En alzheimersjuk kvinna på ett äldreboende vände på dygnet. Hon var motoriskt orolig och hade svårt att komma till ro. Efter kvällsfikat blev hon rejält ”speedad”. Hon kunde hålla i gång till framåt tre på natten innan hon somnade. På dagarna var hon sedan trött och orkeslös.
De hjälpte inte att personalen försökte få kvinnan att lägga sig tidigt. Då reste hon sig bara i sängen och satt och dinglade med benen. Personalen väckte henne sent, för att hon inte skulle bli alltför trött under dagen. Hennes sömnvanor var ändå ett allvarligt problem. Eftersom hon hade diabetes behövde hon insulin på regelbundna tider för att må bra.
Personalen hade teamträffar där olika lösningar diskuterades. Anhöriga som kopplades in berättade att hon alltid varit väldigt förtjust i kattor. Ett gosedjur inhandlades och ett så kallat kedjetäcke. Det är tyngre än ett vanligt täcke och kan framkalla upplevelsen av att vara omfamnad eller att sova tillsammans med någon.
Nyordningen fungerade över förväntan. Kvinnan kom till ro mycket snabbare och blev en helt annan person när nattsömnen förbättrades. Insulinet balanserades och i dag sitter hon gärna med och småpratar med personal och medboende.