Alzheimerläkemedel kan ge ett längre liv

Kolinesterashämmare kan förlänga både livslängden och tiden som alzheimersjuka klarar sig utan hemtjänst och särskilt boende. Med en god läkemedelsbehandling tvingas relativt få att avbryta medicineringen på grund av biverkningar. Det visar ny forskning från Skånes universitetssjukhus. 

Studien omfattar sammanlagt 681 alzheimerpatienter som behandlades med symptomlindrande kolinesterashämmare. Behandlingseffekten följdes upp efter ett halvår. Hos 63 procent av patienterna hade då sjukdomssymptomen lindrats eller stabiliserats. Patienterna följdes sedan fram till sin död.

Carina Wattmo– Det visade sig att de som hade en bättre behandlingseffekt av kolinesterashämmare även levde längre. Sex månaders positiv behandlingseffekt ledde i genomsnitt till en lika lång ökning av livslängden, säger Carina Wattmo, forskare och medicinsk statistiker, VO Minnessjukdomar, Skånes universitetssjukhus.

Kolinesterashämmare är en grupp av läkemedel som ökar effekten av acetylkolin, ett viktigt signalämne i hjärnan. Vid mild till måttlig demensfas kan det lindra symptomen hos personer med Alzheimers sjukdom. I Skånestudien svarade äldre och personer med starkare kognitiva symptom bäst på behandlingen.

Kopplingen mellan behandlingseffekt av kolinesterashämmare och livslängd är lite undersökt. Carina Wattmo har hittat två tidigare studier med delvis motsägelsefulla resultat. I den aktuella studien medförde en positiv behandlingseffekt att patienterna kunde skjuta sjukdomen framför sig.

– Dessa patienter levde inte bara längre utan klarade sig också utan hemtjänst och särskilt boende en längre tid. Även samhällsekonomiskt blev det sannolikt en vinst eftersom de belastade vård och omsorg i mindre utsträckning, säger Carina Wattmo.

En högre dos av kolinesterashämmare påverkade behandlingseffekten i positiv riktning. I praktiken måste doseringen ofta anpassas och korrigeras efterhand, beroende på hur patienten tål medicineringen. Kolinesterashämmare har rykte om sig att ofta ge upphov till biverkningar, t ex illamående och kräkningar. Men i den aktuella studien tvingades endast 4,6 procent sluta helt med läkemedlen på grund av biverkningar. Den relativt låga andelen kan delvis förklaras av att läkemedelsbehandlingen utgick från 14 minneskliniker specialiserade på demenssjukdomar. Motsvarande andel för alzheimerpatienter inom primärvården är sannolikt högre.

– Det visar ändå vilken potential det finns med kolinesterashämmare. Om den enskilde läkaren är aktiv, följer upp sin patient, kanske ökar dosen gradvis eller trappar ned om biverkningar uppstår och sedan trappar upp igen – då kan man få en optimal läkemedelsbehandling, säger Carina Wattmo.

Studien vid Skånes universitetssjukhus bygger på data från den nationella studien SATS (Swedish Alzheimer Treatment Study) och har publicerats i tidskriften BMC Neurology.

Magnus Westlander

Publicerad 2014-10-02
Senast uppdaterad 02 oktober 2014 - 15:41Newspage © Svenskt Demenscentrum

Läs mer om kolinesterashämmare under Fakta om demens »

Svenskt Demenscentrum, Sveavägen 155, 113 46 Stockholm | tfn: 08 690 58 00 | e-post: info@demenscentrum.se

Loading   Sökning pågår