Ofrivilllig viktnedgång vanligt vid demens

Viktförlust är vanligt vid demens, framförallt vid Alzheimers sjukdom, och förekommer i olika stadier av sjukdomen.

Viktförlust kan vara ett tidigt tecken på sjukdomen. Därför kan en ofrivillig viktminskning vara ett observandum, särskilt om den inträffar samtidigt med andra symptom på demenssjukdom.

Olika orsaker till viktförlust

Orsakerna är inte helt klarlagda och förmodligen är många olika mekanismer inblandade. Depression, som är ett tidigt symptom på sjukdomen samt initiativlöshet kan påverkar ätandet genom att man inte kommer sig för att laga mat, äta. Andra förändringar i beteende som påverkar ätandet är:

  • Minnesförlust Innebär svårigheter att handla, laga mat, komma ihåg att äta, minnas om man ätit.
  • Desorientering Gör det svårt att hitta i matbutiken, i köket eller att hitta hem.
  • Apraxi Oförmåga att utföra tidigare inlärda rörelser eller handlingar, vilket kan göra det svårt att t ex laga mat, baka, använda bestick och sent i sjukdomen även att tugga och svälja.
  • Agnosi Oförmågan att rätt känna igen olika föremål, t ex tallrik, glas samt svårigheter med att identifiera olika lukter, smaker och temperaturer.
  • Anomi Ordglömska, svårt att komma ihåg namn på vanliga saker t ex livsmedel (på matbordet i samband med måltid).

Tidigt i demenssjukdomen uppstår problemen endast i pressade situationer, medan svårt demenssjuka personer har stora problem i de flesta situationer. Att öppna munnen, stänga den, tugga och svälja är sådana problem och som innebär svåra etiska ställningstaganden.

Rastlöshet kräver energi

Ökad energiförbrukning har tidigare antagits vara en orsak till viktnedgång. Men det finns ingen forskning som bekräftar att den basala energiförbrukningen skulle vara högre hos personer med Alzheimers sjukdom än hos friska personer i motsvarande ålder. Däremot kan rastlöshet, svårighet att sitta stilla och ständig aktivitet kräva mycket energi.

”Sundown” syndrom innebär att rastlöshet och oro ofta ökar framemot eftermiddagen och kvällen. Personer som ständigt vandrar omkring kan ha ett väldigt högt energibehov.

Sämre luktsinne – sämre aptit

De delar av hjärnan som bearbetar dofter hör till dem som drabbas först vid demensutveckling, särskilt vid Alzheimer sjukdom. Det yttrar sig i svårigheter att identifiera, känna igen och upptäcka dofter. Aktuell forskning visar att försämrat luktsinne kan vara en markör för demens redan innan sjukdomen har börjat ge symptom framförallt hos de som har en genetisk risk. Eftersom det är med luktsinnets hjälp som vi förnimmer smaken på maten kan detta påverka matintaget negativt.

Gerd Faxén, leg dietist och med dr, Karolinska Institutet

Publicerad: 2008-11-20, Uppdaterad: 2020-01-14