Senaste nytt
Ny demensutbildning för särskilt boende
Svenskt Demenscentrum har nu lanserat en ny webbutbildning i serien Demens ABC plus. Målgruppen är personal på demens- och äldreboenden.
Utbildningen är, liksom övriga ABC-utbildningar, avgiftsfri och bygger på Socialstyrelsens nationella riktlinjer. Den har tagits fram i samarbete med en rad experter och verksamma inom vård och omsorg runt om i landet.
Demens ABC plus Särskilt boende innehåller korta filmer och bildspel som varvas med frågor och situationer att ta ställning till. Den tar ca två timmar att genomföra och man kan när som helst avbryta och påbörja den. Utbildningen avslutas med ett kunskapstest och diplom kan laddas ned vid godkänt test. Användbara dokument och formulär kan laddas ned från utbildningens "verktygslåda" som även innehåller utbildningsfilmer om bl a förflyttningsteknik.
I serien Demens ABC plus finns nu sammanlagt fyra webbutbildningar: primärvård, biståndshandläggare, hemtjänst och särskilt boende. Ytterligare två – för anhöriga respektive sjukhus – släpps senare i år.
Utbildningen är, liksom övriga ABC-utbildningar, avgiftsfri och bygger på Socialstyrelsens nationella riktlinjer. Den har tagits fram i samarbete med en rad experter och verksamma inom vård och omsorg runt om i landet.
Demens ABC plus Särskilt boende innehåller korta filmer och bildspel som varvas med frågor och situationer att ta ställning till. Den tar ca två timmar att genomföra och man kan när som helst avbryta och påbörja den. Utbildningen avslutas med ett kunskapstest och diplom kan laddas ned vid godkänt test. Användbara dokument och formulär kan laddas ned från utbildningens "verktygslåda" som även innehåller utbildningsfilmer om bl a förflyttningsteknik.
I serien Demens ABC plus finns nu sammanlagt fyra webbutbildningar: primärvård, biståndshandläggare, hemtjänst och särskilt boende. Ytterligare två – för anhöriga respektive sjukhus – släpps senare i år.
Lägre IQ och sämre kondition ökar risken för tidig demens
Män som vid 18 års ålder har sämre fysisk kondition och lägre IQ drabbas oftare av demens före 60 års ålder. Det framgår av ny forskning från Göteborgs universitet.
– Tidigare studier har visat på kopplingen mellan kondition och demensrisk vid högre ålder. Nu kan vi för första gången visa att riskökningen även gäller vid tidig demens och dess förstadier, säger Jenny Nyberg, forskaren som lett studien vid Sahlgrenska akademin, i ett pressmeddelande.
Studien bygger på data från 1,1 miljoner svenska mäns mönstringsresultat (inför värnpliktstjänstgöring). Männen med sämre fysisk kondition hade 2,5 gånger högre risk att utveckla tidig demens (före 65 års ålder). Lägre IQ (intelligenskvot) innebar 4 gånger högre risk och en kombination av båda – svag kondition och låg IQ – medförde 7 gånger högre risk för tidig demens.
Riskökningen kvarstod även sedan den kontrollerats för andra riskfaktorer som ärftlighet, tidigare sjukdomar och socioekonomiska förhållanden.
– Vi vet sedan tidigare att fysisk och kognitiv träning minskar risken för neurologiska sjukdomar. Vid fysisk träning ökar antalet nybildade nervceller i den vuxna hjärnan, vilket stärker våra mentala och fysiologiska funktioner. Med andra ord kan en god fysisk kondition göra hjärnan mer motståndskraftig mot skador och sjukdomar, säger Georg Kuhn, forskare vid Sahlgrenska akademin, som medverkat i studien.
Läs hela pressmeddelandet »
(nytt fönster)
– Tidigare studier har visat på kopplingen mellan kondition och demensrisk vid högre ålder. Nu kan vi för första gången visa att riskökningen även gäller vid tidig demens och dess förstadier, säger Jenny Nyberg, forskaren som lett studien vid Sahlgrenska akademin, i ett pressmeddelande.
Studien bygger på data från 1,1 miljoner svenska mäns mönstringsresultat (inför värnpliktstjänstgöring). Männen med sämre fysisk kondition hade 2,5 gånger högre risk att utveckla tidig demens (före 65 års ålder). Lägre IQ (intelligenskvot) innebar 4 gånger högre risk och en kombination av båda – svag kondition och låg IQ – medförde 7 gånger högre risk för tidig demens.
Riskökningen kvarstod även sedan den kontrollerats för andra riskfaktorer som ärftlighet, tidigare sjukdomar och socioekonomiska förhållanden.
– Vi vet sedan tidigare att fysisk och kognitiv träning minskar risken för neurologiska sjukdomar. Vid fysisk träning ökar antalet nybildade nervceller i den vuxna hjärnan, vilket stärker våra mentala och fysiologiska funktioner. Med andra ord kan en god fysisk kondition göra hjärnan mer motståndskraftig mot skador och sjukdomar, säger Georg Kuhn, forskare vid Sahlgrenska akademin, som medverkat i studien.
Läs hela pressmeddelandet »
(nytt fönster)
Brister i primärvården visar utvärdering av riktlinjerna
Brister i utredning och uppföljning. Demensboenden präglas av en mer personcentrerad omvårdnad. Det är några av slutsatserna i Socialstyrelsens utvärdering av de nationella demensriktlinjerna.
Riktlinjerna innehåller en rad olika rekommendationer för vård och omsorg vid demenssjukdom. De utkom våren 2010 och nu publicerar Socialstyrelsen den första nationella utvärderingen. Den pekar på flera viktiga områden där riktlinjernas genomslag har varit svagt.
Alltför få med misstänkta demenssymtom utreds, dessutom finns brister i utredningsmetoderna. Riktlinjerna pekar ut vad som bör ingå i en basal demensutredning men i färre än hälften av fallen följs detta. De regionala skillnaderna är stora. Mellan 35–75 procent genomgår en fullständig utredning, beroende vilket landsting de tillhör.
Wilhelmina Hoffman, chef för Svenskt Demenscentrum, välkomnar Socialstyrelsens utvärdering. Skillnaden mellan landstingen tolkar hon på två sätt
– Den visar att många har mycket förbättringsarbete framför sig men också att det faktiskt går att utveckla demensvården. Primärvården har ett avgörande ansvar för en korrekt och tidig demensdiagnos. Och en sådan är oerhört viktig för att få hjälp och stöd och tillgång till de symtomlindrande läkemedel som idag finns.
Utvärderingen visar att förskrivningen av symtomlindrande läkemedel (kolinesterashämmare och memantin) i stort sett varit konstant de senaste åren, trots att riktlinjerna pekar på att fler borde få tillgång till dem. Även här är de regionala skillnaderna stora. Dessutom påverkas förskrivningen av både utbildningsnivå och födelseland. Lågutbildade äldre personer, födda utanför Norden, får demensläkemedel i mindre utsträckning.
Inom läkemedelsområdet lyfter Socialstyrelsen även fram positiva signaler. Användningen av antipsykotiska preparat – som enligt riktlinjerna endast ska förskrivas i undantagsfall – har minskat. Andra ljusglimtar i utvärderingen är fler platser i demensboenden (en ökning med 6 000 från 2002 till 2012), trots att antalet platser i särskilda boenden minskat under samma tidsperiod.
Socialstyrelsen ser också flera tecken på att personalen på demensboenden arbetar mer personcentrerat, något som betonas starkt i de nationella riktlinjerna.
– Det här tyder på att många kommuner engagerat sig och fortbildat personalen. Kanske också Svenskt Demenscentrums avgiftsfria ABC-utbildningar har bidragit till den positiva utvecklingen och kommer förhoppningsvis att fortsätta göra det. Praktiskt förankrade i nationella riktlinjer borde ju till exempel Demens ABC plus primärvård kunna vara till stor hjälp. Här finns stöd för tidig diagnostik, utredning och uppföljning liksom koppling till kommunen genom förslag på planeringsunderlag till biståndshandläggare, säger Wilhelmina Hoffman.
Inom några år kommer en ny nationell utvärdering av demensriktlinjerna. Socialstyrelsen efterlyser då ett mer fullständigt dataunderlag på såväl lokal och regional som nationell nivå. Det kan uppnås bland annat genom att fler verksamheter – inom både kommun och landsting – ansluter sig till SveDem och de andra nationella kvalitetsregistren.
Riktlinjerna innehåller en rad olika rekommendationer för vård och omsorg vid demenssjukdom. De utkom våren 2010 och nu publicerar Socialstyrelsen den första nationella utvärderingen. Den pekar på flera viktiga områden där riktlinjernas genomslag har varit svagt.
Alltför få med misstänkta demenssymtom utreds, dessutom finns brister i utredningsmetoderna. Riktlinjerna pekar ut vad som bör ingå i en basal demensutredning men i färre än hälften av fallen följs detta. De regionala skillnaderna är stora. Mellan 35–75 procent genomgår en fullständig utredning, beroende vilket landsting de tillhör.
Wilhelmina Hoffman, chef för Svenskt Demenscentrum, välkomnar Socialstyrelsens utvärdering. Skillnaden mellan landstingen tolkar hon på två sätt
– Den visar att många har mycket förbättringsarbete framför sig men också att det faktiskt går att utveckla demensvården. Primärvården har ett avgörande ansvar för en korrekt och tidig demensdiagnos. Och en sådan är oerhört viktig för att få hjälp och stöd och tillgång till de symtomlindrande läkemedel som idag finns.
Utvärderingen visar att förskrivningen av symtomlindrande läkemedel (kolinesterashämmare och memantin) i stort sett varit konstant de senaste åren, trots att riktlinjerna pekar på att fler borde få tillgång till dem. Även här är de regionala skillnaderna stora. Dessutom påverkas förskrivningen av både utbildningsnivå och födelseland. Lågutbildade äldre personer, födda utanför Norden, får demensläkemedel i mindre utsträckning.
Inom läkemedelsområdet lyfter Socialstyrelsen även fram positiva signaler. Användningen av antipsykotiska preparat – som enligt riktlinjerna endast ska förskrivas i undantagsfall – har minskat. Andra ljusglimtar i utvärderingen är fler platser i demensboenden (en ökning med 6 000 från 2002 till 2012), trots att antalet platser i särskilda boenden minskat under samma tidsperiod.
Socialstyrelsen ser också flera tecken på att personalen på demensboenden arbetar mer personcentrerat, något som betonas starkt i de nationella riktlinjerna.
– Det här tyder på att många kommuner engagerat sig och fortbildat personalen. Kanske också Svenskt Demenscentrums avgiftsfria ABC-utbildningar har bidragit till den positiva utvecklingen och kommer förhoppningsvis att fortsätta göra det. Praktiskt förankrade i nationella riktlinjer borde ju till exempel Demens ABC plus primärvård kunna vara till stor hjälp. Här finns stöd för tidig diagnostik, utredning och uppföljning liksom koppling till kommunen genom förslag på planeringsunderlag till biståndshandläggare, säger Wilhelmina Hoffman.
Inom några år kommer en ny nationell utvärdering av demensriktlinjerna. Socialstyrelsen efterlyser då ett mer fullständigt dataunderlag på såväl lokal och regional som nationell nivå. Det kan uppnås bland annat genom att fler verksamheter – inom både kommun och landsting – ansluter sig till SveDem och de andra nationella kvalitetsregistren.
Ladda ned rapporten från
Socialstyrelsens webb »
DEBATT: Allvarligt hot mot folkhälsan kräver nysatsning
Runt om i världen pågår just nu en diskussion om hur man bäst kan möta det som Världshälsoorganisationen kallar vår tids snabbast växande hot mot folkhälsan: demenssjukdomarna.
Senast samlades G8-ländernas hälso- och vetenskapsministrar i London för att i en gemensam deklaration förbinda sig att hitta finansiering till fortsatt forskning i hopp om att bota och förebygga demens.
Sakta men säkert börjar allt fler av världens politiker och beslutsfattare inse allvaret i denna fråga. Tyvärr syns inga svenska representanter bland dem. Varför? Sverige, som tillhör de länder som har längst erfarenhet av en åldrande befolkning och som länge varit ledande inom neurovetenskaplig forskning, borde inte vårt land ha något att bidra med här?
Svensk neurovetenskaplig forskning och läkemedelsindustri var en gång en framgångshistoria av sällan skådat slag. Enligt en analys från Öresunds-
institutet håller den nu på att tyna bort i en omfattning som saknar motstycke i världen.
Sedan år 2000 har andelen anställda minskat med 43 procent. Ingen har råd med läkemedelsutveckling idag, sägs det. Ändå lyckas vårt grannland Danmark göra succé inom samma område. Där har antalet anställda ökat med 61 procent under samma period.
För politikernas del borde det vara en angelägen uppgift att satsa på forskning kring en sjukdomsgrupp som är den överlägset dyraste och som kostar samhället över 50 miljarder kronor per år.
För att möta demenshotet krävs en gemensam satsning från samhälle, läkemedelsindustri och akademi. Satsningar som nu görs på forskning om förebyggan-de och vårdande åtgärder är nödvändiga. Men för att ta reda på vilka mekanismer som faktiskt orsakar demens krävs grundforskning. Det internationella forskarsamhället har förstått att det krävs samarbete mellan de bästa forskarna i världen för att lösa den gåtan, inte satsning på enstaka forskningsprojekt.
Vi forskare i nätverket Swedish Brain Power kämpar dagligen för att hitta lösningen. Vi har inte gett upp! Frågan är: Var finns samhällets stöd i den kampen?
Bengt Winblad, professor i geriatrik vid Centrum för Alz-
heimerforskning, KI, & chef för Swedish Brain Power (SBP)
Håkan Eriksson, professor & ordf. i styrelsen för SBP
Angel Cedazo-Minguez, docent vid Centrum för
Alzheimerforskning, KI, & bitr. chef för SBP
Annbritt Ryman, kommunikatör, SBP
Gunilla Johansson, koordinator vid Centrum
för Alzheimerforskning, KI, och SBP
Senast samlades G8-ländernas hälso- och vetenskapsministrar i London för att i en gemensam deklaration förbinda sig att hitta finansiering till fortsatt forskning i hopp om att bota och förebygga demens.
Sakta men säkert börjar allt fler av världens politiker och beslutsfattare inse allvaret i denna fråga. Tyvärr syns inga svenska representanter bland dem. Varför? Sverige, som tillhör de länder som har längst erfarenhet av en åldrande befolkning och som länge varit ledande inom neurovetenskaplig forskning, borde inte vårt land ha något att bidra med här?
Svensk neurovetenskaplig forskning och läkemedelsindustri var en gång en framgångshistoria av sällan skådat slag. Enligt en analys från Öresunds-
institutet håller den nu på att tyna bort i en omfattning som saknar motstycke i världen.
Sedan år 2000 har andelen anställda minskat med 43 procent. Ingen har råd med läkemedelsutveckling idag, sägs det. Ändå lyckas vårt grannland Danmark göra succé inom samma område. Där har antalet anställda ökat med 61 procent under samma period.
För politikernas del borde det vara en angelägen uppgift att satsa på forskning kring en sjukdomsgrupp som är den överlägset dyraste och som kostar samhället över 50 miljarder kronor per år.
För att möta demenshotet krävs en gemensam satsning från samhälle, läkemedelsindustri och akademi. Satsningar som nu görs på forskning om förebyggan-de och vårdande åtgärder är nödvändiga. Men för att ta reda på vilka mekanismer som faktiskt orsakar demens krävs grundforskning. Det internationella forskarsamhället har förstått att det krävs samarbete mellan de bästa forskarna i världen för att lösa den gåtan, inte satsning på enstaka forskningsprojekt.
Vi forskare i nätverket Swedish Brain Power kämpar dagligen för att hitta lösningen. Vi har inte gett upp! Frågan är: Var finns samhällets stöd i den kampen?
Bengt Winblad, professor i geriatrik vid Centrum för Alz-
heimerforskning, KI, & chef för Swedish Brain Power (SBP)
Håkan Eriksson, professor & ordf. i styrelsen för SBP
Angel Cedazo-Minguez, docent vid Centrum för
Alzheimerforskning, KI, & bitr. chef för SBP
Annbritt Ryman, kommunikatör, SBP
Gunilla Johansson, koordinator vid Centrum
för Alzheimerforskning, KI, och SBP
Göteborgs handläggare utbildar sig i demens
I höstas förkovrade sig 28 av Göteborgs biståndshandläggare i demens. I vår arrangeras åter utbildningen som de gick med Demens ABC plus Biståndshandläggare som grund.
Målet med utbildningen är att deltagarna ska få ökad förståelse för personer med demenssjukdom för att få större säkerhet och kvalitet i biståndshandläggningen.
– Demenssjukdom medför stora förändringar i vardagen för de personer som drabbas och deras anhöriga. För att få en så god livskvalitet som möjligt är det viktigt att den hjälp man får är individuellt utformad och att den bygger på en god kompetens inom alla professioner – biståndshandläggarnas arbete är av stor betydelse, säger Ann-Sofie O'Dwyer, Silviasyster och vårdutvecklare i Göteborgs stad.
Ann-Sofie O´Dwyer ingår i det kompetensnätverk i Göteborg som tagit initiativ till utbildningen som omfattar fyra halvdagar. Flera av demensnätverkets medlemmar föreläser. Deltagarna förväntas göra Demens ABC plus för biståndshandläggare, Svenskt Demenscentrums webbutbildning, före eller i samband med utbildningen. Varje kurstillfälle tar upp olika teman – bland annat basal demensutredning, personcentrerat arbetssätt och anhörigstöd – med tillhörande reflektionsfrågor.
– Höstens biståndshandläggarutbildning visade att deltagarnas kunskaper kring demens och erfarenheter av att möta personer med demenssjukdom var mycket varierande. Utvärderingen av utbildningen var övervägande positiv, sägen Ann-Sofie O'Dwyer.
Målet med utbildningen är att deltagarna ska få ökad förståelse för personer med demenssjukdom för att få större säkerhet och kvalitet i biståndshandläggningen.
– Demenssjukdom medför stora förändringar i vardagen för de personer som drabbas och deras anhöriga. För att få en så god livskvalitet som möjligt är det viktigt att den hjälp man får är individuellt utformad och att den bygger på en god kompetens inom alla professioner – biståndshandläggarnas arbete är av stor betydelse, säger Ann-Sofie O'Dwyer, Silviasyster och vårdutvecklare i Göteborgs stad.
Ann-Sofie O´Dwyer ingår i det kompetensnätverk i Göteborg som tagit initiativ till utbildningen som omfattar fyra halvdagar. Flera av demensnätverkets medlemmar föreläser. Deltagarna förväntas göra Demens ABC plus för biståndshandläggare, Svenskt Demenscentrums webbutbildning, före eller i samband med utbildningen. Varje kurstillfälle tar upp olika teman – bland annat basal demensutredning, personcentrerat arbetssätt och anhörigstöd – med tillhörande reflektionsfrågor.
– Höstens biståndshandläggarutbildning visade att deltagarnas kunskaper kring demens och erfarenheter av att möta personer med demenssjukdom var mycket varierande. Utvärderingen av utbildningen var övervägande positiv, sägen Ann-Sofie O'Dwyer.
Ny magisterutbildning i demensvård planeras
Både sjuksköterskor och läkare kan bli magister i demensvård. Nu planerar Stiftelsen Silviahemmet, i samarbete med Karolinska Institutet, att ta fram en motsvarande utbildning för arbetsterapeuter och fysioterapeuter.
– Det blir en tvåårig magisterutbildning och vad vi känner till är det den första i världen med inriktning mot demensvård för dessa båda yrkesgrupper. Efter erlagd examen erhåller man titeln Silviaarbetsterapeut eller Silviafysioterapeut, säger Wilhelmina Hoffman, verksamhetschef för Silviahemmet.
Silviahemmet och Karolinska Institutet har tidigare samarbetat kring magisterutbildningen för läkare. Den startade 2012 och första kullen Silvialäkare, åtta stycken, utexamineras våren 2015. Magisterprogrammet i demensvård för sjuksköterskor erbjuds av Sophiahemmet Högskola, även det sker i samarbete med Stiftelsen Silviahemmet.
Fotnot. Sedan 1 januari är fysioterapeuter ny yrkestitel för sjukgymnaster.
– Det blir en tvåårig magisterutbildning och vad vi känner till är det den första i världen med inriktning mot demensvård för dessa båda yrkesgrupper. Efter erlagd examen erhåller man titeln Silviaarbetsterapeut eller Silviafysioterapeut, säger Wilhelmina Hoffman, verksamhetschef för Silviahemmet.
Silviahemmet och Karolinska Institutet har tidigare samarbetat kring magisterutbildningen för läkare. Den startade 2012 och första kullen Silvialäkare, åtta stycken, utexamineras våren 2015. Magisterprogrammet i demensvård för sjuksköterskor erbjuds av Sophiahemmet Högskola, även det sker i samarbete med Stiftelsen Silviahemmet.
Fotnot. Sedan 1 januari är fysioterapeuter ny yrkestitel för sjukgymnaster.
Silviahemmet, med Drottning Silvia i spetsen, på studiebesök på Karolinska Institutet.
Tre nationella demenscentrum i Oslo
Under två snörika dagar i slutet av januari mötte Svenskt Demenscentrum sina två skandinaviska systercentra; Norges Nasjonalt kompetansesenter for demens och Danmarks Nationalt Videnscenter for Demens.
Detta var sjätte året i följd som demenscentrumen träffades och denna gång stod det norska som värd.
Syftet med dessa möten är att ta del av information och lära av varandra för ytterligare samarbeten utöver våra gemensamma konferenser. Nästkommande konferens – ”God demensomsorg, en fråga om ledarskap?” – kommer att hållas i Stockholm, 20-21 oktober 2014. Läs mer »
Detta var sjätte året i följd som demenscentrumen träffades och denna gång stod det norska som värd.
Syftet med dessa möten är att ta del av information och lära av varandra för ytterligare samarbeten utöver våra gemensamma konferenser. Nästkommande konferens – ”God demensomsorg, en fråga om ledarskap?” – kommer att hållas i Stockholm, 20-21 oktober 2014. Läs mer »
Besök våra systercentrums hemsidor:
- Nasjonalt kompetansesenter for demens »
(nytt fönster) - Nationalt Videnscenter for Demens »
(nytt fönster)
Försämrat luktsinne kan vara tecken på demens
Att man själv upplever att luktsinnet försämrats kan vara ett tidigt tecken på demenssjukdom. Det visar ny forskning från Stockholms universitet.
Studien som publiceras i Journal of the International Neuropsychological Society är den första i sitt slag där man följt personer från friskt åldrande till demens med utgångspunkt i luktnedsättningar. Resultaten ligger i linje med tidigare forskning.
– Tidigare studier har antytt ett samband mellan nedsatt luktsinne och demens men har inte undersökt hur personer själva upplever sitt luktsinne, säger Ingrid Stanciu, doktorand vid Stockholms universitet och huvudförfattare till studien, i ett pressmeddelande.
Forskarna från Stockholms universitet är de första som har länkat både objektiva luktnedsättningar (att man presterar sämre än normalt på lukttest) och subjektiva (att man upplever sig ha ett mindre känsligt luktsinne än normalt) till senare demensinsjuknande inom tio år.
– Vi menar att personers egna upplevelser av luktsinnet borde kunna komplettera andra faktorer när man bedömer risken att utveckla demens. Framtida studier måste gå vidare och bland annat undersöka vilken kombination av luktsinnesbedömningar som är mest användbar för att förutspå demenssjukdom, säger Ingrid Stanciu.
Påpekas bör att de flesta som upplevde luktnedsättningar inte fick demens. Det handlade endast om en riskökning.
Läs pressmeddelandet » (nytt fönster)
Studien som publiceras i Journal of the International Neuropsychological Society är den första i sitt slag där man följt personer från friskt åldrande till demens med utgångspunkt i luktnedsättningar. Resultaten ligger i linje med tidigare forskning.
– Tidigare studier har antytt ett samband mellan nedsatt luktsinne och demens men har inte undersökt hur personer själva upplever sitt luktsinne, säger Ingrid Stanciu, doktorand vid Stockholms universitet och huvudförfattare till studien, i ett pressmeddelande.
Forskarna från Stockholms universitet är de första som har länkat både objektiva luktnedsättningar (att man presterar sämre än normalt på lukttest) och subjektiva (att man upplever sig ha ett mindre känsligt luktsinne än normalt) till senare demensinsjuknande inom tio år.
– Vi menar att personers egna upplevelser av luktsinnet borde kunna komplettera andra faktorer när man bedömer risken att utveckla demens. Framtida studier måste gå vidare och bland annat undersöka vilken kombination av luktsinnesbedömningar som är mest användbar för att förutspå demenssjukdom, säger Ingrid Stanciu.
Påpekas bör att de flesta som upplevde luktnedsättningar inte fick demens. Det handlade endast om en riskökning.
Läs pressmeddelandet » (nytt fönster)
Nyinstiftat pris till ung alzheimerforskare
Med anledning av att Drottningen fyllt 70 år har Alzheimerfonden instiftat ”Drottning Silvias pris till en ung alzheimerforskare”. Prissumman uppgår till 125 000 kronor.
– Svensk demensforskning ligger i framkant, men unga forskare behöver uppmuntras till att välja detta svåra område, säger Alzheimerfondens generalsekreterare Liselotte Jansson i ett pressmeddelande.
Det nyinstiftade priset är ett av flera priser som Drottning Silvia delar ut den 28 april 2014 i samband med Silviahemmets stora inspirationsdag. Under dagen framträder bland andra professor Bengt Winblad (senaste rönen inom alzheimerforskningen) och docent Kristina Johnell (läkemedel och äldre). Thomas Bodström, advokat och f d justitieminister, läser ur sin nya bok som bygger på personliga erfarenheter av demenssjukdom.
Läs programmet från Silviahemmets stora inspirationsdag »
(nytt fönster)
– Svensk demensforskning ligger i framkant, men unga forskare behöver uppmuntras till att välja detta svåra område, säger Alzheimerfondens generalsekreterare Liselotte Jansson i ett pressmeddelande.
Det nyinstiftade priset är ett av flera priser som Drottning Silvia delar ut den 28 april 2014 i samband med Silviahemmets stora inspirationsdag. Under dagen framträder bland andra professor Bengt Winblad (senaste rönen inom alzheimerforskningen) och docent Kristina Johnell (läkemedel och äldre). Thomas Bodström, advokat och f d justitieminister, läser ur sin nya bok som bygger på personliga erfarenheter av demenssjukdom.
Läs programmet från Silviahemmets stora inspirationsdag »
(nytt fönster)
Läs om Alzheimerfondens satsning
på forskning » (nytt fönster)
SFK byter namn och hemsida
Svensk Förening för Kognitiva sjukdomar heter numera Svensk Förening för Kognitiv medicin.
I samband med namnbytet har SFK (förkortningen är densamma som tidigare) lanserat en ny webbplats med ett nytt domänamn: www.kognitivmedicin.se
SFK är en akademisk och klinisk kvalitativ oberoende samlad resurs av tvärprofessionella medarbetare. Föreningen verkar för att främja kommunikation, utbildning och forskning inom området kognitiv medicin.
I samband med namnbytet har SFK (förkortningen är densamma som tidigare) lanserat en ny webbplats med ett nytt domänamn: www.kognitivmedicin.se
SFK är en akademisk och klinisk kvalitativ oberoende samlad resurs av tvärprofessionella medarbetare. Föreningen verkar för att främja kommunikation, utbildning och forskning inom området kognitiv medicin.