Att arbeta personcentrerat och att nå nollvisionen är något som vi ständigt diskuterar. Vi strävar också efter att öka självbestämmandet för våra boende. Därför började vi diskutera användningen av sänggrindar.
Några av de boende vill ha sänggrind, andra vill ha det ibland eller inte alls. Förr drogs sänggrindarna ibland upp utan särskild eftertanke. Syftet var förstås att hindra fallolyckor. Men när någon tar sig över sänggrindarna blir det tvärtom väldigt svåra fall. Risken är också att de boende känner sig instängda, vilket kan vara en förfärlig känsla.
När en ny boende flyttar in hos oss startar numera ett ”detektivarbete” för att lära känna personen, bland annat görs en riskanalys för fall. Vi har också börjat fästa sänggrindarna i nedfällt läge med hjälp av buntband. För att kunna dra upp upp dem måste buntbanden klippas av. Det ska dessutom dokumenteras. Detta förhindrar att de dras upp slentrianmässigt hos de som inte vill ha grinden uppe. Fallolyckorna har inte ökat sedan vi började med buntband.
Om fallrisken är stor finns alternativet att använda golvlarm men inte heller det ska användas slentrianmässigt.