En studie från Argentina visar ett möjligt samband mellan ADHD och Lewykroppsdemens. Karin Jonasson berättar om ett preliminärt fynd som ger intressanta infallsvinklar för vidare forskning.
Lewykroppsdemens uppmärksammades på 1980-talet och blev en egen diagnos i mitten på 1990-talet. Lewykroppsdemens skiljer sig från andra demenssjukdomar genom symptom som parkinsonliknande rörelsemönster, visuella hallucinationer och fluktuationer i kognition. ADHD är idag ett välkänt neuropsykiatriskt fenomen. Individer med ADHD-problematik kan ha problem med uppmärksamhet, impulskontroll och hyperaktivitet.
Studien har nu sett ett samband mellan dessa fenomen.
Studien utfördes på ett sjukhus i Buenos Aires, Argentina. Hypotesen som prövades var att uppmärksamhetsstörning kan föregå Lewykroppsdemens uttryckt som vuxen-ADHD-symptom långt före klinisk start av demens. Populationen i urvalet motsvarade medelklassen i Buenos Aires centrumkärna och kan därmed antas vara generaliserbar till medelklassen i västvärlden.
Från ett patientregister skapades tre grupper. Den första med individer med mild till måttlig Lewykroppsdemens, den andra med mild till måttlig Alzheimers sjukdom och en tredje kontroll grupp med friska individer. Alla tre grupper undersöktes av två neurologer, blinda för studiens syfte, för retrospektiv diagnostisering av ADHD. I de fall personen med demens själv inte kunde svara på frågor kring barndom användes anhöriga för att samla in information. Därför används termen ADHD-symptom istället för ADHD diagnos.
Resultatet visar på att Lewykroppsdemens patienterna i mycket större utsträckning hade ADHD-symptom i barndom och vuxen ålder än individerna i de båda andra grupperna. Studien identifierade en signifikant högre risk för Lewykroppsdemens bland patienter med tidigare ADHD-symptom. En möjlig förklaring till detta är, enligt författarna, att ADHD och Lewykroppsdemens kan ha gemensam biologisk bas. Båda tillstånden orsakas av reduktioner i två stora aktiveringssystem i hjärnan som rör dopamin och noradrenalin. Dessa verkar spela en central roll i utvecklingen av både ADHD och Lewykroppsdemens.
Vid Lewykroppsdemens har proteinansamlingar upptäckts i avgörande strukturer för produktion av dopamin och noradrenalin. Det orsakar minskad produktion av dessa substanser och därmed minskad förekomst av dopamin och noradrenalin i hjärnan. ADHD-studier har visat att när förekomsten av dopamin och noradrenalin ökar har kärnsymptomen vid ADHD minskat.
Instrumentet som användes för att påvisa ADHD-symptom i barndom delades genom en faktoranalys in i fyra faktorer: emotionell, impulsivitet och trotsbeteende, impulsivitet och hyperaktivitet samt uppmärksamhetsstörning. De tre grupperna skilde sig signifikant när det gällde faktor 3, det vill säga impulsivitet och hyperaktivitet. De med Lewykroppsdemens hade under barndom och vuxenliv haft dessa symptom i ett mycket mer systematiskt mönster än personerna i alzheimergruppen och kontrollgruppen.
Den intressanta frågan som väcks är om det är den här varianten (faktor 3) av ADHD som kopplas till senare utveckling av Lewykroppsdemens och vilka insatser bör i så fall göras för denna grupp på ett tidigt stadium. Det vore intressant med en ny studie som följer individer med ADHD-diagnos av faktor 3-typ för att se hur många som utvecklar Lewykroppsdemens senare i livet.
Karin Jonasson, psykolog, habilitering och hjälpmedel, Uppsala läns landsting
karin.jonasson@psykolog.net
Referens
A. Golimstok, J. I. Rojas. M. Romano, M. C. Zurru, D. Doctorovich & E. Cristiano (2010) Previous adult attention-deficit and hyperactivity disorder symptoms and risk of dementia with Lewy bodies: a case-controll study. European Journal of Neurology, 18, 78-84