pressmeddelandet » (nytt fönster)
Undersökning med magnetkamera görs redan idag på många håll när pannlobsdemens utreds. På så sätt kan man se om den grå substansen i hjärnbarken, i patientens pann- och tinninglober, tunnats ut, något som är ett typiskt drag för denna demenssjukdom. Nackdelen är att förändringarna i hjärnbarken inte syns i början av sjukdomsförloppet.
Alexander Santillo, läkare och forskare vid Verksamhetsområde Minnessjukdomar, Skånes universitetssjukhus, har därför testat en relativt ny teknik för magnetkamera som heter MR-DTI. Den kan ge detaljerade bilder av den vita substansen, som finns under hjärnbarken, och fånga förändringar som uppträder i ett tidigt skede av sjukdomen.
– Vi vet att om den grå substansen påverkas, så sker det också något med den vita substansen. Det är särskilt tydligt vid pannlobsdemens, säger Alexander Santillo i ett pressmeddelande.
Den aktuella studien som omfattade 14 patienter visade att MR-DTI var en bättre metod för att ställa rätt diagnos. Många sjukhus i landet är utrustade med magnetkamera och att införa den nya tekniken kan, enligt pressmeddelandet, göras utan större kostnader.
– Min förhoppning är att detta kan komma att bli en rutinundersökning då man misstänker pannlobsdemens, säger Alexander Santillo.
Pannlobedemens, även kallat frontotemporal demens, debuterar i regel före 65 års ålder. Den förväxlas ofta med depression eller annan psykisk ohälsa eftersom den drabbade sällan har minnesproblem eller andra typiska demenssymptom. Ofta dröjer det flera år innan personen i fråga får rätt diagnos vilket innebär ett stort lidande, även för anhöriga.
– Att få en tidig diagnos ökar tryggheten både hos patienten och dess anhöriga och gör det också möjligt för samhället att snabbt ge ett rätt omhändertagande. En tidig diagnos också kan få stor betydelse när det gäller att utveckla nya läkemedel, säger Alexander Santillo.
Till pressmeddelandet » (nytt fönster)
