Senaste nytt
Nytt misslyckat läkemedelsförsök
Det går trögt med att utveckla nya läkemedel mot alzheimer. Till raden av misslyckade försök läggs nu ytterligare ett. Det är Dagens medicin som uppmärksammar forskning som undersökt effekterna av läkemedelskandidaten idalopirdin.
Idalopirdin är ingen immunterapi som annars under lång tid varit det hetaste spåret i jakten på bromsmedicin mot Alzheimers sjukdom. Den har gått ut på att sätta in antikroppar mot de plack som bildas i en alzheimersjuk hjärna. Utan framgång så här långt. Idalopirdin hämmar i stället en särskild serotoninreceptor som är involverad i både minne och inlärning.
Den nya studien som publiceras i tidskriften Jama omfattade drygt 2 500 patienter. De lovande resultat som kunde ses i en tidigare mindre studie upprepades tyvärr inte i de större fas 3-studierna. Idalopirdin kunde inte bromsa försämringar av minne och andra kognitiva förmågor hos patienter med mild eller måttlig Alzheimers sjukdom.
Maria Eriksdotter, överläkare och professor vid Karolinska institutet, tycker att det är ett väldigt tråkigt besked.
– Idalopirdin har en intressant verkningsmekanism eftersom den slår mot flera neurotransmittorer som är involverade i sjukdomen. Så självklart fanns förhoppningar på preparatet, säger hon till Dagens medicin.
För att undvika biverkningar minskades doserna i fas 3-studierna, något som kan ha påverkat resultatet.
– Det kanske var ett misstag. Frågan är om effekten hade blivit annorlunda om dosen varit lika hög som i fas 2-studien, säger Maria Eriksdotter.
Läs om studien i JAMA (nytt fönster)
Läs artikel i Dagens medicin (nytt fönster)
Idalopirdin är ingen immunterapi som annars under lång tid varit det hetaste spåret i jakten på bromsmedicin mot Alzheimers sjukdom. Den har gått ut på att sätta in antikroppar mot de plack som bildas i en alzheimersjuk hjärna. Utan framgång så här långt. Idalopirdin hämmar i stället en särskild serotoninreceptor som är involverad i både minne och inlärning.
Den nya studien som publiceras i tidskriften Jama omfattade drygt 2 500 patienter. De lovande resultat som kunde ses i en tidigare mindre studie upprepades tyvärr inte i de större fas 3-studierna. Idalopirdin kunde inte bromsa försämringar av minne och andra kognitiva förmågor hos patienter med mild eller måttlig Alzheimers sjukdom.
Maria Eriksdotter, överläkare och professor vid Karolinska institutet, tycker att det är ett väldigt tråkigt besked.
– Idalopirdin har en intressant verkningsmekanism eftersom den slår mot flera neurotransmittorer som är involverade i sjukdomen. Så självklart fanns förhoppningar på preparatet, säger hon till Dagens medicin.
För att undvika biverkningar minskades doserna i fas 3-studierna, något som kan ha påverkat resultatet.
– Det kanske var ett misstag. Frågan är om effekten hade blivit annorlunda om dosen varit lika hög som i fas 2-studien, säger Maria Eriksdotter.
Läs om studien i JAMA (nytt fönster)
Läs artikel i Dagens medicin (nytt fönster)
RUDAS tillgängligt för nedladdning
RUDAS-S är ett mångkulturellt kognitivt bedömningstest som nu finns tillgängligt för gratis nedladdning. Testet rekommenderas av Socialstyrelsen i de nya nationella demensriktlinjerna och ges samma prioritet som de mer etablerade MMSE-SR och Klocktest.
RUDAS-S är avsett för basala demensutredningar av personer med annan kulturell bakgrund och annat modersmål än svenska samt för personer med lägre utbildningsnivå. I dessa fall kan de vara ett bättre alternativ än MMSE-SR. Ladda ned från Region Skånes webb (nytt fönster) eller denna webbplats under Skalor & instrument.
RUDAS-S är avsett för basala demensutredningar av personer med annan kulturell bakgrund och annat modersmål än svenska samt för personer med lägre utbildningsnivå. I dessa fall kan de vara ett bättre alternativ än MMSE-SR. Ladda ned från Region Skånes webb (nytt fönster) eller denna webbplats under Skalor & instrument.
Ny webbutbildning om att förebygga fall
"Ett fall för teamet" är en ny webbutbildning från Socialstyrelsen. Den syftar till att stärka kompetensen hos vårdpersonal för att förebygga ""fallolyckor.
Fallolyckor drabbar årligen 70 000 personer så pass illa att de behöver söka vård.
– Den absolut vanligaste riskgruppen är äldre personer generellt. Även exempelvis neurologiska och kognitiva sjukdomar som stroke, demens eller Parkinsons sjukdom innebär en ökad risk för fallolyckor, säger Lillemor Lundin-Olsson, professorer i fysioterapi vid Umeå universitet.
Hon är en av experterna som anlitats i arbetet med utbildningen som fokuserar på fallprevention, det vill säga att förebygga fallolyckor. Det kan handla om fysisk träning, att se över läkemedel och förbättra nutritionen.
"Ett fall för teamet" är tillgänglig via Socialstyrelsens utbildningsportal
(nytt fönster)
Fallolyckor drabbar årligen 70 000 personer så pass illa att de behöver söka vård.
– Den absolut vanligaste riskgruppen är äldre personer generellt. Även exempelvis neurologiska och kognitiva sjukdomar som stroke, demens eller Parkinsons sjukdom innebär en ökad risk för fallolyckor, säger Lillemor Lundin-Olsson, professorer i fysioterapi vid Umeå universitet.
Hon är en av experterna som anlitats i arbetet med utbildningen som fokuserar på fallprevention, det vill säga att förebygga fallolyckor. Det kan handla om fysisk träning, att se över läkemedel och förbättra nutritionen.
"Ett fall för teamet" är tillgänglig via Socialstyrelsens utbildningsportal
(nytt fönster)
"Viktigast nu är att det inte blir några missförstånd"
I dag publicerar Socialstyrelsen en ny version av Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom. Vad tycker Wilhelmina Hoffman, chef för Svenskt Demenscentrum, om de nya riktlinjerna?
– Det är bra att flera delar har slagits ihop, några onödiga tagits bort och att nya och nödvändiga lagts till. Särskilt glad är jag för att utbildning av biståndshandläggare med sin viktiga roll lyfts fram. Bra också att dagverksamhet är högprioriterat och, inte minst, att den mångkulturella skattningsskalan RUDAS nu finns med.
– Men viktigast nu är att det inte blir några missförstånd. För det finns risker med att vissa rekommendationer tagits bort med motiveringen att de redan finns i andra riktlinjer. Viktig vård och omsorg kan utebli om inte varje landsting är noga med att utforma sitt vårdprogram utifrån samtliga nationella riktlinjer som berör personer med demenssjukdom. Självklart ska ingå ett antal blodprover vid utredning av misstänkt demenssjukdom och självklart ska demenssjuka personer i livets slutskede erhålla bästa palliativa vård.
– Avslutningsvis kan jag inte nog understryka att ett personcentrerat arbetssätt är övergripande för all vård och omsorg. Det är helt enkelt förutsättningen för en god demensvård som innehåller olika delar som främjar välbefinnande och livskvalitet, till exempel fysisk aktivitet, munvård och bra bemötande.”
– Det är bra att flera delar har slagits ihop, några onödiga tagits bort och att nya och nödvändiga lagts till. Särskilt glad är jag för att utbildning av biståndshandläggare med sin viktiga roll lyfts fram. Bra också att dagverksamhet är högprioriterat och, inte minst, att den mångkulturella skattningsskalan RUDAS nu finns med.
– Men viktigast nu är att det inte blir några missförstånd. För det finns risker med att vissa rekommendationer tagits bort med motiveringen att de redan finns i andra riktlinjer. Viktig vård och omsorg kan utebli om inte varje landsting är noga med att utforma sitt vårdprogram utifrån samtliga nationella riktlinjer som berör personer med demenssjukdom. Självklart ska ingå ett antal blodprover vid utredning av misstänkt demenssjukdom och självklart ska demenssjuka personer i livets slutskede erhålla bästa palliativa vård.
– Avslutningsvis kan jag inte nog understryka att ett personcentrerat arbetssätt är övergripande för all vård och omsorg. Det är helt enkelt förutsättningen för en god demensvård som innehåller olika delar som främjar välbefinnande och livskvalitet, till exempel fysisk aktivitet, munvård och bra bemötande.”
Sju frågor om de nya riktlinjerna
...
I dag publicerar Socialstyrelsen Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom. Det är en reviderad version av de första riktlinjerna som utkom 2010. En expertgrupp har gått igenom forskning och beprövad erfarenhet och enats om 76 centrala rekommendationer för vård och omsorg. Här guidar vi er genom de nya riktlinjerna.
Vilka vänder sig de nationella riktlinjerna till?
Riktlinjerna är en vägledning för vilka vård och omsorgsinsatser som bör prioriteras och vänder sig främst till beslutsfattare inom vård och omsorg. Det handlar om politiker och tjänstemän som arbetar med resursfördelning och mer övergripande planering. Andra målgrupper är exempelvis medicinskt ansvariga sjuksköterskor och verksamhetschefer för till exempel särskilda boenden, hemtjänstenheter och vårdcentraler. Målet med riktlinjerna är att personer med demenssjukdom ska få en god vård och omsorg, oavsett var de är bosatta.
Vad är kvar av de äldre riktlinjerna i den nya versionen?
En hel del. Upplägget är liknande. Varje rekommendation har en prioritetssiffra mellan ett och tio, åtgärder som anses mest angelägna har en etta. Multiprofessionellt teamarbete, utbildning av personal och uppföljning av insatser och behov är exempel som även i den nya versionen är högprioriterat.
Personcentrerad vård och omsorg hade tidigare högsta prioritet men finns nu inte med bland rekommendationerna.
Det stämmer men det har inte blivit mindre viktigt för det. Ett helt avsnitt tar upp vikten av personcentrerad vård och omsorg och vad det innebär. Det ska vara en grundbult i all vård och omsorg och genomsyra samtliga åtgärder som Socialstyrelsen rekommenderar.
Det finns också andra skillnader. Mest slående är att riktlinjerna innehåller endast 76 rekommendationer, det vill säga hälften så många som tidigare.
Syftet med det är att göra dem mer överskådliga utan att förlora något väsentligt. I vissa fall har Socialstyrelsen valt att slå ihop flera rekommendationer till en. Man har också tagit bort de som redan finns i andra nationella riktlinjer, till exempel i de för Parkinsons sjukdom och för palliativ vård (vård i livets slutskede). Väsentligt är att de lokala vårdprogrammen anpassas så att de bygger på de nationella riktlinjer som är relevanta för personer med demenssjukdom. De ska även innehålla mer specificerat innehåll som tagits bort i de nya demensriktlinjerna, till exempel vilka blodprover som ska tas i samband med demensutredningar.
Vilka är nyheterna?
För basala demensutredningar rekommenderas numera RUDAS, ett bedömningsinstrument för minne, orienteringsförmåga och andra kognitiva funktioner. Till skillnad mot MMSE och Klocktest, som också rekommenderas, är RUDAS framtaget för personer med annat modersmål än svenska. Viktigt med tanke på att allt fler svenskar som utvecklar demenssjukdom är utrikesfödda.
Utbildning av personal har som sagt högsta prioritet. I de nya riktlinjerna lyfter man särskilt fram utbildning för biståndshandläggare och LSS-handläggare. Sedan finns en rad rekommendationer som visserligen inte är nya men som Socialstyrelsen nu gett högre prioritet, till exempel dagverksamhet och kognitiva hjälpmedel. Det gäller även läkemedelsbehandling med så kallade kolinesterashämmare vid Lewykroppsdemens och vid Alzheimers sjukdom i måttlig till svår fas.
Kommer Socialstyrelsen att följa upp riktlinjerna?
Ja, Socialstyrelsen har ett uppdrag att följa upp samtliga nationella riktlinjer, hur de används och påverkar verksamheterna. För att göra det tar man fram indikatorer som kan spegla utvecklingen i landet. Ett exempel är ”andel demenssjuka personer som beviljats dagverksamhet”. Så här långt har 21 indikatorer tagits fram men de är ännu så länge preliminära. En slutlig version av indikatorerna väntas till våren i samband med att Socialstyrelsen publicerar en större utvärdering av demensvården i landet.
Vad gör Svenskt Demenscentrum för att sprida dem?
Våra webbutbildningar och böcker bygger på de nationella riktlinjerna. Vi är redan i gång med att uppdatera och anpassa vårt material till den nya versionen. Det handlar inte om några radikala förändringar. I vissa utbildningar och böcker blir de större förändringar än i andra. Följ oss på hemsidan för att hålla er uppdaterade med detta arbete.
Ladda ner riktlinjerna via Socialstyrelsens webb » (nytt fönster)
Ladda ner som PDF » (nytt fönster
I dag publicerar Socialstyrelsen Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom. Det är en reviderad version av de första riktlinjerna som utkom 2010. En expertgrupp har gått igenom forskning och beprövad erfarenhet och enats om 76 centrala rekommendationer för vård och omsorg. Här guidar vi er genom de nya riktlinjerna.
Vilka vänder sig de nationella riktlinjerna till?
Riktlinjerna är en vägledning för vilka vård och omsorgsinsatser som bör prioriteras och vänder sig främst till beslutsfattare inom vård och omsorg. Det handlar om politiker och tjänstemän som arbetar med resursfördelning och mer övergripande planering. Andra målgrupper är exempelvis medicinskt ansvariga sjuksköterskor och verksamhetschefer för till exempel särskilda boenden, hemtjänstenheter och vårdcentraler. Målet med riktlinjerna är att personer med demenssjukdom ska få en god vård och omsorg, oavsett var de är bosatta.
Vad är kvar av de äldre riktlinjerna i den nya versionen?
En hel del. Upplägget är liknande. Varje rekommendation har en prioritetssiffra mellan ett och tio, åtgärder som anses mest angelägna har en etta. Multiprofessionellt teamarbete, utbildning av personal och uppföljning av insatser och behov är exempel som även i den nya versionen är högprioriterat.
Personcentrerad vård och omsorg hade tidigare högsta prioritet men finns nu inte med bland rekommendationerna.
Det stämmer men det har inte blivit mindre viktigt för det. Ett helt avsnitt tar upp vikten av personcentrerad vård och omsorg och vad det innebär. Det ska vara en grundbult i all vård och omsorg och genomsyra samtliga åtgärder som Socialstyrelsen rekommenderar.
Det finns också andra skillnader. Mest slående är att riktlinjerna innehåller endast 76 rekommendationer, det vill säga hälften så många som tidigare.
Syftet med det är att göra dem mer överskådliga utan att förlora något väsentligt. I vissa fall har Socialstyrelsen valt att slå ihop flera rekommendationer till en. Man har också tagit bort de som redan finns i andra nationella riktlinjer, till exempel i de för Parkinsons sjukdom och för palliativ vård (vård i livets slutskede). Väsentligt är att de lokala vårdprogrammen anpassas så att de bygger på de nationella riktlinjer som är relevanta för personer med demenssjukdom. De ska även innehålla mer specificerat innehåll som tagits bort i de nya demensriktlinjerna, till exempel vilka blodprover som ska tas i samband med demensutredningar.
Vilka är nyheterna?
För basala demensutredningar rekommenderas numera RUDAS, ett bedömningsinstrument för minne, orienteringsförmåga och andra kognitiva funktioner. Till skillnad mot MMSE och Klocktest, som också rekommenderas, är RUDAS framtaget för personer med annat modersmål än svenska. Viktigt med tanke på att allt fler svenskar som utvecklar demenssjukdom är utrikesfödda.
Utbildning av personal har som sagt högsta prioritet. I de nya riktlinjerna lyfter man särskilt fram utbildning för biståndshandläggare och LSS-handläggare. Sedan finns en rad rekommendationer som visserligen inte är nya men som Socialstyrelsen nu gett högre prioritet, till exempel dagverksamhet och kognitiva hjälpmedel. Det gäller även läkemedelsbehandling med så kallade kolinesterashämmare vid Lewykroppsdemens och vid Alzheimers sjukdom i måttlig till svår fas.
Kommer Socialstyrelsen att följa upp riktlinjerna?
Ja, Socialstyrelsen har ett uppdrag att följa upp samtliga nationella riktlinjer, hur de används och påverkar verksamheterna. För att göra det tar man fram indikatorer som kan spegla utvecklingen i landet. Ett exempel är ”andel demenssjuka personer som beviljats dagverksamhet”. Så här långt har 21 indikatorer tagits fram men de är ännu så länge preliminära. En slutlig version av indikatorerna väntas till våren i samband med att Socialstyrelsen publicerar en större utvärdering av demensvården i landet.
Vad gör Svenskt Demenscentrum för att sprida dem?
Våra webbutbildningar och böcker bygger på de nationella riktlinjerna. Vi är redan i gång med att uppdatera och anpassa vårt material till den nya versionen. Det handlar inte om några radikala förändringar. I vissa utbildningar och böcker blir de större förändringar än i andra. Följ oss på hemsidan för att hålla er uppdaterade med detta arbete.
Ladda ner riktlinjerna via Socialstyrelsens webb » (nytt fönster)
Ladda ner som PDF » (nytt fönster
"Viktigast nu är att det inte blir några missförstånd"
Wilhelmina Hoffman kommenterar de nya riktlinjerna
Koppling mellan fotboll och demens utreds
Upprepade slag mot huvudet kan leda till bestående hjärnskador. Men kan man verkligen utveckla demens av att nicka en fotboll? En studie i England ska undersöka elitfotbollens påverkan på spelarnas hjärna.
Boxardemens, på engelska punch drunk, är ett känt fenomen. Forskning tyder på att även amerikanska fotbollsspelare på elitnivå har en tydligt förhöjd risk att utveckla liknande hjärnskador. Det visar en studie i den vetenskapliga tidskriften Jama.
Nu är det kopplingen mellan "europeisk" elitfotboll, hjärnskador och demens som ska undersökas, något som bland andra barnen till Jeff Astle länge arbetat för. The King, som han kallades av fansen, gjorde 292 mål för sin klubb West Brownich Albions och representerade även det engelska landslaget. Efter sin karriär drabbades han av demenssjukdom och avled redan vid 59 års ålder.
Doktor Willie Stewart som undersökte avlidne Astle kom fram till att dödsorsaken var upprepad kraftig fysisk påfrestning (trauma) på hjärnan. Kunde karriärens ständiga nickande och en och annan smäll mot huvudet ha lett till hans tidiga död? Frågan fick stor upppmärksamhet men inget konkret hände.
Sedan dess – Astle dog 2002 – har fler kända engelska spelare drabbats av demenssjukdom och frågan om sambandet mellan fotboll och demens har åter kommit att aktualiseras. Nu backar både FA (engelska fotbollsförbundet) och PFA (de professionella fotbollsspelarnas organisation) upp den studie som går under namnet Football´s Influence on Lifelong Health and Dementia Risk. Den leds av Willie Stewart, Jeff Astles läkare, som väntas presentera resultaten om 2–3 år.
Magnus Westlander
Studie av amerikanska fotbollsspelare, JAMA (nytt fönster)
Boxardemens, på engelska punch drunk, är ett känt fenomen. Forskning tyder på att även amerikanska fotbollsspelare på elitnivå har en tydligt förhöjd risk att utveckla liknande hjärnskador. Det visar en studie i den vetenskapliga tidskriften Jama.
Nu är det kopplingen mellan "europeisk" elitfotboll, hjärnskador och demens som ska undersökas, något som bland andra barnen till Jeff Astle länge arbetat för. The King, som han kallades av fansen, gjorde 292 mål för sin klubb West Brownich Albions och representerade även det engelska landslaget. Efter sin karriär drabbades han av demenssjukdom och avled redan vid 59 års ålder.
Doktor Willie Stewart som undersökte avlidne Astle kom fram till att dödsorsaken var upprepad kraftig fysisk påfrestning (trauma) på hjärnan. Kunde karriärens ständiga nickande och en och annan smäll mot huvudet ha lett till hans tidiga död? Frågan fick stor upppmärksamhet men inget konkret hände.
Sedan dess – Astle dog 2002 – har fler kända engelska spelare drabbats av demenssjukdom och frågan om sambandet mellan fotboll och demens har åter kommit att aktualiseras. Nu backar både FA (engelska fotbollsförbundet) och PFA (de professionella fotbollsspelarnas organisation) upp den studie som går under namnet Football´s Influence on Lifelong Health and Dementia Risk. Den leds av Willie Stewart, Jeff Astles läkare, som väntas presentera resultaten om 2–3 år.
Magnus Westlander
Studie av amerikanska fotbollsspelare, JAMA (nytt fönster)
Vill du bli Stjärninstruktör?
Nästa år kan hemtjänstenheter och särskilda boenden bli Stjärnmärkta. I månadsskiftet januari/februari håller vi den första utbildningsomgången för instruktörer som bland annat ska hålla i Stjärnmärkts reflektionsträffar.
Stjärnmärkt är en utbildningsmodell som tagits fram av Svenskt Demenscentrum och som prövats i Stockholm. Den består av fyra utbildningssteg och vänder sig främst till demensboenden, äldreboenden och hemtjänstenheter men även till biståndshandläggare. När 80 procent av medarbetarna på en arbetsplats genomfört samtliga utbildningssteg blir arbetsplatsen Stjärnmärkt.
Arbetsplatsen erhåller då ett diplom med Stjärnmärkts symbol. Det är ett bevis för att medarbetarna har fått grundläggande kunskap om demenssjukdomar och verktyg för att arbeta personcentrerat, något som har högsta prioritet i Socialstyrelsens nationella riktlinjer.
Under 2018 utbildar Svenskt Demenscentrum instruktörer som ska hålla i utbildningsmodellens olika steg, bland annat reflektionsträffarna. Är du intresserad av att bli Stjärnintsruktör? Mejla info@stjarnmarkt.se. Den första utbildningsomgången äger rum den 31 jan–1 feb i Stockholm.
Läs mer om utbildningsmodellen Stjärnmärkt på den nya webbplatsen:
www.stjarnmarkt.se
Stjärnmärkt är en utbildningsmodell som tagits fram av Svenskt Demenscentrum och som prövats i Stockholm. Den består av fyra utbildningssteg och vänder sig främst till demensboenden, äldreboenden och hemtjänstenheter men även till biståndshandläggare. När 80 procent av medarbetarna på en arbetsplats genomfört samtliga utbildningssteg blir arbetsplatsen Stjärnmärkt.
Arbetsplatsen erhåller då ett diplom med Stjärnmärkts symbol. Det är ett bevis för att medarbetarna har fått grundläggande kunskap om demenssjukdomar och verktyg för att arbeta personcentrerat, något som har högsta prioritet i Socialstyrelsens nationella riktlinjer.
Under 2018 utbildar Svenskt Demenscentrum instruktörer som ska hålla i utbildningsmodellens olika steg, bland annat reflektionsträffarna. Är du intresserad av att bli Stjärnintsruktör? Mejla info@stjarnmarkt.se. Den första utbildningsomgången äger rum den 31 jan–1 feb i Stockholm.
Läs mer om utbildningsmodellen Stjärnmärkt på den nya webbplatsen:
www.stjarnmarkt.se
Wilhelmina Hoffman får Solstickepriset
...
Wilhelmina Hoffman, chef för Svenskt Demenscentrum och Silviahemmet, är 2017 års Solstickepristagare. Hon tog emot priset idag av Prinsessan Christina, Stiftelsen Solstickans hedersordförande, vid en ceremoni på Svenska Läkaresällskapet i Stockholm. Motiveringen lyder:
"...för att hon med besjälat arbete med vård och omsorg om äldre människor, i synnerhet äldre demenssjuka, såväl som med starkt engagemang inom kompetensutveckling gör en betydelsefull skillnad för såväl personal som de äldre."
Solstickepriset, som är på 150 000 kr, inrättades 1986 som en del i Solstickans 50-årsjubileum. Även i fjol gick priset till en engagerad person inom demensområdet: Jane Lindell Ljunggren som driver Hattstugan AB på Gotland.
Wilhelmina Hoffman, chef för Svenskt Demenscentrum och Silviahemmet, är 2017 års Solstickepristagare. Hon tog emot priset idag av Prinsessan Christina, Stiftelsen Solstickans hedersordförande, vid en ceremoni på Svenska Läkaresällskapet i Stockholm. Motiveringen lyder:
"...för att hon med besjälat arbete med vård och omsorg om äldre människor, i synnerhet äldre demenssjuka, såväl som med starkt engagemang inom kompetensutveckling gör en betydelsefull skillnad för såväl personal som de äldre."
Solstickepriset, som är på 150 000 kr, inrättades 1986 som en del i Solstickans 50-årsjubileum. Även i fjol gick priset till en engagerad person inom demensområdet: Jane Lindell Ljunggren som driver Hattstugan AB på Gotland.
Bill Gates skänker pengar till alzheimerforskning
Microsofts grundare Bill Gates ägnar sig inte bara åt IT. Han har även satsat stora beloppp i kampen mot HIV och malaria i tredje världen. Nu skänker han närmare en halv miljard kronor till alzheimerforskningen.
På sin hemsida skriver Bill Gates att personliga erfarenheter gör att han börjat engagera sig i denna "fruktansvärda sjukdom". Flera män i hans släkt har drabbats av alzheimer. En annan anledning är skenande samhällskostnader och den växande börda som demensjukdomarna utgör för ländernas vård- och omsorgssystem.
Bill Gates uppger att han har investerat 50 miljoner dollar av egna medel i Dementia Discovery Fund som är en privat forskningsfond. Några av utmaningarna för forskningen, som han pekar på, är ökad kunskap om hur alzheimer utvecklas, att kunna ställa tidigare diagnos och att göra det lättare att knyta deltagare till kliniska studier.
Läs mer på gatesnotes.com (nytt fönster)
På sin hemsida skriver Bill Gates att personliga erfarenheter gör att han börjat engagera sig i denna "fruktansvärda sjukdom". Flera män i hans släkt har drabbats av alzheimer. En annan anledning är skenande samhällskostnader och den växande börda som demensjukdomarna utgör för ländernas vård- och omsorgssystem.
Bill Gates uppger att han har investerat 50 miljoner dollar av egna medel i Dementia Discovery Fund som är en privat forskningsfond. Några av utmaningarna för forskningen, som han pekar på, är ökad kunskap om hur alzheimer utvecklas, att kunna ställa tidigare diagnos och att göra det lättare att knyta deltagare till kliniska studier.
Läs mer på gatesnotes.com (nytt fönster)
Nytt kunskapsstöd för LSS-området
I mars 2018 lanserar Svenskt Demenscentrum och FUB ett nytt kunskapsstöd om åldrande och demens. Målgrupper är personer med intellektuell funktionsnedsättning och yrkesverksamma inom LSS-området.
Åldern har sin rätt heter kunskapsstödet som består av två avgiftsfria webbutbildningar och en bok. Namnet myntades av en person med intellektuell funktionsnedsättning (utvecklingsstörning) under ett idémöte med Svenskt Demenscentrum. "Rätt", i betydelsen rättigheter, är annars något som denna grupp länge saknade. Bara för ett par generationer sedan utsträckte sig samhällets ansvar till att driva särskilda institutioner dit personerna kom som barn. Där levde de sedan avskärmade från övriga samhället.
I dag ser vi det som självklart att en person med intellektuell funktionsnedsättning har resurser och ska få individuellt stöd för att, så långt som möjligt, själv kunna forma sitt liv. Många bor i gruppbostäder eller egna lägenheter, med stöd av LSS-personal, och går till skolor, arbetsplatser eller dagverksamheter. Utvecklingen har påskyndats av rättighetslagen LSS som introducerades under 1990-talet.
"I slutet av 1940-talet blev få äldre än 15 år,
i dag är medellivslängden drygt 55 år"
Vad förbättrade levnadsvillkor har betytt för denna grupp går knappast att överskatta. För att ta personer med Downs syndrom som ett exempel. I slutet av 1940-talet blev få äldre än 15 år, i dag är medellivslängden drygt 55 år.
Att åldras och "gå i pension" är med andra ord något relativt nytt för personer med intellektuell funktionsnedsättning. Av förklarliga skäl har kunskaperna om åldrandet inte hängt med. För några år sedan började därför Svenskt Demenscentrum och riksförbundet FUB (för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning) skissa på ett kunskapsstöd, både för personerna själva och för yrkesverksamma inom LSS-området. Arvsfonden anslog medel till det samarbetsprojekt som nu går mot sitt slut.
Det konkreta resultatet är två avgiftsfria webbutbildningar och en bok, den senare för LSS-personal. Kunskapsstödet Åldern har sin rätt – om att åldras med intellektuell funktionsnedsättning lanseras i samband med två konferenser, den 8 mars och den 14 april.
Åldern har sin rätt heter kunskapsstödet som består av två avgiftsfria webbutbildningar och en bok. Namnet myntades av en person med intellektuell funktionsnedsättning (utvecklingsstörning) under ett idémöte med Svenskt Demenscentrum. "Rätt", i betydelsen rättigheter, är annars något som denna grupp länge saknade. Bara för ett par generationer sedan utsträckte sig samhällets ansvar till att driva särskilda institutioner dit personerna kom som barn. Där levde de sedan avskärmade från övriga samhället.
I dag ser vi det som självklart att en person med intellektuell funktionsnedsättning har resurser och ska få individuellt stöd för att, så långt som möjligt, själv kunna forma sitt liv. Många bor i gruppbostäder eller egna lägenheter, med stöd av LSS-personal, och går till skolor, arbetsplatser eller dagverksamheter. Utvecklingen har påskyndats av rättighetslagen LSS som introducerades under 1990-talet.
"I slutet av 1940-talet blev få äldre än 15 år,
i dag är medellivslängden drygt 55 år"
Vad förbättrade levnadsvillkor har betytt för denna grupp går knappast att överskatta. För att ta personer med Downs syndrom som ett exempel. I slutet av 1940-talet blev få äldre än 15 år, i dag är medellivslängden drygt 55 år.
Att åldras och "gå i pension" är med andra ord något relativt nytt för personer med intellektuell funktionsnedsättning. Av förklarliga skäl har kunskaperna om åldrandet inte hängt med. För några år sedan började därför Svenskt Demenscentrum och riksförbundet FUB (för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning) skissa på ett kunskapsstöd, både för personerna själva och för yrkesverksamma inom LSS-området. Arvsfonden anslog medel till det samarbetsprojekt som nu går mot sitt slut.
Det konkreta resultatet är två avgiftsfria webbutbildningar och en bok, den senare för LSS-personal. Kunskapsstödet Åldern har sin rätt – om att åldras med intellektuell funktionsnedsättning lanseras i samband med två konferenser, den 8 mars och den 14 april.