I november 2012 presenterade regeringen en lagrådsremiss som innebar att tvingande skyddsåtgärder i demensvården kunde tillåtas i undantagsfall. Men lagförslaget, som även Socialdemokraterna hade ställt sig bakom, drogs i förra veckan tillbaka. Äldreminister Maria Larson uppger för Sveriges Radios Ekot ”att personalen tack vare utbildning och nya metoder lyckats att hitta vägar att undvika att använda tvång, en utveckling som en lagstiftning skulle kunna hindra”.
Dessutom ifrågasätter hon om det är relevant att, som i lagförslaget, peka ut ”bara personer med demenssjukdom”. Ministerns senare invändning ligger i linje med vad Svenskt Demenscentrum betonade redan 2010 i rapporten För vems skull? Om tvång och skydd i demensvården. Att peka ut personer med en viss diagnos är stigmatiserande och även av flera andra skäl olämpligt. Rapporten föreslog att en framtida lagstiftning om tvingande skyddsåtgärder istället bör omfatta personer med allvarlig kognitiv störning.
– Istället för diagnos tar vi fasta på personens rättshandlingsförmåga. På vardagligt språk kan man säga att det handlar om förmågan att förstå och bedöma problem och se följderna av ett beslut, som till exempel en flyttning till ett särskilt boende, säger Lars Sonde, utredare på Stiftelsen Äldrecentrum, som ledde arbetet med rapporten.
På liknade sätt har man resonerat i länder som på senare år lagreglerat detta område, bland annat England och Norge. Erfarenheter därifrån, liksom från Holland, tas upp i en ny rapport från Svenskt Demenscentrum. En gemensam nämnare är att tvingande skyddsåtgårder länge förekommit i de tre länderna och att syftet med en lagreglering är att sådana endast ska få användas i vissa undantagsfall.
– I Norge har man haft en uttrycklig ambition att genom lagstiftning minska användningen av tvång inom vården och omsorgen, något som man anser sig ha lyckats med. Genom en ambitiös utbildningsatsning har personal på olika nivåer fått en ökad medvetenhet bland annat om vilka olika behandlingsalternativ som finns, säger Lars Sonde.
Svenskt Demenscentrum pågående utbildningssatsning har i grunden samma mål som den norska. De avgiftsfria webbutbildningarna Demens ABC plus bygger på Socialstyrelsens nationella demensriktlinjer och vill visa hur man genom god vård och omsorg minimerar användningen av tvingande åtgärder.
Men det är en illusion att tro att alla situationer kan klaras utan tvingande skyddsåtgärder när det gäller personer med allvarlig kognitiv störning, anser Wilhelmina Hoffman, läkare och chef för Svenskt Demenscentrum.
– Vi vet att tvingande skyddsåtgärder förekommer och kommer fortsätta att göra det oavsett om vi har en lag eller inte, vi kan inte blunda för detta, säger hon.
Wilhelmina Hoffman anser att de lagförslag som nu dragits tillbaka hade sina brister. Dels att den endast skulle gälla diagnosen demens och inte funktionsnedsättningen allvarlig kognitiv störning. Dels att lagen skulle omfatta enbart Socialtjänsten.
– En lag om tvingande skyddsåtgärder måste även omfatta hälso- och sjukvården. Personer med demenssjukdom berörs i allra högsta grad av både hälso- och sjukvårdslagen och socialtjänstlagen. Därför ser jag att det är nödvändigt med en ny utredning och ett lagförslag där bägge lagrummen beaktas, anser Wilhelmina Hoffman.
– En ny lag måste även tydligare betona att tvingande skyddsåtgärder endast är en sista åtgärd, när allt annat prövats. Vi behöver ett tydligt strukturerat regelverk för vad som skall ha gjorts innan en åtgärd sätts in samt struktur för uppföljning och överklagande. Detta för att värna om individens hälsa och välmående trots allvarlig kognitiv störning.
Frågan om en lagreglering av tvingande skyddsåtgärer har utretts och diskuterats sedan 1980-talet. Nu skickar regeringen frågan till Socialstyrelsen för vidare utredning. Svenskt Demenscentrums nya rapport – om erfarenheter från England, Holland och Norge – publiceras i vår.
Magnus Westlander