Nytta och risker med robotar

Att ha sällskap av en robotkatt, få hjälp att duscha av en robot och övervakas av kamera på natten. Är det en tillvaro att se fram emot som äldre och kanske demenssjuk? Svaret är inte självklart konstaterar Statens medicinsk-etiska råd (Smer) i en ny rapport.

Smer går igenom möjliga risker och nytta med robotar och övervakning i äldreomsorgen. Särskilt understryks att ny teknik inte får ersätta mänsklig kontakt och att de etiska konsekvenserna måste utredas.

robotkattEn robotkatt som jamar, spinner och låter som den andas har börjat användas på äldreboenden. Den var en av de robotar som förevisades när Smer:s rapport presenterades den 19 februari. Här fanns också ett äthjälpmedel och en handske som ökar handstyrkan.

Det finns en mängd andra robotar som kan användas som sällskap, för kommunikation, som hjälp för att duscha eller gå på toa och mycket annat. Annan teknik är övervakningskameror och GPS-sändare. Inom en snar framtid lär det komma mycket mer, en teknisk explosion är att vänta.


Smer anser att varje ny robot
och annan teknik måste prövas och de etiska konsekvenserna utvärderas noga innan den börjar användas. Risk måste vägas mot nytta för varje enskild person. Å ena sidan kan tekniken öka möjligheten att bo kvar hemma längre och vara mer självständig. Å andra sidan kan den inkräkta på den personliga integriteten.

En uppenbar risk är att teknik får ersätta personal och mänsklig kontakt.

– I Danmark, där utvecklingen gått snabbare än här när det gäller teknik i äldrevården, tycker man att detta gått ut över den sociala kontakten, sade Kjell Asplund, ordförande i Statens medicinsk-etiska råd.

Nils-Eric Sahlin, professor i medicinsk etik, menade att det finns en substantiell risk för detta.

– Det är ett moraliskt problem. Vad säger det om oss om vi lägger över vården av våra gamla på robotar? undrade han.


Det ska krävas ett samtycke
och personen ska vara väl informerad innan ny teknik som robotar eller övervakning får användas. Speciellt svårt är detta förstås när det gäller personer med demenssjukdom och andra med nedsatt beslutsförmåga. Då krävs att personalen är extra lyhörd och särskilt noggrann med hur informationen ges. Man kan behöva ta till särskilda stödåtgärder får att kunna få ett informerat samtycke anser Smer.

Låt säga att en demenssjuk person vill gå ut och gå ensam, utan sällskap, och inte hittar hem. Då kan en GPS-sändare vara ett utmärkt hjälpmedel. Men det krävs ett samtycke från personen, enligt lagen. Smer anser att den etiska bedömningen måste utgå från om övervakningens positiva effekter överväger det integritetsintrång den innebär. Att personal följer med på promenaden bara för att hålla koll på den äldre är också en form av övervakning som kan upplevas som ännu mer integritetskränkande.

    
Kameraövervakning kan vara
bra men också integritetskränkande. Här gäller det att inte förledas av personliga förutfattade meningar.

–  Själv tycker jag det låter hemskt med kameraövervakning. Men när jag frågade 82-årige Bertil tyckte han att det var det bästa som hänt honom, då slapp han ligga vaken och vänta på hemtjänstens tillsyn nattetid., berättade Barbro Westerholm, ledamot av Smer och ordförande i den arbetsgrupp som tagit fram rapporten.

Kari Molin, frilansjournalist

Publicerad 2015-02-20
Senast uppdaterad 20 februari 2015 - 10:49Newspage © Svenskt Demenscentrum

Svenskt Demenscentrum, Sveavägen 155, 113 46 Stockholm | tfn: 08 690 58 00 | e-post: info@demenscentrum.se

Loading   Sökning pågår