I studien deltog 881 patienter med Alzheimers sjukdom från Swedish Alzheimer Treatment Study, en nationell studie som pågick 1997–2011. Patienterna hade mild till måttlig demens och behandlades med kolinesterashämmare, symptomlindrande läkemedel mot alzheimer. Hur de svarade på läkemedelsbehandlingen visade sig påverka hur länge de bodde kvar hemma.
Patienter som försämrades mer allmänt eller i grundläggande dagliga funktioner efter 6 månaders behandling hade en mer än fördubblad risk att placeras på särskilt boende, jämfört med de som förblev oförändrade eller förbättrades i sin sjukdom. Patientgruppen som fick förbättrad tankeförmåga av behandlingen flyttade 3 månader senare till särskilt boende än genomsnittet. För de som även fick en positiv effekt på tre andra förmågor som undersöktes – global förmåga samt instrumentell och basal ADL – fördröjdes flytten med 8 månader, jämfört med genomsnittet.
Resultaten visade också att patienternas övriga sjukdomar inte hade något samband med hur de svarade på läkemedelsbehandlingen mot alzheimer eller risken för placering på särskilt boende.
– Detta tyder på att det huvudsakligen är följderna av själva demenssjukdomen som påskyndar placeringen på särskilt boende hos alzheimerpatienter. Fyndet uppmärksammar vikten av att ge alla patienter, oavsett andra samtidiga sjukdomar, en möjlighet till behandling mot Alzheimers sjukdom, säger Carina Wattmo, med dr vid Lunds universitet och en forskarna bakom studien, till Neurologi i Sverige.
Studien har publicerats i den medicinska tidskriften Current Alzheimer Research.
Länk till artikeln i Current Alzheimer Research (nytt fönster)
Länk till artikeln i Neurologi i Sverige (nytt fönster)