I Flensburg öppnar Tysklands andra demensvänliga sjukhusavdelning, inspirerad av Silviahemmets vårdfilosofi. ”Station Silvia” heter avdelningen som finns på akutsjukhuset St Franziskus.
Höftfrakturer, hjärtproblem och stroke är några vanliga orsaker till att äldre behöver läggas in på sjukhus. Många av dem har dessutom en demenssjukdom.
– Var tredje patient som kommer in på grund av bruten höftled har också demens, säger Klaus Weil, chef och överläkare för geriatriska kliniken på St Franziskussjukhuset.
Den vanliga sjukhusmiljön kan vara skrämmande för demenssjuka patienter som riskerar att bli sämre i sin demens under sjukhusvistelsen.
– Vi vill därför skapa ett demensvänligt sjukhus, säger Klaus Weil.
Och hittills verkar patienter, anhöriga och personal vara nöjda. Station Silvia – uppkallad efter vår Drottning – har tagit emot patienter sedan i oktober men invigdes först nu i januari. Under ceremonin lyfte Flensburgs överborgmästare Simon Faber och flera andra talare fram svenska Silviahemmets vårdfilosofi som en förebild.
– De som arbetar på Station Silvia har lärt sig förstå ”dementiska”, säger Marie-Luise Strobach, överläkare, och skrattar. Det vill säga att det är vi i personalen som måste försöka förstå patienten.
Hon är en av dem som utbildat sig på Silviahemmet och som sedan i sin tur vidareutbildar personal på geriatrikkliniken om demens.
– Patienter med demens blir speciellt störda och förvirrade av hur det går till på sjukhus. Därför har vi försökt skapa en familjelik, hemlik atmosfär och en fast daglig struktur.
Station Silvia har tio platser, sex i tvåbäddsrum och fyra i enkelrum. Patienterna har, förutom den sjukdom som orsakar sjukhusvistelsen, mild eller medelsvår demens. Sängarna står längs väggen, eftersom det ger ökad trygghetskänsla. Kontrastfärger gör det lättare att hitta. På dörrarna finns samma bild, på gäss eller andra djur, både på in och utsidan för att underlätta orienteringen.
Belysningen i de allmänna utrymmena är speciell, den kan inte regleras manuellt. Den följer dygnets rytm. Det är ljusare på morgnarna och dagen, sedan dämpas ljuset. Helt mörkt blir det dock aldrig.
I det multiprofessionella vårdteamet ingår läkare, sjuksköterska, arbetsterapeut, fysioterapeut och neuropsykolog, dessutom så kallade alltagsbegleiters som annars bara finns på tyska äldreboenden. De har inga sjukvårdsuppgifter utan tillbringar dagen med patienterna; äter med dem och ser till att det finns något att sysselsätta sig med. Det kan vara sång, spela spel eller annat som intresserar.
Wenke Rost, ansvarig sjuksköterska på avdelningen, jobbade tidigare på kirurgen och tycker skillnaden är stor.
 |
| Wenke Rost |
– Jag hade inte trott att jag skulle vilja arbeta på en avdelning med demenssjuka, säger hon. Men det är fantastiskt att se hur lyckliga patienterna blir när de blir förstådda. Det är också ett helt annat lugn här. Vi försöker se till så att det är så få olika personer runt patienterna som möjligt.
I genomsnitt är patienterna på Station Silvia i två och en halv vecka, vilket innebär att det är en utmaning att hinna lära känna var och en. Socialarbetare ingår också i teamet och har nära kontakt med de anhöriga. Nya patienter ”skolas in” och anhöriga kan sova över om det behövs.
– Anhöriga är också en del av teamet, säger Marie-Luise Strobach.
Dörrarna är inte låsta men ingen patient har hittills gått härifrån.
– Vi har optiska gränser istället för lås, säger Klaus Weil och pekar på mörkare fält i golvet framför ytterdörrarna. Dörrarna är dessutom målade i samma färg som väggen, vilket kan göra dem lite svårare att upptäcka.
Den personal som arbetar här har själva valt det. Först var det inte så lätt att hitta personal, men nu vill fler och fler arbeta på Station Silvia, säger Klaus Weil.
Vad är den största skillnaden mellan Station Silvia och en vanlig sjukhusavdelning?
– Den intensiva kommunikationen, personalen sinsemellan, mellan personal och anhöriga, och med patienterna. Och att det är lugnare. Vi försöker flytta patienterna så lite som möjligt och göra undersökningar här på avdelningen, säger Klaus Weil.
St Franziskus sjukhus drivs av malteserorden som även driver sjukhuset St Hildegardis i Köln där den första Station Silvia öppnades för fem år sedan. I Flensburg finns även vidare ambitioner. Ministerpresident Torsten Albig, ”regeringschef” i delstaten Schleswig Holstein, som klippte bandet vid invigningen vill göra hela samhället demensvänligt.
– Alla ska ha baskunskap om vad sjukdomen innebär. Så om en äldre person vill betala med en knapp på bussen ska det gå bra, sade han.
Ett nätverk har bildats i Flensburg för att skapa en demensvänlig stad.
Kari Molin, frilansjournalist