Pop, bugg och twist på Klockarbo

”Come on let´s twist again, like we did last summer”. Från Klockarbo dagverksamhet i Söderhamn strömmar gamla poplåtar och knappt någon av gästerna kan sitta still.

Dans på Klockarbo dagverksamhetDagverksamheten har plats för 18 gäster med demenssjukdom. Måltider, samvaro och aktiviteter varierar eftersom de anpassas utifrån gästernas behov. Men dans är populärt bland de allra flesta.

Benny som älskar att bugga och dansa kommer tilll Klockarbo tre dagar i veckan. Margareta är här alla vardagar. ”Det blir så ensamt hemma annars”, det är båda ense om. Dagverksamheten har inte öppet kvällar eller helger men personalen ser att behovet finns. 

Personalen består av undersköterskor och flertalet har dessutom utbildning inom demensområdet. Carina Glämsta-Lif och Monica Karlsson är båda utbildade Silviasystrar och delar sin tid mellan dagverksamheten och ett mer övergripande arbete i kommunen. Noggrann planering och struktur är grunden i arbetet säger de. När den är lagd går det att improvisera utifrån gästernas dagsform.

Alla i arbetgruppen ska veta vilka gäster de ska vara med och vad de ska göra under dagen. Det gäller att arbeta förebyggande och försöka avleda så att svåra situationer inte ska uppstå.

– Om någon alltid blir orolig vid tvåtiden kan vi kanske gå ut och gå vid halvtvå. Och om en person vill gå hem hela tiden och är väldigt orolig kan vi avsätta en av oss till att vara med personen hela tiden, säger Monica Karlsson i väntan på att dagens gäster ska komma.

Carina Glämsta-Lif talar i telefon.
– Välkommen till oss idag, vi har bakat nu på morgonen.

Hon ringer för att påminna de som har problem med tidsuppfattningen. Snart droppar gästerna in, en efter en, och välkomnas av personalen:

– Hej, god morgon, slå dig ner så får du lite kaffe.
– Vad friskt det var ute idag. Men fint väder ändå, vi kanske gör en tipsrunda ute sen idag.
– Fick du träningsvärk efter dansen i fredags?

Aktiviteterna kan variera men måltiderna är alltid en väsentlig del av dagen. Eftersom inte alla äter ordentligt hemma startar man med en rejäl frukost. Gästerna Eva och Inga-Lena är gamla vänner och sitter tillsammans vid matbordet. De börjar tala om hur staden såg ut förr och om Kockums där flera av gästerna har arbetat. Samtalen kretsar kring jobb, arbetsgemenskap och om vad man förr gjorde på fritiden.

– Det är bra att sitta här och prata, då minns man också bättre, säger Eva.

Bild på Eva och Inga-LenaEva och Inga-Lena talar om hur det var förr i Söderhamn.  


Efter maten går några av gästerna
för att sticka, sy och prata vidare. Andra diskuterar dagens nyheter som personalen läser högt ur tidningen. Vid halvettsnåret är det kaffe men innan finns tid för gymnastik eller, som i dag, dans. Då skuffas rollatorer undan i hörnen. Senare under dagen blir det ofta promenader, runtom huset finns en fin trädgård. Boule, målning och lyssna på musik är andra vanliga aktiviteter. Och i ett litet spa-rum kan man bland annat kan få håret fixat.

– Vi försöker ha ett bra samarbete med hemtjänsten, så vi får veta om det till exempel inte fungerat med dusch hemma. Då kan vi göra en lite mysig spa-dag här, säger Carina Glämsta- Lif.

Lunchen serveras först vid halvtre. Sent kan tyckas men måltiderna har lagts så att alla ska vara mätta när de går hem.

Alla gäster som vill får en kontaktbok. I den skriver personalen vad som har hänt under dagen, vad man ätit med mera. Det fungerar som ett minnesstöd för gästerna men är också omtyckt av de anhöriga. Nära och god kontakt med de anhöriga är ett måste betonar personalen.


De allra flesta tycker det är ok
att börja på Klockarbo. Men det finns de som tackar nej, kanske för att de inte uppfattar sig själva som demenssjuka. Monica Karlsson berättar om en yngre kvinna som kände motstånd till att börja.

– Då åkte jag hem till henne för att skapa en relation först. Jag visste att hon tyckte om att promenera så jag sa till henne: ”Jag älskar att promenera, men jag har ingen som vill följa med mig”.  ”Men det kan jag göra”, sa hon och så började vi att gå två gånger i veckan. Sedan frågade jag om hon hade lust att hjälpa mig på mitt arbete med att servera kaffe till några damer.

– Det är så vi bygger upp det, vi försöker ta reda på så mycket som möjligt om personen först. 

Monica Karlsson berättar också om en man som gillade att bowla.

– Vi gjorde upp med hans dotter att de båda skulle åka till bowlinghallen. Så såg vi till att boka banan bredvid. Där kunde vi skapa en relation. När vi träffats några gånger bad vi att få bjuda in dem på lite fika.

Vad är då viktigast med dagverksamheten? 

– Att gästerna får en struktur på dagen. Många är så vilsna både i kroppen och i tankarna, det blir ett kaos. Värdighet tänker jag också på, säger Renske Renkema, enhetschef på Klockarbo.  

– Att få bli sedd och bekräftad. Vi försöker ta vara på de förmågor som finns kvar och att stärka självkänslan, säger Carina Glämsta- Lif.

– Att de får en bra dag och att den där goda känslan sitter i när de åker hem, kanske resten av kvällen, och att anhöriga får vila upp sig, säger de andra i personalgruppen.

Text & foto: Kari Molin

Senast uppdaterad 10 januari 2019 - 10:35 © Svenskt Demenscentrum

  

 

FAKTA | Dagverksamhet

  • Ca 10 500 personer i landet har biståndsbeslut om dagverksamhet, de allra flesta har demenssjukdom.
  • Socialstyrelsen anser att betydligt fler skulle ha nytta av att få delta.
  • I de nationella demensriktlinjerna ges dagverksamhet högsta prioritet.

Svenskt Demenscentrum, Sveavägen 155, 113 46 Stockholm | tfn: 08 690 58 00 | e-post: info@demenscentrum.se

Loading   Sökning pågår