En demenssjuk kvinna var ständigt orolig och misstänksam mot sin omgivning. Hon var tydlig med att hon ogillade all manlig personal på demensboendet och var ofta otrevlig mot sina medboende. Hon uttryckte gärna sexuella anspelningar i verbal form och använde ”fula” ord mot både personal och boende.
Kvinnan var rastlös, ständigt på väg i sin rullstol. Ett annat problem var att hon vägrade ta sina mediciner. Personalen försökte flera gånger ta upp allvaret i detta men kvinnan hade svårt att förstå och ta det till sig.
I samma fastighet som demensboendet fanns även en dagverksamhet. Den tar normalt sett endast emot demenssjuka personer som bor hemma men ledningen beslutade att göra ett undantag. Personalen ville se om kvinnan kände sig bättre av att byta miljö.
Tre dagar i veckan fick hon äta lunch på dagverksamheten. Hon satt och åt i lugn och ro, tillsammans med de andra gästerna. Ibland stannade hon en stund efter måltiden och gick ut i trädgården. Där fanns jordgubbar som hon älskade och som hon kunde plocka.
Personalens tolkning var att upplevelsen av att vara instängd var förklaringen till hennes utåtagerande beteende. Efter miljöombytet och luncherna på dagverksamheten mådde hon betydligt bättre även på demensboendet.