Antipsykotiska läkemedel skadar ofta mer än gör nytta

En brittisk studie fann enbart negativa effekter av långvarig behandling med neuroleptika på Alzheimerpatienter. I Sverige skrivs sådana antipsykotiska läkemedel ofta ut på fel grunder, anser Johan Fastbom, sakkunnig vid Socialstyrelsen.

Forskare från Kings College London och universiteten i Oxford och Newcastle har undersökt 165 personer med Alzheimers sjukdom. Samtliga hade fått neuroleptika under minst tre månader. Deltagarna delades in i två grupper. I den ena fortsatte läkemedelsbehandlingen som tidigare, i den andra ersattes neuroleptikan med placebo (tabletter utan verkan).

Grupperna jämfördes sedan efter 6 och 12 månader. Förmågan att utrycka sig i tal försämrades i gruppen som fortsatt med neuroleptika – det var den enda statistiskt säkerställda skillnaden. När det gällde förändring i aggressivitet och andra s k neuropsykiatriska symptom fanns obetydliga skillnader mellan grupperna.

Jämfört med tidigare studier på området har denna studerat läkemedelseffekterna över en längre tid. Forskningsledaren professor Clive Ballard anser att studien ger klara belägg för att behandling med neuroleptika inte har några positiva effekter på måttliga beteendestörningar hos personer med Alzheimers sjukdom.

På brittiska sjukhem använder upp till 60 % neuroleptika. Även i Sverige är det vanligt förekommande. I Socialstyrelsens kvalitetsindikatorer för äldres läkemedel sägs att neuroleptika bör reserveras i första hand för psykotiska tillstånd, t ex hallucinationer och vanföreställningar. Men i praktiken ordineras det ofta även mot andra symptom, hävdar Johan Fastbom, sakkunnig i läkemedelsfrågor på Socialstyrelsen.

– Svenska sjukhemsstudier visar att 25 – 35 % av de boende ordineras neuroleptika, medan ungefär 10 % lider av psykotiska tillstånd. Det betyder att 15 - 25 % får läkemedlen av andra orsaker. Att det finns en överförskrivning av neuroleptika till personer med demens bekräftas även av de läkemedelsgenomgångar som görs.

Johan Fastbom anser att neuroleptika kan motiveras även vid icke-psykotiska tillstånd. Det kan handla om mycket aggressiva beteenden i samband med omvårdnaden som gör situationen ohållbar för omgivningen. Men detta bör vara undantagsfall. Johans Fastbom pekar på flera skäl.

– För det första är neuroleptikas effekt på måttliga beteendestörningar helt enkelt dålig. För det andra har de biverkningar i form av bland annat Parkinsonliknande symptom och blodtrycksfall. Ofta blir personen i fråga också avtrubbad.

Ett tredje skäl är, enligt Johan Fastbom, att läkemedlen kan hindra ett bättre omhändertagande.

– Det finns mycket man kan göra när en person med demens är orolig. Smärta, förstoppning, svårt att kissa – kroppsliga åkommor kan många gånger yttra sig som beteendestörningar och det kanske man inte upptäcker om personen i fråga ges läkemedel med dämpande effekt.

Läs mer om den brittiska studien i Public Libary of Science Medicine.

Magnus Westlander

Publicerad 2008-04-07
Senast uppdaterad 11 juni 2008 - 16:31Newspage © Svenskt Demenscentrum

Svenskt Demenscentrum, Sveavägen 155, 113 46 Stockholm | tfn: 08 690 58 00 | e-post: info@demenscentrum.se

Loading   Sökning pågår