I sex år har hon åkt runt med en mobil målarverkstad, med staffli och målarfärg, och besökt äldreboenden i Skåne. Det senaste året har hon begränsat sig till Malmö och personer med demenssjukdom. Personal har valt ut personer till målargrupperna. Många av dem har knappt hållit i en pensel tidigare.
– Det fanns de som tog till sig måleriet på en gång, andra var mer reserverade men det kunde räcka med att jag tog deras hand med penseln och förde den mot duken så kom det i gång och fortsatta att måla själva, säger Susanne Hernaeus till Svenskt Demenscentrum.
Även om målningarna skiljer sig åt till form och innehåll kan hon skönja en del gemensamma drag. Många kom att använda prick- eller småstrecksteknik, utan att Susanne Hernaeus påverkat dem. Förvandlingsmåleri var också ett vanligt tema; personen började rita en blomma men stjälken fick fötter och skor (se bilden Dansande blommor).
Det var vanligt att personerna inte kände igen tavlorna som de tidigare målat. Ändå kunde många utvecklas och efterhand göra mer avancerade figurer.
– Jag blev särskilt fascinerad av en kvinna som i början gjorde en huvudfoting, så där som små barn brukar rita människor. Efter några månader målade hon plötsligt en vacker Lucia, med helt rätt proportioner, säger Susanne Hernaeus
Utställningen Dansande blommor – en utställning om måleri av personer med demenssjukdomar invigs den 21 september och pågår till och med den 19 oktober. Den avlöses av Alzheimer och konst, en utställning som bygger på psykologen Emelie Millers studier av hur personer med Alzheimers sjukdom tar till sig och påverkas av måleri.
Magnus Westlander
Gå till Ystads Konstmuseum » (nytt fönster)